Tvärdrag 2010 / 3-4
tema: Tvärdrag rapport - Sommarläsning som stör din semester

Tvärdrag rapport är en utblick för att för att få oss att se vår värld i ett skarpare ljus. Detta nummer är långa texter som spänner kring en global läkemedelsindustri, den ekonomiska krisen i Grekland och om den indiska regeringens krig mot maoisterna i norra Indien, här begripliggörs det av Arundhati Roy som i en episk läsning tar dig med på en bergsvandring med naxaliterna.

Intervju med Tariq Ali

Ett Sverige i krig under NATO-ledning i Afghanistan kritiseras bland annat i ett samtal mellan marxisten och New Left Reviewredaktören
Taric Ali och Tvärdrags Björn Hedlund. I en valrörelse där man riskerar att tvingas böja sig fram för att granska partinålar i jakt på synbara ideologiska skillnader kritiserar denne Pakistanfödde brittiske intellektuelle den svenska socialdemokratins högervridning och kallar utrikesminister Carl Bildt för en jävel.

En översättning av den här intervjun publicerades i Tvärdrag rapport. Här är orginaltexten; “TEN YEARS LATER EVERYTHING TURNS OUT TO BE A BIG FAT JOKE”  - A conversation with Mr. Tariq Ali about imperialist wars, the financial crisis and islamophobia
Publikation

Vandra med kamrater

När den indiska regeringen för krig mot sin egen ursprungsbefolkning för att sälja naturresurserna till bolag är maoistgerillan naxaliterna
de enda som står upp till försvar. Detta glömda krig, denna glömda kamp skildras med litterär höjd av Indiens främsta författare Arundhati Roy, från en resa in i de fördömdas gröna zon, där "soldaterna skjuter för att döda". Roys essä - Vandrar med kamrater - översatt till svenska för Tvärdrags läsare har väckt minst sagt rabalder när häktningsorder på Roy utfärdats och regeringen genom ministern P Chidabaram hotar "intellektuella som har kontakt med gerillan" med tio års fängelse. Vilken strategi är rimlig för detta folk som körs bort och dödas för företagsintressen? Vore det mer demokratiskt att bara lägga sig ner och köras bort, frågar sig Arundhati Roy. 
Publikation

Den grekiska krisen på plats i Aten

När den ekonomiska krisens andra våg rullade in över Grekland skrek kvällstidningarna: Så påverkas din semester!
Skuldkrisen som ska betalas med brutala nedskärningar och avskedanden kommer att drabba de sämst ställda och påverka minst en generation grekers liv framöver. Min generation svenskar bär fortfarande sviterna av nittiotalskrisen och vet vad ett stålbad verkligen kostar. Men de stora medierna talar maktens språk och talar om ett helt folk som lata och korrupta. Tvärdrag sände Maja Nordström och Joakim Mathiasson till Aten för att prata med vanliga greker om krisen, dess orsaker och om framtiden.
Publikation

Inom samma ämne:

Snart går vi utan er

Jens Lundberg, en av redaktörerna för boken Snart går vi utan er - Brev till socialdemokraterna deltar på Gävle Arbetarkommuns Seniorklubbs möte i Gävle Folkets Hus. Deltar gör även skribenterna i boken Ellinor Eriksson och Sofie Wiklund. Temat på diskussionen är den socialdemokratiska rörelsens framtid.
Kalendariepost

Inledningen till Tvärdrags antologi

Påskhelgen 19-22 april 1889 samlades 49 män och kvinnor från fackföreningar och socialistiska klubbar för att bilda Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

När den konstituerande kongressen öppnade sina dörrar stormade en stor polisstyrka in. Mötet hade inte fått tillstånd att genomföras. Först när det förklarades som en sluten sammankomst kunde man öppna mötet och historien om detta parti fick sin början. Få händelser symboliserar så tydligt startpunkten på den förvandling som det svenska samhället genomgått under de senaste 120 åren. Från fattigsamhälle till välfärdssamhälle, från fåtalsvälde till demokrati. Men det säger också en del om socialdemokratins förändring.

De som valdes till partiets första förtroendemän var unga människor. Hjalmar Branting var 29 år, Axel Danielsson 26, Fredrik Sterky 29, Pehr Eriksson 28, C L Lundberg 30. August Palm och Jan Engström var lite äldre, bägge 40 år. Jämfört med partiledningens och det socialdemokratiska partiets åldersstruktur i dag är de slående unga. Socialdemokratin var en ung rörelse, en radikal samhällsförändrande kraft som drog till sig den unga generationen. I dag är det annorlunda. Partiet tycks i sin strävan efter makt och inflytande ha tappat något av den vilja, eller kanske förmåga, som deltagarna på sammankomsten för 120 år sedan utstrålade. Dagens socialdemokratiska idédebatt präglas av nostalgiska blickar mot svunna storhetstider och bittra konstateranden om den egna oförmågan. Men vi vill med denna bok visa att viljan finns. 21 unga människor med vilja till politisk förändring deltar. Vi hade utan problem kunnat ta med 21 till.

