Tvärdrag | Ideologisk grundstötta - Vad har Arena vunnit på samarbetet med Timbro?

Mikael M Karlsson:

Erkänn Palestina

Vad hände med oss medan vi försvarade det öppna samhället? Tio år har gått sedan den elfte september 2011 när två flygplan med monstruös brutalitet men bildmässigt effektivt störtade två höghus till grunden. Tusentals människors död. Därefter förändrades världen. Miljontals människor har dött i dess utsträckning. Krig, övervakning men också ett slags politiskt skifte som både gav oss jasminrevolt, FRA och islamofobi. Medan politikerna sade sig försvara det öppna samhället.

Resonans 2010-07-15 / 5 kommentarer

Vad har Arena vunnit på samarbetet med Timbro?

Redan utgångspunkten är högerliberalt vrickad. Att framtidens välfärdsfinansiering inte kommer att räcka för välfärdsbehoven. Det kallas köttberget eller den demografiska explosionen och de stigande förväntningarnas missnöje. Med tiden och stigande välstånd ökar våra krav och vårt behov av välfärdstjänster. Vi blir som samhälle rikare, men till skillnad från produktion kan inte vård och om-sorgstjänster enkelt eller utan kvalitetsförluster rationaliseras. De blir alltså med tiden allt dyrare och kommer belasta reformutrymmet i ökad grad.

Tage Erlander tolkadedetta som en förutsättning för socialdemokratin att bygga ut välfärden. Ett starkt samhälle som mötte upp de stigande kraven. Bara samhällets ansvar och drift kunde och kan nämligen garantera en jämlik fördelning.

Idag är utgångspunkten anpassad till en ny tidsanda. Efter 2020 kommer behoven av äldreomsorg att öka, men nu varnas för kostnads-ökningen. En som länge profilerat sig på frågan om att privatisera framtidens välfärdsfinansiering för att möta de nya kostnaderna är Per Borg, utredare och socialdemokrat. Sedan vårvintern har han lett en egen kommission på uppdrag av vänsterliberala tankesmedjan Arena Idé och högerliberala Timbro. Borgkommissionen kom redan för några veckor sedan med den smått alarmistiska uppgiften att kommunalskatten måste upp 13 kronor per hundralapp för att klara av utmaningarna

Trots sina borgerligaoch ekonomistiska utgångspunkter är rapporten intressant på flera sätt. Bland annat för att den skisserar den resa som 1900-talet innebar. Skattekvoten ökade markant framförallt under de tre första decennierna efter andra världskriget. Detta var utbyggnadsperioden av välfärdsstaten och en hög produktivitet och effektivitet kanaliserades av socialdemokratiska regimer till välfärdsstatens behov.

Denna utveckling var inte själv-klar. I andra länder valdes andra sätt när välfärden skulle finansieras. Men bakgrunden, bland annat av hur man under åren 1950-1980 kunde kanalisera dubbelt så mycket resurser till välfärdskonsumtion som till ökad köpkraft visar att genom politisk vilja och prioriteringar fick man med sig medborgarna på att ta stora delar av produktiviteten till gemensamma nyttigheter. Idag när vi är så mycket rikare är detta plötsligt omöjligt.

I rapporten slåsi varje fall fast att dagens skattenivå inte är naturgiven utan måste stå i relation till behov och efterfrågan på vård. Politiskt utrymme finns. Ändå är det inte detta som betonas. Visst kanske skatterna kan höjas, men framförallt öppnas upp för omfattande kostnadsbesparingar inom vård och omsorg. Vi ska också arbeta mer och längre för att finansiera vår välfärd, samtidigt som rapporten blundar för den ojämlikhet som man öppnar för.

Man säger att varje medborgare ska ha rätt till den vård och omsorg de vill ha kollektivt eller individuellt, men tiger för att hela spänningspunkten ligger i att med ökad privat finansiering, alltså konsekvensen av om samhället inte anser sig ha råd med välfärdsbehoven, automatiskt leder till klyftor.

Lite grand känns detsom en övning i hur alliansen kommer att låta om de får fortsätta styra. Behov som inte kan tillgodoses av det allmänna kommer att tillgodoses av det privata och då kommer ojämlikheten att skena. Vi ser idag hur privat drift i äldreomsorgen styr om från offentlig biståndsbedömning till privata tjänster som kan köpas av dem som har råd.

