Tvärdrag | Nu kommer arbetslösheten

Mikael M Karlsson:

Erkänn Palestina

Vad hände med oss medan vi försvarade det öppna samhället? Tio år har gått sedan den elfte september 2011 när två flygplan med monstruös brutalitet men bildmässigt effektivt störtade två höghus till grunden. Tusentals människors död. Därefter förändrades världen. Miljontals människor har dött i dess utsträckning. Krig, övervakning men också ett slags politiskt skifte som både gav oss jasminrevolt, FRA och islamofobi. Medan politikerna sade sig försvara det öppna samhället.

Resonans 2008-05-14

När moderaternas egen ekonomiska politik börjar få genomslag så kommer inte jobben utan lågkonjunkturen. I går rapporterade Arbetsförmedlingen att antalet varsel har tredubblats på ett år, i april föll 4813 varsel, den högsta siffran sedan september 2005.

Som Dagens Nyheter skriver i dagens ekonomidel är det "i första hand inom transportsektorn, uppdragssektorn och tillverkningsindustrin som varslen ökade... branscher som alla drabbas tidigt när konjunkturen vänder".

Detta är bara början, med andra ord.

Knappt två år in i mandatperioden brukar man säga att strukturella effekter som skattejusteringar och ränteändringar ger effekt på ekonomin.

Enligt detta resonemang beror alltså den juste konjunkturen hittils på den tidigvarande socialdemokratiska politiken och konjunkturen.

Ett läge som nu vänds i ökad arbetslöshet.

På många sätt förvärras denna kris av regeringens ekonomiska politik och strategiska nedmontering av den svenska modellens fästpunkter.

Tre exempel:

1. 400 000 har lämnat a-kassan. Även om många av dem är äldre och LAS-trygga eller privilligierade anställda i SACO-jobb kommer främst många lågavlönade, tillfälligt anställda, undomar, kvinnor, invandrare i LO-skiktet att nu kastas ut i arbetslöshet. Det händer i varje lågkonjunktur, men nu står de utan a-kassa.

2. När arbetslösheten nu ökar kommer de enorma nedskärningarna på AMS och abetsmarknadsutbildningen märkas klart. 18 miljarder har skurits ner, vilket slutför avvecklingen av en aktiv och effektiv jobbmatchningsverksamhet och ersätter den med passiviserande dataterminaler som främst ska avskräcka mot att registrera sig som arbetslös.

3. Statens 85 miljarder i skattesänkningar kan bli en dyrköpt erfarenhet för svenska folket, även dem som får behålla jobbet. Nu finns mindre pengar i den gemensamma sparbössan att använda till nya jobb, efterfrågestimulans eller viktiga investeringar. Stor risk för att nya nedskärningar kommer "tvingas fram". Detta är en del av strategin som moderaterna sällan tala om. När nedskärningarna kommer, kvalitén sänks, ska den sista spiken i den skattefinansierade välfärden slås i.

Glöm då inte att pengarna egentligen finns, men privatiserats, främst till rika män i storstädernas villaghetton.

Samtidigt som företagen står i kö att rapportera in sina varsel, går moderaterna ut i en sällan skådad reklamkampanj. Man tar äran av allt som är bra, särskilt jobbtillväxten.

Kolla in falsarierna här.

Glöm då inte att det är Persson och Nuder och en ansvarsfull fackföreningsrörelse som skapade förutsättningarna för "högeralliansens jobbsuccé". När Borg/Reinfeldt och Svenskt Näringsliv fick ansvaret, jag då gick det som vanligt åt skogen.

Sverige behöver både en socialdemokratisk regering och en socialdemokratisk politik.

Daniel Suhonen

Dela |

Amaltheadramat

Sommaren 1908 var en sommar präglad av oro och ilska. En tid av stigande löner hade följts av lågkonjunktur och arbetslöshet. Emma Hilborn beskriver konflikten som kulminerade i Amaltheaattentatet och storstrejken 1909.
Publikation

Rea på svenska arbetare

Hajjade till när jag i Dagens Metro såg en annons med texten "Barnskötare 32% rabatt". (Länk, PDF, sid 15) Var det någon sorts marxistisk organisation som försökte driva kampanj för den marxistiska hållningen att arbete köps av arbetsgivarna? Eller en organisation som försökte sätta fokus på människohandeln som finns världen runt? Eller Kommunal som protesterar mot låga löner? Nej, det var AMS relansering av nystartsjobben.
Resonans / 2 kommentarer

Högerns låglönevision

Högern kämpar för ett löglönesverige. Socialdemokratin måste möta utmaningen offensivt. Dags att återta det intellektuella initiativet.
Linje

Hur tänker socialdemokratiska riksdagsgruppen?

Lördagen den fjärde oktober är för alltid inskriven i historien som dagen då högerns uppmarsch inleddes. Frågan är om inte fredagen den 3 är en lika svart, eller grå, dag.

I fredags, 3 oktober 2008 fattade socialdemokratiska riksdagsgruppen beslut att inte 1) kräva att få besked från utredningen om konsekvenserna av Lavaldomen innan man tar beslut om att ratificera Lissabonavtalet, och 2) att om det visar sig omöjligt att skydda avtalen, kräva rejäla undantag.

Tack vare Irlands nej till fördraget finns och fanns ett "möjligheternas fönster" för Sverige att kräva skydd för våra avtal. Regeringen kunde knappast anta detta fördrag i strid med socialdemokratin och att regeringen egentligen innerst inne värnar svenska kollektivavtal är föga troligt. Hoppet och chansen har alltså stått till att s-gruppen, partiledningen eller ytterst LO med sin påtryckningsmakt förmått inse faran och vågat handla.

Nu stängde socialdemokraterna detta fönster genom beskedet i sin riksdagsgrupp. Varför är högst oklart. Att inte LO och socialdemokraterna försöker att MED ALLA MEDEL skydda den grundval på vilken det svenska välfärdssystemet bygger, är oförklarligt. Man vill kanske inte bråka, men vissa saker är värda att bråka för. Alternativ ges inte alltid.

Nu återstår några principfasta ledamöter. Min maning till er är stå på er.

Precis som med transiteringarna under andra världskriget av tyska soldater, lyser för alltid de riksdagsledamöter och statrsråd som stod upp emot enfalden och försiktigheten. De vann inte men var modiga och kloka.

Vi stödjer den linje som bl a LO-tidningen och andra debattörer i den tidningen krävt: Kräv undantag för att skydda kollektivavtalen.

Man ska inte ropa på vargen. Man ska inte ropa sig hes. Men om fem år kan det visa sig att det inte var börsernas fall som var det svarta som skedde denna vecka, inte heller nyliberalernas segerfest.

Daniel Suhonen, redaktör
Resonans

Lönesänkning

Kärnan i fackföreningsrörelsen är att upprätthålla lönekartellen, det är ett löfte mellan medlemmarna. Kollektivavtalen utgör idag dessa avtal och för att dessa ska vara så starka som möjligt måste de omfatta huvuddelen av arbetsmarknaden och vara rikstäckande. Med en central lönebildning skapar man styrka för kollektivavtalens legitimitet och säkerställer även den solidariska lönepolitiken som har varit kärnan i den svenska modellen, skriver Hans Andersson, facklig ledare i SSU.
Resonans / 2 kommentarer