Växjö slogs med ord och quiz

 

Så såg SSU:ares antifascistiska kamp ut på 30-talet, en tid som ofta liknas vid vår.

Vi lever i en tid präglad av högerextremismens parlamentariska comeback. En tid som ofta liknas vid 1930-talet då nazism och fascism vann seger efter seger och nästlade sig fast i Europa. Ibland är det nära till uppgivenhet. Men som Albus Dumbledore en gång sa: ”Happiness can be found even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light.” Ljuset ligger i organiseringen. Det har varit, är och kommer fortsatt att vara socialdemokratins största styrka och främsta nyckel till framgång. Här visar jag några historiska exempel på hur socialdemokratin, främst i Växjö, organiserat sig mot det fascistiska hotet.

Under 1930-talet arbetade olika SSU-klubbar på olika vis. I Skåne organiserades en utryckningspatrull vars syfte var att störa nazistmöten, vilket ibland ledde till tumult, men även till att nazisterna blev försiktiga. I Göteborg, där nazisterna var särskilt starka, tog unga kampen på gator, torg och arbetsplatser. På Hisingen var SSU:arna aktiva i störningen av nazistsammankomster, vilket resulterade i munhugg och ibland i slagsmål.

Växjö-klubben förde kampen med slagord istället för slag, även om smockan hängde i luften flera gånger. Anledningen till detta var att inte få medlemmar åtalade och bötfällda. I övrigt hade SSU-klubben i Växjö en bred verksamhet. Klubben jobbade hårt med medlemsvärvningen, för att samla så många som möjligt mot det fascistiska hotet.

Värvningen, agitationen, var grundpelaren för att kunna sluta upp mot de politiska marodörerna. Ett led i detta var olika medlemsvärvningskampanjer, som var stora satsningar för att samla många medlemmar. Vid den här tiden utfärdades även en plan för de olika facken att kollektivansluta sig. SSU var en bidragande part i att samla de fackligt aktiva till partiet och SSU. De nyvunna medlemmarna skulle sedan organiseras, för att inte bli en ”lerkoloss på fötter”. Att värva till en sak och ett budskap var med andra ord viktigt. Bara var tredje värvning ledde till medlemsskap som varade i mer än ett år. För att stärka medlemmarnas övertygelse och gemenskap anordnades sociala aktiviteter där programmet varierade från musikquiz till teater. Ett särskilt uppskattat inslag var de uppdiktade debatterna där SSU:arna skämtade om och drev med nazisterna och deras politik. Samkväm i syfte att knyta människor närmare varandra.

Skolningen var något annat som var viktigt. Förbundsordförande Torsten Nilsson uppmanade i sitt tal på Kronobergs DÅK 1936 att skola alla medlemmar till fullblodiga socialister. Detta för att kunna stå starkare än alla motståndare politiskt, såväl som moraliskt. Ett led i detta var att bjuda in Tage Tinggren, som kämpat i den internationella brigaden i Spanien på den republikanska sidan i inbördeskriget. Det spanska inbördeskriget var något som engagerade och berörde SSU:arna i Växjö. Runt om i landet organiserades insamlingar i solidaritet med det spanska folket. Pengarna från SSU Växjö bidrog till en ambulans. Även solidaritetsdemonstrationer förekom med Spanien, vilket leder in på den sista nyckeln: påverkan.

 

 

När medlemmarna så var värvade och skolade in i SSU skulle de engageras i påverkansarbetet. Det arbetade de med på bred front. Demonstrationer mot fascisterna i Spanien och Italien, såväl som mot nazisterna i Tyskland organiserades. Detta gjordes ofta tillsammans med Växjö Arbetarekommun och LO, för att visa på arbetarrörelsens numerära styrka. Det organiserades vid några tillfällen stora antifascistiska manifestationer tillsammans med kommunisterna i staden, vilket inte var helt oproblematiskt. De motsättningar som fanns mellan kommunister och socialdemokrater lades åt sidan, så allvarligt var det fascistiska hotet. Detta var även ett sätt att visa att hela den politiska vänstern kunde ena sig, om högern skulle ta makten med hjälp av fascisterna för att störta en folkvald regering, som i Spanien. Utöver detta samlades pengar in till de som kämpade mot fascister och nazister. I Växjö betalade SSU-klubben de böter två medlemmar dragit på sig efter att de örfilat en nazistisk talare under första maj. Detta föranledde en stor antinazistisk demonstration i Växjö, där hela arbetarrörelsen samlades under röda fanor för att visa sitt motstånd till de allt mer vanligt förekommande, och bråkiga, nazistiska mötena i Växjö. Agitationen mot nazisterna fördes även genom att dela ut flygblad och prata med människor i anknytning till egna och andras partimöten. Den stora opinionsyttringen var första maj-demonstrationen, där parollerna löd: ”Mot krig och fascism, för fred och frihet.”. Socialdemokratin samlades under dess deviser för att visa sitt motstånd och misstycke till fascismen och de krig som ofta följde i deras spår. Över tusen demonstranter gick i första maj-tågen i Växjö, årligen.

Fascismen fick aldrig något genomslag i Sverige på 1930-talet, då det fanns många som stod emot. Idag är situationen en annan. Visst kan det kännas som att vi är ute i elfte timmen, klockan är fem i tolv, precis innan mörkret har fallit. Men hörni, inget av det här är nytt. Vi vet vad vi ska göra och vi kan göra det. Vi har verktygen i våra händer, med vilka det är vår uppgift att forma det samhälle vi vill ha. Samla, skola, påverka. Nu som då för alltid.