Victoriasjön – ett ekologiskt skräckexempel

Hållbar utveckling handlar inte bara om miljö och ekologi. Det handlar i lika hög grad om socialt och ekonomiskt hållbar utveckling. I problematiken kring Victoriasjön kan vi se riktigt dåliga exempel på alla tre formerna av hållbar utveckling.


Nilaborren ?r en aggressiv rovfisk som efter att den planterades in i Victoriasj?n har f?r?ndrat f?ruts?ttningarna f?r livet i den.  Bild: Leif Norrman/Scanpix

Victoriasjön är av stor betydelse för uppemot 40 miljoner människor. Sjön gränsar till både Uganda, Kenya och Tanzania och den utgör dessutom källan för den längsta delen av Nilen vilket gör att den påverkar ytterligare miljontals människor. Därför är det oroande att det finns så många problem i och runt sjön. I dag är sjön hotad av miljöproblem vilket även hotar människorna som är beroende av den. Den kraftiga befolkningsökningen och ett ohållbart nyttjande av sjöns resurser gör det omöjligt att tillgodogöra sig den potential som finns i området. Det är just de naturresurser som nu hotar att förstöras som har varit källan till tillväxt i regionen. När dessa resurser hotas försvinner även möjligheterna till ekonomisk tillväxt och därigenom möjligheterna att få bukt med fattigdomen.

Allt hänger ihop

På det sättet är de tre formerna av hållbar utveckling nära knutna till varandra.

Problemen i Victoriasjön är många och mångsidiga. Ett av de grundläggande problemen är övergödning. Den orsakas av bland annat av den ökade inflyttningen till städerna runt sjön och den därpå följande industrialiseringen. Industrierna och människorna skapar utsläpp som rinner ut i sjön i princip helt orenade och tar med sig ett sort överskott på näringsämnen och även föroreningar. Samhällsklimatet gör även att de småskaliga jordbruk som ligger runt sjön får svårare att överleva. Bönderna tvingas ta till metoder som inte är hållbara i längden. De exploaterar våtmarker som annars fungerar som en buffert som skyddar sjön mot övergödning, syrebrist och föroreningar. De tvingas också skövla skog och använda konstgödsel. Gödseln kan inte helt tas upp av odlingarna så ett stort överskott hamnar slutligen i Victoriasjön. När skogen skövlas ökar jorderosionen och ytterligare näringsämnen förs ut i vattnet.

Förutom de vanliga problemen som följer med övergödning, såsom syrebrist med mera, finns i Victoriasjön en faktor som förvärrar situationen ytterligare. I slutet av 1800-talet importerades vattenhyacinten till Afrika. Den finns nu i sjön och gynnas kollosalt av övergödningen. Många hamnar har fått stängas då växten gör båttrafik omöjlig. Växten utgör även barnkammare för till exempel malariamyggans larver också andra sjukdomar är kopplade till vattenhyacinten. Eftersom den täcker stora ytområden bidrar den till att förvärra syrebristen som uppstår vid övergödning eftersom den hindrar syretillförseln från luften.

Onaturligt urval

Vattenhyacinten har även försvårat fisket på många hålla. Som tur är börjar man nu få bukt med just det problemet och växtens utbredning har minskat de senaste åren. Men fisket står fortfarande inför stora problem. Under 50-talet introducerades nilabborren i sjön, en mycket glupsk rovfisk. Anledningen var att man ville bli av med det som då kallades onödig skräpfisk. I efterhand har det visat sig att den onödiga skräpfisken fyllde viktiga funktioner i sjöns ekosystem. Det har också visat sig att nilabborren var betydligt mer livskraftig än väntat. I dag har hundratals arter försvunnit från sjön. Framför allt är det mindre algätande arter som har drabbats vilket gör att tillväxten av alger i sjön har ökat kraftigt med syrebrist som en av följderna. De fiskarter som trots allt finns kvar har minskat kraftigt i antal. Allt tack vare nilabborren. Den har helt enkelt ätit upp de arter som fanns. Därefter har ytterligare arter försvunnit eftersom småfisken de levde på inte längre räcker till.

Nu har situationen gått så långt att bytesfiskarna inte ens räcker till det stora beståndet nilabborre. Dessa har börjat äta varandra vilket resulterar i färre och större fiskar. Ett problem för de lokala fiskarna som får sina nät förstörda av bjässarna.

Fisket befinner sig i en ohållbar situation även på andra sätt. Fisken har historiskt sett varit den absolut viktigaste och kanske enda källan till protein för befolkningen kring sjön. Nu kontrolleras större delen av fisket av företag som säljer filéerna till västvärlden. Det som blir kvar åt lokalbefolkningen är fiskrens som dumpas av företagen. Människor går och plockar sin mat i sophögar av fiskrens. Fisken torkas sedan i solen. När mängden fisk minskar blir det än mindre kvar för de som bor kring sjön. Företagen kommer se sina vinster hotas och pressa sjöns resurser ytterligare. Redan nu tas varje dag 500 ton fisk ur sjön. 2 miljoner västerlänningar äter varje dag fisk från Victoriasjön samtidigt som barnen runt sjön lider av proteinbrist.

Humanitär kris kring sjön

Industrialiseringen har fört med sig många sociala problem utöver de ekologiska. Många fiskare besöker prostituerade som bär på HIV-viruset. Fiskarna för på det viset smittan vidare till sin familj. När mannen dör i aids har hustrun många gånger inget alternativ utan tvingas prostituera sig. En ond cirkel skapas och problemet växer. På grund av HIV och alkohol blir många barn föräldralösa och tvingas ut på gatorna där de far mycket illa och har väldigt små chanser att komma vidare med sitt liv.

I stort sett alla sociala problem kring sjön kan relateras till fattigdomen. Det är fattigdom som hindrar människor från att utbilda sig, utvecklas och förbättra sin egen situation. Fattigdomen skulle kunna om inte utrotas, så i alla fall minska om naturresurserna utnyttjades på ett hållbart sätt. Ett sätt där pengar och råvaror inte flygs direkt till Europa eller USA. Ett sätt där utvecklingen kommer de till del som verkligen behöver den. Vi har en viktig funktion att fylla i det arbetet. Vi måste ta ansvar och inte omöjliggöra utvecklingen i de afrikanska länderna. Vi måste hjälpa de afrikanska regeringarna att gå åt rätt håll. Vi har inte råd att ha en tredje värld om vi och vår jord ska överleva.