”Vi kan inte vara solidariska i en glaskupa, den kommer att spricka”

Foto: Anna-Maria Marklund

Socialdemokratin bär på en lång tradition av internationella samarbeten med systerorganisationer runt om i världen. Gator och torg bär Olof Palmes namn. Sverige har länge gjort sig känt som en neutral stat. Men var befinner sig den socialdemokratiska utrikespolitiken idag?

DEN IDEOLOGISKT HUNGRANDE internationalisten brukar ofta få nöja sig med några allmänna fraser när det vankas val och när viktiga politiska frågor ska diskuteras. Men i en tid där det globala och det lokala överlappar varandra har utrikespolitiken på nytt blivit brännande aktuell. Det är en kylig vinterdag i Stockholm. Tvärdrags Mikael M Karlsson har samlat tre generationer socialdemokrater runt ett bord på partihögkvarteret på Sveavägen 68 för ett samtal om vad som kännetecknar en god socialdemokratisk utrikespolitik.

VAD VILL PARTIET och var är vi på väg? Vid bordet sitter Pierre Schori som på 70-talet var internationell sekreterare för Socialdemokraterna och som senare innehaft poster som kabinettsekreterare och biträdande utrikesminister. På plats finns även Andrine Winther som är internationell sekreterare för partiet idag. Bredvid henne sitter Amne Ali, internationalist som fram till nyligen var ordförande för SSU Stockholm stad. Det dröjer inte lång stund förrän vårt samtal tar fart.

Andrine: För mig handlar den socialdemokratiska utrikespolitiken i grunden om alla människors frihet. Och frihet kräver fred. Oavsett om vi är i regeringsställning eller inte så ska den socialdemokratiska rösten i världen vara stark.

Amne: Jag håller med. Frihet är ett begrepp som kidnappats av högern och som vi måste ta tillbaka. Men jag skulle även vilja lägga till begreppet ärlighet för att beskriva vår utrikespolitik. Vi är ärliga i förhållande till den ideologi som vi har och den utrikespolitik vi faktiskt vill föra. Ett tydligt bevis på det var när Löfven gick ut med att vi ska erkänna Palestina.

Pierre: Jag tycker ni har rätt. Men jag tycker också att vi kan se att vår utrikespolitik har förändrats de tio senaste åren. Vi har haft tio år där en borgerlig regering dominerat starkt och där vi socialdemokrater inte lyckats formulera en egen utrikespolitik. Framförallt är det detta med att vi ställt upp på ett NATO-lett krig i Afghanistan som lagt en våt filt över all utrikespolitisk debatt i Sverige. Det har gjort att vi inte förmått kritisera Carl Bildts närmanden till NATO. Det har gjort att vi inte förmått kritisera vapenexporten då vi måste sälja vapen till det krig vi själva är med i.

Synen på mänskliga rättigheter har också förändrats, de senaste tio åren har allt handlat om att bekämpa terrorister. Och framförallt har vi närmat oss en utveckling där vi ersätter FN med NATO. Men nu finns möjligheten till ett omtag. Och det har börjat bra. Erkännandet av Palestina var viktigt. Vi måste göra tydligare markeringar i utrikespolitiken. Vi måste säga att vi prioriterar FN framför NATO, att vi prioriterar mänskliga rättigheter framför vapenexport. Och vi behöver en ny östpolitik som inriktar sig på gemensam säkerhet där vi inte demoniserar Ryssland utan för en principfast dialog för att påverka Ryssland i positiv riktning.

Amne: Jag håller till viss del med om att vi varit för otydliga. När man är i opposition blir det lätt så att utrikespolitik hamnar längst ner på priolistan för att utrikespolitiska frågor inte är det man vinner val på. Vi diskuterar NATO. Ideologiskt är vi ju emot ett medlemsakp, men samtidigt har Sverige ju närmat sig NATO i praktiken. Hur förhåller vi oss till det?

Andrine: Jag tycker i och för sig att vi är tydliga i många frågor, men bland annat globaliseringen har gjort att vi måste utveckla vår utrikespolitik. Ta till exempel begreppet A New Global Deal som Stefan Löfven lanserat. Det handlar om att skapa ett globalt handslag mellan arbete och kapital vilket skulle innebära mycket för arbetares villkor världen över.

Två områden där vi utvecklat vår utrikespolitik är klimatfrågan och feminismen. Vi måste ständigt trycka på andra länder för att de ska ta ett större klimatansvar parallellt med att vi själva går före för att visa på ett gott exempel. Samtidigt har Löfven sagt att vår regering är en feministisk regering vilket jag tror kommer ha stor betydelse genom att vi lyfter kvinnors och barns villkor mycket mer i utrikespolitiken framöver.

Feminism handlar inte bara om rättighetsfrågor för kvinnor utan även om att besluten blir annorlunda när kvinnor får vara med och bestämma. När kvinnor får sitta med vid förhandlingsbordet ger det andra perspektiv på hur konflikter kan lösas. Kvinnor har ofta ett mer mänskligt perspektiv på hur samhället ska se ut. Här har vår utrikespolitik utvecklats mycket de senaste decennierna och det tycker jag är bra.

Tvärdrag: Men varför ska vi bry oss om utrikespolitik när vi har så många problem på hemmaplan?

