TTIP- ett transatlantiskt odjur med många armar

Den 11 oktober deltog tusentals medborgare i protester runt om i Europa mot förhandlingarna av det nya handelsavtalet TTIP mellan EU och USA. Motståndet baseras på de avregleringar som väntas komma med avtalet. Bland kritikerna är oron stor att investerare och enskilda företag ska få möjlighet att stämma stater och kommuner för demokratiskt fattade beslut. I Sverige talas än så länge allt för lite om de ödesdigra konsekvenser som TTIP kan få här. Blerta Hoti, ordförande för Socialdemokraternas säkerhetspolitiska klubb, lyfter riskerna med avtalet. 

DET TRANSATLANTISKA PARTNERSKAPET för handel och investeringar (TTIP) är ett omfattande handelsavtal som i dagsläget håller på att förhandlas fram mellan EU och USA – bakom stängda dörrar – och som är tänkt att gå igenom år 2015. Inte nog med att avtalet omgärdas av ett stort hemlighetsmakeri. Det riskerar även att hota sociala normer och lagar kring arbetsrätt samt miljö- och konsumentskydd som länder som Sverige har, men som på företagarsidan kan upplevas som ”handelshinder”.

DET ÖVERGRIPANDE MÅLET med avtalet är att röja undan handelshinder och regelverk som kan begränsa potentiella vinster för utländska investerare, både inom EU och i USA. Avtalet innehåller för närvarande den omstridda tvistlösningsmekanismen Investor Dispute Settlement (ISDS) som ger multinationella företag möjlighet att stämma en stat eller en kommun på grund av eventuella förlorade vinster vid politiskt fattade beslut. Mekanismen är avsedd att skydda utländska investerare från exproperiering eller annan diskriminering från statligt håll. Själva tvistlösningsmekanismen inbegriper dock att stater, kommuner eller andra demokratiskt valda församlingar tvingas ge upp en del av deras suveränitet som i sin tur är skulle utgöra ett mot den demokratiska processen och därmed åsidosätta folkets vilja.

I TEORIN KAN hävdas att det enda staterna ger upp i relationen till utländska investerare genom ett ISDS-avtal är makten att bete sig oschysst. Det kan visserligen anses vara rimligt att stater inte får diskriminera eller expropriera internationella företag, då dessa kan skapa arbetstillfällen och gynna den ekonomiska tillväxten. ISDS-klaususlen finns redan inskriven i över 1400 bilaterala handelsavtal mellan EU:s medlemsstater och länder utanför EU. I teorin är den kanske inte så dum. Men vi behöver gå djupare med vad den faktiskt innebär i praktiken.  

PROBLEMET ÄR ATT implementeringen sker på ett orättvist sätt. Om staters lagstiftning kolliderar med investerarnas vinstintressen kommer företagen, om avtalet träder i kraft som det ser ut idag, att kunna utnyttja sin rätt till kompensation för potentiellt förlorade framtida vinster. Så fort en stat stärker sitt regelverk till förmån för miljön eller medborgarnas sociala rättigheter finns risk för att företagen hänvisar till ISDS-klausulen. Ett praktexempel är när svenska Vattenfall, som äger två kärnkraftreaktorer i Tyskland, stämde den tyska regeringen på 3,7 miljarder euro för landets beslut att avveckla kärnkraftindustrin. Ett beslut som fattades som en följd av kärnvapenkatastrofen i Fukushima 2011.

FALLET ÄR FORTFARANDE del i en rättslig process och utgör ett av många exempel på hur företag utnyttjar möjligheten till kompensation för framtida vinster så fort en stat ändrar sin policy. Notan för ersättningen får skattebetalarna stå för. 

TTIP HAR TALATS om i termer av att vara ett frihandelsavtal. I själva verket handlar inte avtalet om ökat frihandel. Tullarna mellan USA och EU redan ligger på minimala nivåer. Avtalet borde snarare ses om protektionism för multinationella företag på bekostnad av demokratin och rättsstaten. Vidare står den bristande transparensen i förhandlingarna inte bara i konflikt med den svenska offentlighetsprincipen men utgör också ett direkt hot mot EU:s 800 miljoner medborgares demokratiska rättigheter som förs bakom ljuset av förhandlingarna sker bakom stängda dörrar.

