Först ut med ett som vanligt tvärsäkert konstaterande var den medelstora hunden - utrikesminister Carl Bildt. På twitter uttalade han direkt att terrorbrott förelåg. Detta togs med allvar tillbaka av statsminister Fredrik Reinfeldt.

I händelser som stöter till ordningen i ett samhälle och där många medborgare undrar vad som skett är det helt centralt att regering, polis och media tar sitt ansvar och coolar ner upprörda stämningar.

Allt som nu sägs är till stora delar spekulation. Eventuella samband mellan de tre incidenterna under eftermiddagstimmarna på lördagens julrusning till affärer i Stockholms city är ännu inte säkert kopplade till varandra.

Bilbomben, mannen som sprängdes till döds och hotmeddelandena till polis och TT kan höra samman, men inget är med säkerhet utrett.

Däremot kunde de många tv-tittare som följde slalom och längdskidåkningen under söndagen höra starkt bekymmersamma tendenser i nyhetssändningarna. Kopplingen till islam och islamistisk terrorism gjordes liksom i förbigående och intuitivt. Imamer och muslimer som var tvungna att uttala sig om hotbilder och vad en eventuell koppling till islam skulle kunna innebära konstaterade att islam utpekas, om än indirekt. Den utvecklingen är just vad vissa krafter vill åstadkomma.

Kollektiv skuldbeläggning hjälper inte och har en tendens att oftast riktas neråt mot grupper i marginalen. Det är en eller flera enskilda människor som planerat och genomfört detta brott. Den eller de skall eventuellt gripas, dömas och straffas, men än är ingen misstänkt vad vi vet, än mindre dömd.

Terrorismens metoder får heller aldrig förminskas eller accepteras. Det demokratiska samhällets former bygger på ett slags förbund om ramarna - att bryta detta för att med våldet som medel nå politiska mål måste förhindras.

Just udden mot människans frihet och möjligheter att göra sina åsikter hörda gör terrorismen när den förekommer i grunden mycket allvarligare än de enstaka våldsdåd som sker av andra orsaker.

Att med våld och hot om våld påverka människor att byta åsikter eller levnadssätt måste med bestämdhet avvisas. Rättssamhällets dom och insatser måste vara korrekta och effektiva. Men därför är det också högre trösklar för att ropa terrordåd så fort en bomb smäller av.

Den senaste tiden när polis och åklagarmyndigheterna ropat på vargen lite på försök så fort en misstanke funnits om terrorism har också lett till kraftiga övertramp. Varsamhet och aktsamhet om rättsstatens skyddsnät måste också iakttagas med stort allvar, annars har eventuella utmanare av det demokratiska samhället segrat, fast bakvägen.

Sedan terrordåden 2001 har världen tummat alltmer på rättsstatens grundpelare. Idag sitter människor fängslade utan att misstankarna mot dem prövats i domstol.

Insatserna mot Wikileak visar att det även i den demokratiska världen finns starka tendenser att avveckla demokratin för att skydda den. Sverige som är ett stabilt land, hittills förskonat från denna typ av våldsdåd, har här både ett ansvar och en möjlighet.

Polisens och medias insatser kan komma att göra att vi får fler dåd av detta slag eller att det fortsätter vara ett enstaka tråkigt undantag från adventsfriden.

 (Artikeln publicerad i Östran)