Den bok du håller i din hand är ingen historisk framställning eller en hyllningsbok till Socialdemokraterna. Vårt syfte har varit att låta en ung generation samhällsintresserade skribenter, poeter, tecknare och aktiva i ungdomsförbundet formulera sina åsikter om ett parti som många av oss tycker om, även om alla inte nödvändigtvis tycker om allt det gör.

Vi bad ett antal av dem som medverkat i tidskriften Tvärdrag under de senaste åren att skriva ett brev till socialdemokratin som fyller 120 år. De fick själva välja ämne, form och innehåll. Det skulle vara det brev – bittert, peppande eller uppfordrande att skicka till socialdemokratin. För att säga ett sanningens ord i rättan tid, eller mana till nya tag och fortsatta reformer. Resultatet kanske känns spretigt, men det är också syftet.

I spretigheten och de många viljorna finns beviset för att vi inte är färdiga, att socialdemokratins mål omöjligt bara kan vara att vinna nästa val. Här finns också möjligheten fördold om en förnyelse av socialdemokratin. Att släppa fram unga, radikala människor, är det enda sättet att få in nytt blod i en rörelse som börjar förlora känseln i fingrarna.

Vi vill med denna antologi bidra till att väcka liv i en diskussion om vilket samhälle vi vill ha och hur vi vill att socialdemokratin ska förändra det i framtiden.

Mottagare av denna bok är alltså ingen mindre än alla de som vill vara en del av en bred socialdemokrati, eller vill delta i samtalet om hur denna socialdemokrati borde förändra samhället.

---------------------------

Boken kan du köpa för 150 kronor plus porto (100 kronor styck om du köper 10 eller fler) genom att skicka ett mail till tvardrag@ssu.se
Krönika / 1 kommentar

Aftonbladets Ingvar Persson skriver om Tvärdrags nya nummer

"Och kanske är det precis där det senaste numret av Tvärdrag säger något, i utrymmet mellan det som skulle kunna vara, och det som faktiskt är. I klyftan mellan engagemanget och vanmakten, och mellan möjligheter och förutsättningar.

I insikten om att det skulle kunna vara annorlunda."

Läs hela artikeln här.
Resonans

Ernst Wigforss tidernas viktigaste hallänning

I dag har Ernst Wigforss i Radio Hallands omröstning blivit utsedd till tidernas viktigaste hallänning. Han fick 57 procent av rösterna. Av de fem finalisterna kom Carl Bildt sist med 7 procent. För den som inte känner till Wigforss är han en av de viktigaste socialdemokratiska idépolitikerna. Han var finansminister under flera perioder under 1920-, -30 och 40-talen och författare till viktiga socialdemokratiska skrifter som Äganderätt och socialism och Socialismen i Socialdemokratin. Han var en av de socialdemokrater som tidigt lyfte vikten av ekonomisk demokrati och han lanserade begrepet provisoriskautopier som en beskrivning av socialdemokratins envisa kamp för fortsatt ökad jämlikhet och frihet. På Hjalmarsson och Högbergs förlag kan du köpa hans Skrifter i urval, en investering väl värd sina 355 kronor.

Hör resultatet presenteras ungefär 10 minuter in på detta klipp.

Läs mer om Wigforss på Wigforssföreningens hemsida.
Resonans

Några reflektioner kring bonusdiskussionerna

Frågan om Wanja Lundby-Wedin överskuggar de flesta andra frågor för tillfället. Förmodligen har LO-styrelsens beslut mildrat intresset i mederna för ett tag framöver men under några dagar matade både LO och Socialdemokraterna medierna dagligen med nya knivhugg i sina egna ryggar. Som Joel Ensjö skriver här på sidan är det inte Mona Sahlins uppgift att ha åsikter på LO:s ordförande och skulle hon ha det är det smart att hålla dem inom sig. Tyvärr har inte LO skött händelserna så snyggt heller. Till att börja med är det dumt av Lundby-Wedin att lämna så många styrelser som hon gör nu. Varför satte hon sig i dem från början egentligen? Agerandet här öppnar bara för mer kritik av tidigare beslut. Dessutom löser ju inte avgångar från styrelser grundproblemet, att LO hycklat. Det som krävs är snarare att pensionsprogram och annat ändras. Jakten på avgångar bekräftar bara den postpolitiska logiken att de riktiga politiska problem hamnar i skymundan. Det blir ingen politisk skillnad med en annan gubbe eller gumma vid ordförandeklubban.

Utöver den totala bristen på politik i mediernas bevakning av frågan är det intressant att konstatera att det är en stor övervikt av män bland de som begärt Lundy-Wediuns avgång. Själv har jag inte sett en enda kvinna som begärt avgång. Personligen hoppas jag på att de arga avgångivrarna börjar diskutera politik och utnyttjar det faktum att Lundby-Wedin nu kommer att vara öppen för politiska och organisatoriska förändringar. En avgång löser inget. Jag hoppas också att mediebevakningen återkommer till det som var grunden till all debatt, nämligen att det fortfarande är så att de svenska företagsledarna badar i bonusar och belöningar från sina egna vänner. I nivåer som fackföreningens inte skulle kunna nå ens om de ville.
Resonans / 1 kommentar