MEN ALLA ÄR inte helt nöjda, ens på den liberala sidan. Till och med den högt ansedda frihandelsvänliga tidskriften the Economist har reagerat starkt mot den omstridda tvistlösningsmekanismen och skriver följande: “Om du vill övertyga allmänheten om att internationella handelsavtal är ett sätt att låta multinationella företag bli rika på bekostnad av vanliga människor, då är receptet – ISDS” (publicerad 2014-10-11). Även andra viktiga aktörer har argumenterat för att införandet av klausulen inte nödvändigtvis innebär en negativ inställning till frihandel.

GENOM ATT ENBART problematisera ISDS inom ramarna för avtalet riskerar man emellertid att missa andra problem värda att uppmärksamma. TTIP är mer än bara ISDS, även om det är den del som hamnat mest i fokus. Handelsavtalet riskerar att underminera starka miljöregler och konsumentskydd inom EU, som är till för att garantera mycket högre säkerhetsnivåer än de som idag finns i USA. Inflytelserika krafter inom näringslivet lobbar hårt för att genom TTIP avreglera EU:s restriktioner mot exempelvis genetiskt modifierade organismer (GMO), bekämpningsmedel och hormonbehandlingar av nötkött med mera. En sådan utveckling skulle främst gynna amerikanska livsmedelsproducenter som skulle slippa dagens hårda miljökrav när de vill sälja sina varor på den europeiska marknaden. 

ÄVEN OM AMBITIONEN med TTIP kan tänkas vara att bidra till ökad ekonomisk tillväxt och fler jobb så skulle avtalet i praktiken också kunna hota arbetstillfällen i Sverige med ökad produktion av varor och tjänster i USA där normerna på arbetsmarknaden är i hästlängder sämre än i EU. Avtalet skulle kunna leda till en normförskjutning gällande fackliga och sociala rättigheter även inom Europa och på sikt innebära ett hejdå till kollektivavtal i Sverige då sådana kan ses som ett handelshinder för utländska investerare. Förutom att utrota handelshinder syftar TTIP till att skapa nya lukrativa marknader för utländska investerare inom offentlig sektor genom att öppna upp offentliga upphandlingar för fri konkurrens inom skola och vård. Detta hotar att medföra en ytterligare våg av privatiseringar av välfärden och utgör därmed ett direkt hot mot jämlikhetstanken för ett hållbar socialt samhälle.

DEN TIDIGARE EU-KOMMISSIONEN var drivande i förhandlingarna om TTIP med USA. Mycket pekar dock för att den nya Komissionen med kristdemokraten Jean-Claude Juncker i spetsen är mer skeptiskt inställd till ISDS-klausulen i avtalet. Turerna kring vem som egentligen sagt vad är många och frågan är minst sagt kontroversiell. Inte ens inom Kommissionen tycks man vara överens då kommissionsordförande Juncker och Cecilia Malmström som är handelskommissionär tycks vara av olika åsikt om ISDS. Förhandlingarna är tänkta att ligga på Malmströms bord och under en tid har hon pekats ut som en av ISDS-skrivningarnas främsta företrädare i TTIP-avtalet.

I SVERIGE BÖRJAR debatten sakteligen ta fart och det är hög tid för socialdemokratin att ge raka besked om var man står i relation till  TTIP. Hittills har LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uttryckt stark kritik emot ISDS-klausulen och kör på samma linje som den socialdemokratiska partigruppen i EU-parlamentet och Miljöpartiets EU-parlamentariker. Det är dags att även Socialdemokraterna visar handlingskraft och utrycker sin ståndpunkt.

Vill vi fortsätta värna demokratin, de sociala rättigheterna och miljön måste följande ske:

–       Vi måste öka den allmänna kunskapsnivån i Sverige om kontroverserna i TTIP och ISDS. Vilka konsekvenser kan avtalet ha för Sveriges del kopplat till arbetsmarknad, miljö och sociala rättigheter?

–       De progressiva krafterna och civila samhället bör göra aktivt motstånd genom opinionsbildning, seminarier och aktioner

–       Ställa krav på transparens i förhandlingarna mellan EU och USA. Endast när förhandlingsprocessen är offentlig kan medborgarna bilda opinion

Tvistslösningsmekanismen ISDS måste ses över i avtalet. ISDS måste begränsas till nationella domstolar där enbart stater kan stämma varandra och inte företag. ISDS måste begränsas till nationella domstolar och politiken måste stå över de kommersiella intressena.