Det medborgarna bör frukta är inte en kommunalskatt på 42 kronor 2030 utan vad som händer om vi har politiker som inte vågar höja skatten alls.

(Ledaren publicerad i Östran, ostran.se)

Daniel Suhonen

Dela |

De rikas värld

Jens Lundbergs reportage från Djursholm. Bilder av Johanna Hanno. Från nummer 4-5 2007.
Publikation

Benny Haags alkisroman engagerar

Krönika

Om Polisen och tappade telefoner

Jag har nu, cirka fyra timmar efter det värsta maktmissbruk jag varit med om, polisanmält det hela. Händelseförloppet (när två vakter utan förklaring och med önödigt våld knuffade bort, arresterade och dessutom på köpet förstörde två stycken mobiltelefoner genom att kasta dem med mening i marken) är beskrivet i nedanstående inlägg.

Bara det får mitt förtroende för mänskligheten i allmänhet och rättsväsendet att sina.

Jag cyklade iallafall strax efter fem på måndagmorgonen till polishuset på Kungsholmsgatan för att anmäla det grova tjänstefel som minst en vakt gjorde sig skyldig till. Det gick bra, jag har egentligen inget att anmärka på mottagandet. Det tråkiga är bara den sista kommentarer jag fick, tråkig för att den är sann.

- Ja, det som kommer hända nu är väl att vakterna kommer säga att de tappade era telefoner i tumultet och att ni var våldsamma. Det bästa är att inte vara berusad och bara göra som de säger. Vi har hundratals såna här ärenden som ligger och vilar så det kommer väl inte ske så mycket. Tyvärr.

Kanske inte ordagrant men med den meningen.

Ergo 1: Om du går på krogen: Drick inte alkohol. Lyd överheten.

Ergo 2: Gå inte på krogen.
Resonans / 1 kommentar

Ungdomars läge är sämre än nödvändigt

Situationen för dagens ungdomar ser allt annat än ljus ut. Sedan början av 90-talet har ungdomars livssituation förändrats och försämrats dramatiskt. Allt fler ungdomar får inte fullständiga betyg, allt färre ungdomar känner sig delaktiga i samhället, allt färre har ett jobb och bostad och allt fler ungdomar mår psykiskt dåligt. De stora försämringarna skedde kring mitten och slutet på 90-talet. Sedan millennieskiftet har en viss återhämtning skett, men den är betydligt sämre än övriga åldersgruppers, skriver Tvärdrags debattörer William Sundelin och Felix Antman Debels.
Resonans

Orsaken till fiaskot för pigavdraget: alltför milt klassamhälle

Henrik Berggren på DNs ledarsida levererade 20 augusti en oväntat skarpsint analys av varför borgarnas reform med pigavdrag har blivit ett sånt misslyckande. Tvärdrag kan inte göra annat än att hålla med om att en av de v iktigaste orsakerna är att det svenska klassamhället inte är tillräckligt hårt. Berggren skriver i sin ledarartikel att det finns för få tillräckligt rika svenskar för att kunna skapa en tillräckligt stor efterfrågan på städtjänster och annat som man kan dra av och för få tillräckligt fattiga för att kunna skapa en tillräckligt stor arbetsmarknad att utnyttja för städföretagen. Precis som Berggren skriver behövs en annan ekonomisk modell med större inkomstklyftor för att pigavdraget ska vara framgångsrikt. Tvärdrag vill vare sig ha mer ojämlikhet eller pigavdrag och vi menar också att dessa två hänger ihop.

Den borgerliga regeringen kommer naturligtvis enträget de drygt två år som är kvar av deras mandatperiod att försöka åtgärda det det problemet genom fler åtgärder som gör det svenska klassamhället brutalare och därmed ökar efterfrågan av städtjänster och ökar utbudet av fattiga människor som är beredda att ta dylika skitjobb.

Ambitionen att ta flera steg tillbaka i Sveriges utveckling mot jämlikhet och rättvisa kommer naurligtvis inte att läggas åt sidan, oavsett om de otidsenliga idéerna tycks misslyckade till en början.
Resonans