Text från Tvärdrag 2011 / 3
tema: Det mörka decenniet
Vad hände med oss medan vi försvarade det öppna samhället?
Tio år har gått sedan den elfte september 2011 när två flygplan med monstruös brutalitet men bildmässigt effektivt störtade två höghus till grunden. Tusentals människors död. Därefter förändrades världen. Miljontals människor har dött i dess utsträckning. Krig, övervakning men också ett slags politiskt skifte som både gav oss jasminrevolt, FRA och islamofobi. Medan politikerna sade sig försvara det öppna samhället.
Resonans 2011-10-04 / 1 kommentar
Om du inget äger har du inget att förlora
Problemet som jag ser det med den kommande socialdemokratiska höstbudgeten kommer inte att vara ifall mina favoritreformer är med eller inte, problemet kommer att vara att den inte kommer att innebära några stora reformer överhuvudtaget. Visst kommer den att innehålla bra förslag som kommer att göra skillnad i människors liv ifall de genomförs, men budgeten är trots detta bakbunden.
Enligt en intervju med ekonomiska talespersonen Tommy Waidelich i Riksdag och departement (22 sept) verkar det som att partiledningen delar regeringens bedömning angående storleken på det så kallade reformutrymmet för ofinansierade reformer. Waidelich menar vidare att vi genom omprioriteringar kan spendera dubbelt så mycket.
Det råder nog ingen tvekan om att socialdemokraterna kommer att lägga pengar på andra saker än regeringen och att vi enligt uppgift kommer att satsa mer, men grundproblemet kvarstår. Reformer måste syfta till att omdana samhället. Hur ska socialdemokratin kunna omdana samhället när man i grunden förhåller sig till borgerlighetens finansiella ramar?
”When you ain’t got nothing, you’ve got nothing to lose” sjunger Bob Dylan. Denna rad skulle kunna sammanfatta dagens politiska läge för socialdemokratin. Utan att vara ekonom vågar jag mig ändå på att säga att det inte går att föra en relevant reformistisk politik med ett sådant litet, i grunden borgerligt uträknat, reformutrymme som idag. Om inte socialdemokratin för en reformistisk politik är den heller inte längre relevant. Reformerna i sig måste komma i första rummet, inte hur mycket pengar som finns till reformer. Visst kommer borgarna vid en sådan omläggning av politiken att gå åt oss hårt i pressen men det bör i så fall föranleda en annan mediestrategi än idag, inte att vi lägger lama politiska förslag.
Höjda skatter löser inte alla problem, men de är i de flesta fall en förutsättning för lösningarna. Socialdemokratin kan inte bara sätta sin tilltro till tillväxt och konjunkturuppgångar, vi måste skapa en finansiell politik som kan bära fram en reformpolitik.
Den moderatledda regeringens politik de senaste åren har inneburit en enorm kapitalförskjutning från det gemensamma till det privata. Socialdemokraterna måste börja fråga sig ifall skatteklyftan mellan pensionärer och de som arbetar kan jämnas ut inte enbart med skattesänkningar för pensionärerna utan också med skattehöjningar för de nu arbetande. Vidare måste det läggas förslag på ökade bolagsskatter och en ny förmögenhetsskatt. Ropen om att företagen och kapitalet kommer flytta utomlands hörs nästan redan när jag skriver detta, men meningarna går isär om ifall så kommer att ske. Var produktionen läggs styrs av andra faktorer så som till exempel infrastruktur. När det gäller förmögenhetsskatten kan man ställa sig frågan: vad är det egentligen för vits att ha en massa privat kapital i landet om det inte beskattas?
I höstbudgeten skulle jag trots allt, förutom satsningar på järnvägen, bostäder, sjukförsäkringen och a-kassan, vilja se förslag på gratis glasögon för barn samt avgiftsfri frukost i skolan. I en kommande valbudget måste det ställas krav på sex veckors semester och en utökad, och individualiserad, föräldraledighet. På sikt bör det också läggas förslag på en generell arbetstidsförkortning. Detta kräver en finansiell politik som inte är baserad på borgerliga tankar. Det kräver att socialdemokratin först formulerar sina krav och sedan tänker ut hur dessa ska finansieras. Det är först när Socialdemokraterna bestämmer sig för att vara reformister som reformerna kommer att spela någon roll.
