Tvärdrag 2011 / 3
tema: Det mörka decenniet

Vad hände med oss medan vi försvarade det öppna samhället? Tio år har gått sedan den elfte september 2011 när två flygplan med monstruös brutalitet men bildmässigt effektivt störtade två höghus till grunden. Tusentals människors död. Därefter förändrades världen. Miljontals människor har dött i dess utsträckning. Krig, övervakning men också ett slags politiskt skifte som både gav oss jasminrevolt, FRA och islamofobi. Medan politikerna sade sig försvara det öppna samhället.

Andra texter:

Israels kontraproduktiva övergrepp

Det är naturligtvis en fullständig katastrof, det anfall som Israel gör mot Gazaremsan. Det finns så många argument varför Israel gör fel. Och massor av argument varför den gjort fel analys från början. Det finns massor av argument som man absolut inte behöver vara övertygad  vän till den palestinska saken för att omhulda. Det är orättvist och brutalt av Israel att angripa sjukhus, skolor och elverk. Det är inte vettigt att skylla sin fullskaliga attack mot en hel palestinsk befolkning på att Hamas har ryska raketer som eventuellt kan nå några kilometer in på israelisk mark. Det är ett brott mot folkrätten det som Israel ägnar sig åt nu och det som Israel ägnat sig åt sedan 1948. Det måste upphöra.

En klar analys av vad Israels attacker kommer leda till görs i dagens DN, kulturdelen, av Peter Löfgren. Under rubriken Våld föder inte fred konstaterar Löfgren att Israels politik är kontraproduktiv om de vill uppnå säkerhet för sina invånare på lång sikt. "Israel har goda skäl att misstro Hamas, som inte erkänner den judiska statens rätt att existera. I Hamas finns tydliga tendenser till antisemitism. Men där finns också röster för en kompromiss, för en tvåstatslösning - för ett Israel inom säkra gränser. De rösterna tystas effektivt av Israels övervåld i Gaza."

Det Israel istället tycks eftersträva är en radikalisering av palestinsk politik, en radikalisering som i längden kommer innebär att Israel kommer kunna fortsätta sin ockupations- och våldspolitik. Vill man kan man kalla det en kamp om hegemonin, samtidigt som man erbjuder Israels invånare tillfällig säkerhet.

Jens Lundberg
Resonans

RECENSION: Det nödvändiga uppbrottet

Krönika

Socialistiskt forum en sedvanlig succe!

Socialistiskt forum lockade som vanligt tusentals människor till sina seminarier under gemensamma, röda fanor.

För Tvärdrags del var forumet också en härlig upplevelse. Många nya prenumeranter, men inte minst flera hundra besökare på våra seminarier.

Ihop med Fronesis arrangerades seminarium om socialdemokratin i en nyliberal värld, som lockade 120 personer.

Samtalet om Fondsocalismens renässans? med Ali Esbati och Göran Greider ca 150 personer till sista ståplats och ett härligt, befriande samtal (som filmades och snart läggs upp här).

Tvärdrags möte om Klasshat i vår tid lockade storpublik, ett av forumets mest besökta och hade säkerligen fyllt Z-salen. Nu rymdes 170 personer, 80 fick vända i dörren. Anneli Jordahl väckte både glädje, skratt och vrede när hon kom "ut" med sitt hat mot dagens brutala klassamhälle. Göran Greider resonerade om klassglädjens betydelse och att känslor och patos skulle kunna befria politiken. Poeten Johan Jönsson komplicerade bilden dels med läsningar ur sin Efter arbetsschema, dels med inpass om att det är så lätt att kasta skit och anklaga socialdemokratin för förräderi, när det är sossarna som befriat arbetarna mest. Därefter följde många minnesvärda meningsutbyten och inpass från en ovanligt engagerad publik, där en kvinna sa att "socialismen måste återinföras" och där historikern Klas Åmark trädde fram som "intellektuell medelklass" född i "Äppelviken" vilket fick en ung man att begära ordet och säga att professorns lismande småleende fick det att "rycka i högern".

Socialdemokratin och terrorismens förhållande samtalades det också kring, mellan Pierre Schori, Linnea Lindberg, Carl Tham, Aida Hadzialic, Alexander Szögi under ledning av Jens Lundberg. Trots den inbyggda och uttalade självkritiken kring Tvärdrags snart utkommande nummer 5, tema terror anklagades paneldeltagarna för att inte vara tillräckligt hårda mot socialdemokratin. Ibland är förväntningarna orimliga. Vi är ändå socialdemokrater och mer kritiska än Tvärdrags seminarium var har knappast någon varit tidigare inom socialdemokratin.

För Tvärdrags del avslutades inte helgen med det stillsamma men välbeskta mötet Det är fruktansvärt svårt att leva utan en bärande längtan, under Bengt Göranssons ledning, utan med sammanträde i redaktionskommittén där 2009 års teman fastslogs. Men det kommer ni förhoppningsvis att märka!

Stort tack till alla inblandade och medverkande och till Moa och ABF som gjorde vår härliga forumhelg möjlig!
Krönika

Diskussion är svaret!

