Trump och landsbygden

 

I tisdags var jag på ett seminarium om det amerikanska valet, anordnat av Arenagruppen. Inbjuden föreläsare var Sean Trende från Real Clear Politics, en amerikansk byrå som jobbar med politiska analyser. Mot en vit stenvägg visade projektorn en klar bild av varför Hillary Clinton förlorade valet i höstas. Demokraterna har lämnat landsbygden.

Kartbilderna talar sitt tydliga språk. USA är en stor rödtäckt (republikansk färg) landyta med ett par, kraftfulla blå prickar som symboliserar de olika, demokratiskt dominerade storstäderna. Sean pekar och berättar engagerat hur svaga Demokraterna är innanför öst– och västkusten.

Det har dock inte alltid sett ut såhär. I valen innan år 2000 var Demokraternas fördelning av stöd mellan stad och landsbygd ganska jämn. Statistiken visar att Demokraterna sedan år 2000 har ändrat ton och strategi och ett år i taget förlorat sina landsbygdskopplingar.  Sean Tende skyller mycket på att Demokraterna anpassat sin politik och kommunikation för en medveten medelklass i storstäder.

Diskussionen om urbaniseringen och konflikten mellan stad och landsbygd är knappast något nytt, varken på nordamerikansk eller svensk mark. En diskussion som efter frågan om norrländsk självständighet lyftes och Landsbygdskommittén lämnade sitt 75-punktsprogram för landsbygden, fått ytterligare ved på brasan.

Som värmlänning har jag länge känt att frågan om landsbygden nedprioriterats, men kanske inte längre. Under veckan har Stefan Löfven rest runt i Sverige och besökt flera mindre orter. I fullsatta Folkets Hus eller aulor har folk trängts för att få lyssna på statsministern i orter som Sveg och Alvesta. Inte nog med det, Löfven gick idag ut med att han inte åker till Almedalen utan istället kommer besöka folk ute i landet under Almedalsveckan.

Om landsbygdsfrågan fortsätter lyftas, och regeringen sätter örat mot marken så tror jag att det leder rätt. Men det tar tid och kräver möten.