Resonans 2010-12-17 /  2 kommentarer

Om tillväxt

Jag har en tenta imorgon, en lördagmorgon klockan 09. Turkisk satslära. Beskriv form och funktion av förflutentidskopula. Ange dess negerade och interrogativa former. Det är rätt svårt. Infinitiva suffix och konverb. Klarar jag den inte ligger mitt studiemedel för den här terminen risigt till.

Men istället för att plugga har jag följt den försiktigt böljande debatten om primeläckan. Hur mycket har Svenskt Näringsliv fått för sina 4,5 miljoner? Nicklas Nordström och Carl Melin hängs ut. Men också personer som Håkan A Bengtsson på Arenagruppen. Han skulle initiera eftervalsdebatten. Och det gjorde han ju också, den presenterades över frukost förra onsdagen. Rösterna är många. Allt från de som förbittrat skrivit att detta inte var nått nytt, att högersossarna alltid varit sålda till svenskt näringsliv, lobbyister. Folk som ber Arena att dra åt helvete. Erik Laakso hängs ut i Aftonbladet och rör sig under dagen bland facebooktrådar. Han blir påhoppad, folk undrar hur mycket han fått? Han skyller ifrån sig i stil med att alla är mer eller mindre köpta. Katrine Kielos smyger in länken till Eric Sundströms inlägg om hur Arenagruppens idéanalys lite här och där. Ingenstans är det någon som ber om ursäkt, eller tar avstånd. Just vad gäller Arenagruppen är många besvikna, ty många, inklusive undertecknad, har tänkt högre om deras arbete. Imorse mailade Premiss förlag ut ett erbjuande om att ta del av Arenagruppens analys och köpa Carl Melins bok. Funderingar kring om de bara är en bricka i spelet eller inte. Vilka, hur många, hur utbrett, hur mycket pengar? Kanske allra mest, för vem? Den demokratiska politiken bygger på representation.

Men ingenstans diskuteras den egentliga sakfrågan. För det är tillväxt det handlar om. Och det är ingen fråga som är varken svart eller vit. Tillväxt betyder utveckling. Det betyder inte ondska. Tillväxtkritik betyder inte heller ondska. Men det sistnämnda står för en längtan bort från det självförstörande samhället. När Tvärdrag i våras skrev numret Efter tillväxten var det för att öppna upp för den debatten. Få torde tro att vi vill störta basindustrin och skapa massarbetslöshet. Men faktum kvarstår, om vi inte förmår tänka större än idag har vi ingen värld att bråka om kvar. Den debatt som nu förs inom OECD-länderna handlar om hur vi ska skapa nya mättekniker för att kunna värdera natur och humankapital. Man är också mer och mer ense om att detta är ett gemensamt projekt för hela världen. När kommer den debatten till Sverige? När förmår vi uppskatta det välstånd vi skapade genom vår välfärdsmodell? Det skulle inte ha varit svårt att sätta in välfärden i en ekonomisk mall, berätta att så här mycket tjänar vi på integrerad och jämlik skola, en vård för alla, trygghet på arbetsmarknaden. Det är enorma summor. Följer man Johan Ehrenborgs resonemang om BNP och offentlig sektor blir det tydligt hur undervärderad den är. På samma sätt är biologisk mångfald och syreproducerande växtlighet värda enorma summor, men ingen behöver betala när de förstörs.

Så titta, detta betyder inte nej till tillväxt. Men det betyder tillväxt på ett helt annat sätt, med helt andra ramar och ett annat innehåll. Det betyder också att vi alla måste väcka insikten om att ett jämlikt samhälle är det mest effektiva. De som vill slå sönder det borde inte vara välkomna i socialdemokratin.

///

Erik Laakso kommenterar sin egen roll här. Här skriver Lena Melin om bland annat Laaksos bortförklaringar redan innan Aftonbladet gått i tryck. Fejkbloggaren Sven-Erland menar att han visste om detta "gig" som Nordström gjort för svenskt näringsliv först av alla. Alliansfrittsverige noterar avslöjandet om Primes planer. Resmuné om att Prime försökte styra socialdemokratins debatt redan efter valet 2006. Här skriver Janne Rudén, SEKOs ordförande om hur Prime kontaktat dem.

///

Så, som vi alla vet är dessa frågor långt mycket större än svensk socialdemokratis utveckling. Men också; svensk socialdemokrati har varit viktigt för idéutveckling utanför våra gränser. Vi bär på ett tungt idéarv. Gör vi rätt nu betyder det mycket. Världen väntar. Men gör vi fel så vill jag faktiskt inte vara med längre. Här kräver Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen att detta får konsekvenser. 

Kendine iyi bak, ta hand om er. Nu ska jag fortsätta plugga.