Socialdemokraterna har sedan förlustvalet påbörjat en rannsakan av sin politik. Ardalan Shekarabi och Kajsa Borgnäs är två av dem som ska leda partiet ur den kris man nu talar om att partiet befinner sig i. Men bilden av vad problemet varit och vilken vägen framåt är, det är de inte helt överens om. 
Resonans

"Erik Laakso – torskarnas beskyddare?

För en tid sedan påkallades vår uppmärksamhet av Isabella ”den lyckliga horan” Lund. På hennes hemsida kunde man då läsa (förutom en massa propaganda) om hennes besvikelse över att Laakso inte gick upp och stred för en legalisering av sexköp på Uppsala läns distriktskongress i år. Erik Laakso är ordförande i Tierps Arbetarekommun och en flitig s-bloggare.

Laakso är för en legalisering av sexköp, det är inget han håller hemligt. Hur motiverar han då det? Jo, retoriken känns igen från vilken MUF:are som helst.

”Att sälja sitt kön endast till de kunder man själv godkänt mot den betalning man själv prissatt, är det mer eller mindre kränkande än ovanstående (t ex att torka spyor på krogen, vår anm.)? Värdesätter man sitt kön till den nivån, ska samhället moralisera över den värdesättningen? För visst handlar det om moral. Sex borde vara gratis och ingen ska förnedras att betala för att få ligga och den som tar betalt för att någon ska få ligga är självklart lika omoralisk. Och då handlar det ännu inte alls om människohandel och trafficking.”

När Isabella Lund vann omröstningen om titeln ”årets blogg 2007” (alltså långt innan kongressen) gick flera socialdemokratiska bloggare ut och hyllade Isabella Lund och kallade det hela ”en seger för yttrandefriheten”. Erik Laakso gick dock längre än så.

”Isabella har verkligen kämpat för att kräva sitt och andra horors människovärde tillbaka och jag tror att 2008 kan bli ett år då även prostituerade ses som människor och inte slentrianmässigt som viljelösa offer som måste tas om hand för sitt eget bästa, och bekämpas av ett moraliserande samhällssystem.”

Vi håller med om att det är bra att tystnaden bryts och att prostituerade också ska ha rätt att höras i den offentliga debatten. Laakso lyfter dock upp henne som om hon vore representativ för alla prostituerade. Vi tror inte att det stämmer.

Apropå Lunds inlägg kommenterar Laakso på hennes hemsida och ber i princip om ursäkt för sin feghet. Han utlovar att han under nästa kongress kommer driva frågan och hoppas att distriktet ska ta den som sin egen till partikongressen. Han skriver också att han vill ha ”experthjälp” när han skriver motionen, av bland andra Isabella Lund. Senare (efter ett inlägg från en anonym person som utger sig för att vara sosse) så lägger Laakso ut en piltavla med sitt ansikte på, för kvinnoförbunden att sätta i fikarummet, och skriver:

”Klicka på bilden och du får upp en piltavla med rejält omfång och som passar på varje fikarumsvägg. Skriv ut, köp in pilar och ha en trevlig fest tillsammans. Men idka inget sex med dolda agendor som kan nyttjas i maktsyfte, utpressning eller för inskaffande av hållhakar för då kanske ni sticker er på era egna spetsar.”

Erik Laakso har därmed försökt gardera sig mot kritik genom att på förhand förlöjliga och raljera över eventuella kritiker. Beteendet följer ett bekant mönster. Män som inte ställer upp på jämställdhetstankar tystar sina kvinnliga kritiker genom att raljera, förminska eller utmåla dem som ”galna”.

Somliga kanske upprörs över att vi går ut och ”rasar” över en partikamrat. Det kan dock inte få vara så att bara för att man utger sig för att vara socialdemokrat så är man immun mot kritik från de egna leden. Vi ifrågasätter om detta ställningstagande från Laaksos sida överhuvudtaget är förenligt med att vara socialdemokrat. Vi undrar också vems intressen Laakso försvarar.
Kommentarerna till Laaksos blogginlägg i denna fråga är i princip uteslutande gjorda av män, någon förvånad? En man uttrycker först ilska över att Laakso med flera indirekt understödjer sexköp men skriver sedan att han vill ta stackars Isabella och klappa henne på huvudet. En stund senare förtydligar han att det bara var ett skämt, att han håller med Laakso och de andra och skriver:

”Självklart skulle jag ju inte klappa Isabella på huvudet om hon kom hem till mig.”

En kommentar som kan tyckas fullständigt olämplig och något som inte en seriös liberal debattör skulle vilja befatta sig med, om man vill vinna gehör med sakliga argument. Laakso verkar dock inte bekymras över risken att förknippas med och/eller tas för en snuskgubbe.

Sara Karlsson och Emeli Lanninge,
denna gång i sällskap av
Laila Bjurling, riksdagsledamot (s)
Benny Karlsson, ordförande (s) i vuxennämnden i Eskilstuna kommun
Resonans