Resonans 2010-07-29 /  1 kommentar

Lögnerna bakom Afghanistankriget

Hur hamnade vi här? Hur kommer det sig att Sverige skickar iväg trupper som är direkt iblandade i krigsoperationer under NATO-flagg? I en tid när Expressen lanserar 'gula bandet' kampanjer för att läsarna skall visa sitt stöd för de svenska trupperna i Afghanistan är Pierre Schoris nya bok ett ljus i mörkret. Schoris senaste bok knackar effektivt hål på några av de vanligaste mytbildningarna som ligger till grund för rättfärdigandet av den svenska krigsinsatsen. Samtidigt visar Schori också på hur svenska borgerliga regeringspolitiker är minst lika hårdföra som sina amerikanska motsvarigheter. Det saknas dock en konsekvent hållning i boken, stundtals har jag svårt att få fatt i bokens röda tråd.

Schori vill att Sverige satsar på bistånd istället för beväpnade soldater. FN:s legitimitet har satts på spel genom att den gemensamma ISAF-styrkan allt mer har integrerats med NATO-operationerna i landet. Sverige borde istället värna sin militära alliansfrihet menar Schori. FN borde långsiktigt satsa på framför allt fredsbevarande insatser i Afrika. Så långt är jag med på vad det är Schori vill, men det är sen boken tyvärr sen det börjar spreta.

Schori är entusiastisk över Obamas planer på att relativt 'snart' dra tillbaka trupperna och menar att Sverige bör haka på dem i detta. Det faktum att USA antagligen planerar för långsiktig närvaro i landet finns det anledning att vara vaksam kring (antagligen gärna med direkt eller indirekt stöd av Sverige, EU och FN). Argumentet att Sverige bör eftersträva en mer alliansfri politik för att på så sätt kunna agera som 'diplomatisk spjutspets' i världens konflikthärdar känns lite väl idealistiskt sett ur ljuset av de senaste decenniernas globalisering...

CIA och Mosad agerar på svenskt territorium i samarbete med den svenska säkerhetspolisen. U.S Airforce flyger runt för fullt i de norrländska skogarna. Relationerna mellan Sverige och Västerlandets militära allians blir allt mer intima. Göran Person talade under sin tid som statsminister om att George W Bush var 'underskattad'. Är det rimligt att tala om svensk alliansfrihet i ljuset av detta? Sveriges stjärndiplomat och en av socialdemokratins mest tongivande policymakare har briljant visat på konsekvenserna av kriget mot terrorismen och den nya imperialismen i sin tidigare bok "Draksåddens år".

Ambitionen att lyfta Afghanistanfrågan i Sverige och diskutera Sveriges roll i världen är lovvärd. Afghanistan har precis som många andra länder i Syd drabbats av USA och Västvärldens ekonomiska och militära dominans. Bushåren var sannerligen galna, men jag har svårt att dela Schoris entusiasm över Obama. Många av de nuvarande regeringspolitikerna är kvar från Bushåren, till exempel förvarsministern Robert Gates.

Det Obamaadministrationen försöker göra är att säkerställa strategiska intressen runt om i Mellanöstern, men det betyder inte att detta projekt inte längre kräver missiler och Apachehelikoptrar. Vad är det egentligen som håller på att falla i glömska? Den amerikanska närvaron i Afghanistan är en förlängning av ett halvt sekel av imperialism. Tidigare stödde man talibanerna och numera har de transformerats till att vara fienden. Att Sverige har en närvaro i Afghanistan under ett hybridkommando av NATO och FN är ett tecken på att den svenska nationalstatens suveränitet i grunden har underminerats.

Pentagon gör nu allt vad de kan för att skänka legitimitet åt sina aktioner genom att samordna sin makt med humanitära organisationer och olika biståndsprojekt. Nyligen publicerades rapporter om hur man försöker styra opinionerna i Europa på Wikileaks.

Frågan borde inte bara vara hur en den militära processen "administreras" sett utifrån den svenska militärmaktens perspektiv utan snarare: Hur intensifierar vi fallet för den amerikanska hegemonin samtidigt som vi hindrar dess herrar från att ställa till med fler blodbad. De sociala rörelserna självförsvar i Sydamerika är en precis som Tariq Ali pekar på en bra början. Ordföranden i Svensk-Afghanska kommittén är med på noterna när han hävdar att de svenska trupperna är en del av själva 'problemet'. Läs Schoris bok och slå bombliberalerna på fingrarna, men framför allt: Låt oss börja mobilisera för att få hem trupperna och sätta stopp för den nykoloniala imperialismen.

Vägen ut ur Afghanistan Pierre Schori, Leopard förlag (2010)