Resonans 2010-07-26 /  5 kommentarer

Misslyckandet är slutfört!

Dags för Sverige att lämna Afghanistan

Rötmånaden har inletts. Bland det mest mögiga och ruttna måste kriget i Afghanistan vara. Ett krig som förts i snart nio år utan att knappt några av de mål som då ställdes upp infriats. Frågan är ens om de västmakter under USA:s befäl som nu accelererar våldet och krigsinsatserna mot talibanmilisen vet varför de är på plats - vad som ska uppnås.
Orsakerna har nämligen krängts och vridits under det snart decennielånga kriget. Först var kriget en laglig vedergällningsattack mot Al-Qaida efter attackerna den 11 september 2001 i USA. Efter det direkta vedergällandet skulle talibanerna bort från makten i Afghanistan. Då var kvinnornas situation det viktiga. Sen skulle demokrati införas. När allt detta misslyckats och talibanerna under den relativt avskydda Nato-ockupationen bitit sig fast kunde flytta fram positionerna sägs idag kampen mot knarkhandeln och opiumodlingarna vara målet. Allt fler inser att detta är rena svepskäl. Operationen i Afghanistan har misslyckats och nu letar man argument för att man är kvar. Ockupationen var dåligt planerad och förutom den enkla segerns glädjekalkyl fanns ingen möjlig utgång än ett ändlöst gerillakrig.
Få tror idag att det går att krossa eller betvinga talibanerna. I alla fall utan en enorm upptrappning av antalet utländska soldater. Istället talar mycket för att man måste hitta en förhandlingslösning med talibanerna.
Politik är inte alltid roligt eller leder till framsteg. Ibland handlar det om att minimera skadorna och inse sina misstag. Afghanistan är ett enormt underutvecklat land. Ligor, banditer och olika klaner slåss öppet om makten och talibanerna utgör med sin extremt konservativa islamism ett återinförande av 1600-talet som varje progressiv måste vända sig emot. Att bara lämna landet till sitt eget öde är ingen lätt sak, men alternativet är faktiskt sämre. Ett krig som aldrig tar slut - tiotusentals döda i ett ändlöst evigt krig som dessutom bara stärker basen för Al-Qaida och talibanerna - är ännu sämre.
Istället för den accellererade och desperata USA-ledda upptrappningen behövs en förhandlingslösning där talibaner och andra grupper sätter sig vid förhandlingsbordet och där Nato avbryter sina operationer och drar sig tillbaka. Så länge kriget är ett faktum, våldet vardagsmat och ockupationen föder motståndslusta stärks alla grupper som sätter sig upp mot "ockupanterna". Med freden som pant och löften om bistånd och uppbyggnad finns i alla fall en liten möjlighet att skapa en ordnad återuppbyggnad.
Sverige framstår allt mer som USA:s närmsta allierade i frågan och utrikesminister Carl Bildt har ingen strategi för vad de svenska soldaterna ska uppnå eller när ett trupptillbakadragande från svensk sida är aktuellt.
Socialdemokraterna bör nu tillsammans med de rödgröna ta tydlig ställning och lova att ta hem de svenska trupperna innan årsskiftet vid en rödgrön valseger. I både Kanada och Nederländerna har socialdemokratin klargjort att man ser kriget som en återvändsgränd och att de egna trupperna bör tas hem. I Storbritannien är regeringen nu beredd att sätta tidsgränsen till 2015.
Vågar Socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlin beträda förnuftets och fredens väg och göra ett svenskt trupptillbakadragande till en valfråga?