Inom samma ämne:
Tillväxten och människans värde
Journalisten och Kinakännaren Mats Wingborg utreder hur den ekonomiska tillväxten i Kina skapar stora klassklyftor och orättvisor. Hybriden kommunism och kapitalism kan skapa rekordsnabb ekonomisk tillväxt men repliken borde vara självklar:
Demokratin och de mänskliga rättigheterna kommer i första rummet
Artikel
Sms:a till Gud
Kyrkokrisen drar in över landet. Lagom till stundande kyrkoval den 20 september lanserar nu Svenska kyrkan, en unik organisation i fritt fall - en "unik bönewebb". Förutom bönewebben där man kan sms:a ordet "BE" lanseras det hela med en reklamfilm om bön. Allt kan insupas och kanske inspirera till ökad andlig aktivitet på den kyrkans nya bönewebb som också öppnat. Enligt Svenska kyrkan är bönewebben "den första i sitt slag i världen", vilket vi väl ändå får hoppas de har rätt i, och syftet att stimulera svenska folket att be mer.
Förutom att sms:a in sina böneämnen kan man "beställa ett rss-flöde om ett böneämne". Självklart kan man också länka sina böner till Facebook.
Man kan förstå folkrörelsekyrkans kris och se denna kampanj som ett sätt att möta nedgången i medlemmar och kyrkobesök. Frågan är om man inte här skjuter över målet. Något av den andliga sfärens styrka är det direkta mötet.
Stillheten. Det händer att jag själv går in i en kyrka, bara för stillheten. Dessutom är ju konkurrensen stenhård. Extremhögerkyrkan bjuder mer action.
Sedan länge kan man hos Livets ords förbönsservice maila in sina böner. Och det är klart att om det är multimediashow man vill ha är Ulf Ekman att föredra framför ärkebiskopen.
Resonans / 1 kommentar
Regeringen tar tag i bostadsfrågan
Läser på regeringens hemsida att man skänker bort en av våra gemensamt ägda fastigheter, Haga Slott, till hovet. Tanken är att Victoria och Daniel ska bo där när de gift sig. Det känns fint att engagemanget från regeringen är så stort i bostadspolitiken. Verkligt ömmande ändamål får hög prioritet och ungdomar som drabbats av den svåra bostadsmarknanden får snabbt hjälp. Vad blir nästa steg? Kan man förvänta sig stöd till produktion av billiga hyresrätter för ungdomar? Kan man förvänta sig att regeringen sätter stopp för galna utförsäljningar av hyresrätter? Kan man förvänta sig att de drar tillbaka sitt huvudlösa förslag om ägarlägenheter?
Knappast. Jag är raljant, och givetvis ska ingen förvänta sig att en borgerlig regering driver en social bostadspolitik. Beslutet att ge bort Haga slott till hovet är ett första utnyttjande av bröllopet som popularitetsförstärkare. Att man på detta sätt, utan diskussion, de facto-ökat anslaget till hovet rätt rejält och skänkt bort gemensamma egendomar till en kungafamilj som knappast lever på vatten och bröd och säkert har förmåga att försörja sig själv är inget som reflekteras över.
Bröllopet öppnar på flera uppenbara sätt, regeringens slottgåva är bara ett exempel, upp för diskussionen om Sveriges statsskick. Förutom att monarki, konstitutionell eller inte, är ett odemokratiskt statsskick visar slottsgåvan något annat. Ekonomisk kris eller inte. För en borgerlig regering är kungahuset alltid viktigare än social rättvisa.
Resonans
Tvärdrags arbetspunkter för att bryta högerns makt över tanken
Här presenteras de 14 arbetspunnkter som svarar alla de som säger att ingenting kan göras eller att allt är för dyrt. Har arbetarrörelsen råd att avstå mediasatsningar och aktiv opinionsbildning?
Resonans / 3 kommentarer
Män som hatar kultur
Ända sedan vi startade tankesmedjan Det Osynliga så har vi haft SvD:s ledarskribent Per Gudmundsson i hälarna. Det har varit ganska underhållande, hur flåsig han har varit. I artikel efter artikel har han sänkt vårt initiativ, att arbeta för en kulturpolitisk diskussion värd namnet i Sverige. Tonläget har varit sådant att man fått känslan att Per Gudmundsson är en av de män (de är av någon outgrundlig anledning oftast män) som innerligt hatar kultur och som gjort det till sin uppgift att ta varje tillfälle i akt att förgöra varje försök till seriös diskussion och avfärda det hela som kommunistiskt ”rödvinsflum” för att citera ännu en hatare av kulturen, Johan Staël von Holstein vars hela kulturgärning enligt uppgift uppgår till en dryg sammanträdestimme som medlem av Statens kulturråds styrelse
Resonans