Andrine: Det handlar om vår själ som socialdemokrater. Det är klart det kan framstå som enklare för mig att bry mig om hur många laddstoplar som finns för elbilar i min hemkommun. Men om vi verkligen tror på alla människors lika värde så måste det gälla över hela världen. Den internationella solidariteten är grunden för hela vårt partis ideologi skulle jag vilja påstå.

Amne: Och gör inte vi det är det någon annan som kommer göra det. Jag ser hellre att det är en progressiv socialdemokratisk utrikespolitik som förs från UD än en nykonservativ borgerlig utrikespolitik som snarare gör världen sämre än bättre.

Pierre: Jag vill också lyfta fram att ett land som isolerar sig från omvärlden blir i längden självförstörande. Vi behöver en bra utrikespolitik också för vår egen skull här hemma i Sverige. Hjalmar Branting sa en gång att får vi inte fred ute i världen kommer vi inte heller få fred här hemma. Vad som sker i omvärlden påverkar även oss. Vi kan inte vara solidariska i en glaskupa, den kommer spricka. Jag håller med om att vi har många problem i Sverige också, men vi måste bedriva en tvåfrontspolitik som bekämpar ojämlikhet både inom och utom Sveriges gränser. Det är livsfarligt att inte vara solidarisk. Men det är också oerhört berikande och glädjande att vara solidarisk.

Tvärdrag: Vilka är de stora ideologiska skillnaderna mellan socialdemokratins och borgerlighetens utrikespolitik idag?

Andrine: Vi har alltid varit mer dialoginriktade än borgerligheten. Vi socialdemokrater tror att man kan åstadkomma oerhört mycket genom soft power. Ta tillexempel frågan om Turkiets närmande av EU. För oss har det varit centralt att alltid hålla en dörr öppen. Givetvis trycker vi på Turkiet i frågor om mänskliga rättigheter, men vi gör det inte genom att sluta tala med Turkiet, tvärtom tror vi på dialog.

Pierre: Ja, en principfast dialog har alltid varit vår linje. Jag minns när vi hade möten med Castro och Kissinger på 70-talet. Då blev vi attackerade från höger för att vi pratade med en kommunist som Castro medan vi blev attackerade från vänster för att vi pratade med krigsförbrytaren Kissinger. Men det har alltid visat sig att det lönar sig att föra dialog. Står man bara och skäller då har man inte ens access till att börja påverka.

Amne: Jag tycker också att det här med att tro mer på humanitära insatser än militära är en central skillnad mellan oss och högern. Jag läste någonstans för ett tag sedan att de militära inventionerna i Afghanistan egentligen inte har gjort någonting för freden men det är allmänna sociala insatser som har bidragit till talibanernas tillbakadragande i vissa områden. De humanitära insatserna verkar alltså vara långt mycket mer effektiva än de militära. Och nu pratas det om att sätta in fler militära insatser. Det bidrar inte till fred. Jag tror vi behöver en fördjupad diskussion om mänskliga rättigheter. Det får inte bli något som framställs som den vita mannens börda, det får inte framställas som någonting vi har här som vi ska implementera där. Såklart måste vi försvara mänskliga rättigheter på alla sätt och vis, men vi behöver också en fördjupad diskussion om vad det innebär. Ska vi uppnå resultat för vårt arbete med mänskliga rättigheter behöver vi en strategi där vi förankrar vår utrikespolitik i de länder den berör.

Pierre: Absolut. Samtidigt ser vi idag hur FN skriker efter utbildade soldater. Idag har länder i väst nästan inga FN soldater utan så gott som alla kommer från länder i Asien och Afrika. Tyvärr har de ofta bristfällig utbildning, inte minst när det kommer till exempel genusfrågor. Sverige borde ha många fler soldater i FN tjänst, inte minst för att visa tredje världen att det inte bara är Asien och Afrika som bryr sig om FN. Vi borde prioritera det framför NATO-ledda krig.

Andrine: När det kommer till skillnaden mellan oss och borgerligheten vill jag även lyfta fram vårt partis organisatoriska fördelar. Det är klart att även Carl Bildt får många kontakter och samtal på regeringsnivå, men vi har internationella kontakter på gräsrotsnivå hela vägen ner i vårt parti. Vår utrikespolitik skiljer sig också från borgerligheten genom att vi är det enda parti som involverar en hel folkrörelse i vårt internationella arbete.

Pierre: Ja, jag tror också att vi måste utnyttja det faktum att vi nu har både regeringen och partiet. När PLO var terroriststämplat vågade partiet gå före regeringen ta samtal med dem och det påverkade PLO:s politik i mycket positiv riktning. Samma uppgift måste vi ta på oss när det kommer till Hamas idag. Isoleringen av Hamas har inte fungerat och istället måste vi inleda en dialog med dem för att få tillstånd en förändring. Regeringen har sina begränsningar här, men partiet borde kunna inleda en dialog med Hamas.

Andrine: Där håller jag inte med dig Pierre. Vårt systerparti i Palestina är Fatha och det är dem vi ska föra dialog med som parti. Om det fanns någon fördel med att vara i opposition är det att partiet varit just partiet och inte regeringen. Nu är vi både regeringen och partiet och måste förhålla oss till det.

När vi avrundar diskussionen har det börjat snöa utomhus. Tre generationer socialdemokrater har diskuterat utrikespolitik. De har inte alltid varit överens i alla frågor, men en sak har de varit rörande överens om: utrikespolitiken är omistlig för vårt parti.