Var är vi, vart vill vi?

 

I en ABF-lokal i Nässjö samlas vi en tisdagskväll runt ett kakbord med kaffekopparna redo. Till mötet kommer Anna Franzén, Björn Borgenstrand, Ella Alvin, Jacob Borell, Sam Lajmir, Shahram Behrouz och Tilda Josefsson. Vi är här för att prata kring tre viktiga frågor: Var är vi, vart vill vi och hur ska vi ta oss dit?

Var är vi? 

Ella: Det är typ som att vi står inför ett val för hur vi ska föra vår politik. Och ibland känns som att inget av valen är optimalt för alla. Det kan vara lite svårt att veta exakt vilka val man ska göra och exakt vad man ska föra för politik.

Tilda: Basically känns det som att det inte är någon straight socialdemokrati, att vi får rätt mycket influenser från andra partier. Bara för att man ska samarbeta med dem behöver man inte ändra på sina åsikter själv, utan man ska stå fast vid sin ideologi. Partiet nationellt är helt okej, men jag tycker fortfarande inte att det är den gamla hederliga socialdemokratin kanske. Utan lite mer borgerliga influenser.

Björn: Vi har det väldigt bra, i alla fall i Nässjö, och Vetlanda. Sen blir det lite jobbigare när vi kommer upp till regional nivå, för här i Jönköping är det Moderaterna som styr. Det är inte så mycket satsningar på det man önskar. Järnvägen ligger mig varmast om hjärtat, framförallt Eksjö station som är lite sisådär. Ibland funkar den och ibland funkar den inte. Ibland är den på väg att läggas ner, ibland inte. Det handlar då mest om att Jönköpings Länstrafik vill köra med buss till Eksjö istället.

Sam: Det politiska läget med Sverigedemokraterna och högern gör att vi kommer med populistiska löften för att vi ska kunna vinna valet 2018. Det är kortsiktiga löften som tiggeriförbud och stängda gränser och så.

Shahram: Jag tror faktiskt att den absolut största utmaningen vi har är att försöka hitta en annan lösning på hur vi ska få ungdomar att engagera sig. För trots att vi är Sveriges fjärde största SSU-distrikt här i Jönköpings län är vi egentligen långt ifrån vad vi skulle kunna vara. Alla andra SSU-distrikt, har också väldigt stora utmaningar framför sig.

Vart vill vi?

Björn: Vi ska utjämna klasskillnaderna. Stora grejer, men de där uppe gör inget åt det. Vi vill ju att det händer stora grejer, ta hand om bostadsbristen, ta hand om arbetslösheten. Det ska gå fort, fort, fort. Röra sig framåt.

Jacob: Vi borde erkänna våra egna misstag, för vi har gjort några misstag genom åren. Minst sagt. Vi skyller bort många grejer på att säga ”Ja, men det var en tuff situation, det var det bästa vi kunde gjort” eller ”Äh, men det var under Alliansregeringen”. Förra regeringen satt i 8 år, men vi glömmer bort de 20 åren vi hade regeringsmakten innan. Vi borde erkänna våra misstag för att visa att vi är folkliga och därmed kan bygga vidare på samhället, istället för att glömma bort dem och låta dem växa till större problem.

Tilda: Ett viktigt steg är att ta bort vinster i välfärden. För om vi har klasskillnader och den ena tjänar mer än den andra, då har den ena råd att gå på en dyrare skola där man får en bättre utbildning. Om det inte finns några vinster i välfärden kan alla få likadan utbildning. Då kan du inte köpa dig till kunskap.

Anna: Vi rör oss ju mer och mer mot ett samhälle där vi ger upp tanken på en generell välfärd och där man kan köpa sig till bättre förmåner, till exempel den privata sjukförsäkringen. Det är ju ett jättestort nederlag. Jag tycker att det är bedrövligt att vi ens pratar om vinsterna i välfärden när vi borde prata om att vi inte ska ha privata aktörer inom välfärden överhuvudtaget. Vi måste våga tro på tanken om att äga gemensamt för annars är vi inte demokratiska socialister, då är vi liksom nåt annat.

Hur ska vi ta oss dit?

Ella: Unga kanske inte riktigt har koll på grunderna i svensk politik och vad våra olika partier står för. Det är ganska svårt att känna tillhörighet till ett parti och vilja engagera sig politiskt när man kanske inte ens har koll på vad politik är. För oss, som sitter här och vet mycket om politik, känns det så självklart att alla vet det. Men jag tror att det är väldigt många som inte har någon koll alls. Det är inte så konstigt eftersom det inte är nånting man pratar speciellt mycket om. Skolan är inte så bra på att prata om det och jag tror inte att det är många som diskuterar det hemma typ.

Anna: Jag tycker att det är viktigt att tänka på facklig-politisk samverkan och kanske inte ens se det som samverkan utan som att vi är samma rörelse. Vi ska inte bara samverka med varandra, det är ju en kamp liksom. Och återigen, vi måste våga ha högre ambitioner för välfärden. Om vi inte ens kan tro på att grundläggande samhällsfunktioner kan drivas och ägas gemensamt är det väldigt svårt att våga drömma om något annat samhällssystem. Så jag tror att det är en grej vi ska fokusera på.

Sam: Jag vill belysa vikten av källkritik. Man måste ha mer källkritik i skolan och lära eleverna att se allting med ett kritiskt granskande öga så att de liksom inte bara söker sig till populistiska krafter som SD. Så jag tycker att källkritik är väldigt viktigt.

Shahram: Rätt väg att gå är nog att vi inför ett skolämne som kallas för svensk politik, det hade jag älskat. Jag tror att väldigt många behöver bli mer medvetna om hur Sverige styrs, inte bara att det finns en riksdag och regering som påverkar utan också att det faktiskt finns 15 andra utskott i riksdagen och att de driver olika frågor. Det handlar inte bara om vem som styr landet utan så mycket mer. Med större medvetenhet tror jag faktiskt att engagemanget ökar. Det hade mitt gjort i alla fall.

Jacob: Vi ska ha stora visioner. Vi ska ha folkhemsvisionen, vi ska ha miljonprogrammen, vi ska ha såna här stora samhällsutvecklande program där vi tittar längre fram än fyra år.

Björn: Att facken, SSU, ABF, socialdemokratiska rörelser blir mer utåtriktade. Till exempel ABF, som vi sitter hos just nu, skulle ju kunna hjälpa till i vissa skolor. Jag har fått veta att väldigt många skolor har brist på matsalar. Det skulle ju ABF kunna hjälpa till med för att synas utåt.