Maja Nordström:
Chandra Talpade Mohanty - Feminism utan gränser även i Sverige?

Tvärdrag 2010 / 3-4
tema: Tvärdrag rapport - Sommarläsning som stör din semester

Tvärdrag rapport är en utblick för att för att få oss att se vår värld i ett skarpare ljus. Detta nummer är långa texter som spänner kring en global läkemedelsindustri, den ekonomiska krisen i Grekland och om den indiska regeringens krig mot maoisterna i norra Indien, här begripliggörs det av Arundhati Roy som i en episk läsning tar dig med på en bergsvandring med naxaliterna.

Intervju med Tariq Ali

Ett Sverige i krig under NATO-ledning i Afghanistan kritiseras bland annat i ett samtal mellan marxisten och New Left Reviewredaktören
Taric Ali och Tvärdrags Björn Hedlund. I en valrörelse där man riskerar att tvingas böja sig fram för att granska partinålar i jakt på synbara ideologiska skillnader kritiserar denne Pakistanfödde brittiske intellektuelle den svenska socialdemokratins högervridning och kallar utrikesminister Carl Bildt för en jävel.

En översättning av den här intervjun publicerades i Tvärdrag rapport. Här är orginaltexten; “TEN YEARS LATER EVERYTHING TURNS OUT TO BE A BIG FAT JOKE”  - A conversation with Mr. Tariq Ali about imperialist wars, the financial crisis and islamophobia
Publikation

Vandra med kamrater

När den indiska regeringen för krig mot sin egen ursprungsbefolkning för att sälja naturresurserna till bolag är maoistgerillan naxaliterna
de enda som står upp till försvar. Detta glömda krig, denna glömda kamp skildras med litterär höjd av Indiens främsta författare Arundhati Roy, från en resa in i de fördömdas gröna zon, där "soldaterna skjuter för att döda". Roys essä - Vandrar med kamrater - översatt till svenska för Tvärdrags läsare har väckt minst sagt rabalder när häktningsorder på Roy utfärdats och regeringen genom ministern P Chidabaram hotar "intellektuella som har kontakt med gerillan" med tio års fängelse. Vilken strategi är rimlig för detta folk som körs bort och dödas för företagsintressen? Vore det mer demokratiskt att bara lägga sig ner och köras bort, frågar sig Arundhati Roy. 
Publikation

Den grekiska krisen på plats i Aten

När den ekonomiska krisens andra våg rullade in över Grekland skrek kvällstidningarna: Så påverkas din semester!
Skuldkrisen som ska betalas med brutala nedskärningar och avskedanden kommer att drabba de sämst ställda och påverka minst en generation grekers liv framöver. Min generation svenskar bär fortfarande sviterna av nittiotalskrisen och vet vad ett stålbad verkligen kostar. Men de stora medierna talar maktens språk och talar om ett helt folk som lata och korrupta. Tvärdrag sände Maja Nordström och Joakim Mathiasson till Aten för att prata med vanliga greker om krisen, dess orsaker och om framtiden.
Publikation

Resonans 2010-02-17

Badhusaktivister fortsätter kamp för medborgerligt inflytande

Aspuddsbadet revs efter att boende i Aspudden under två månader ockuperat badet för att hindra borgerliga politiker från att riva badet.

Så här skrev de själva den 10 december förra året;

"Snart kommer Stockholms äldsta badhus att vara ett minne blott. Men Aspuddsbadets anda kommer att leva vidare. Det som började som en kamp för ett badhus kommer att fortsätta som en kamp för demokrati och rätten till medborgerligt inflytande. Kravet på en social mötesplats i stadsdelen kommer inte att låta sig tystas.

- Ni kan jämna vårt badhus med marken, men vi kommer aldrig att låta er köra över våra demokratiska rättigheter. Det här är bara början, säger Ola Schubert."

Man har gjort det som en protesthandling, med kroppar och bilar har man försökt hindra grävskopor att komma fram till till Aspuddsbadet. Under en kort tid visades vad Aspuddsbadet skulle kunna vara - konserter har arrangerats, en heldagsfestival, konstutställningar, filmvisningar har ordnats.

Folkvalda politiker som borde ha representerat har vägrat att lyssna och istället kommenderat ut polis.

Vi väljer här att länka till en musikvideo som producerats av badgäster i kamp för närdemokrati.

Dela |

Kommentera

Inom samma ämne:

Rädda välfärden! Hur?

Ny publikation, utdrag ur Tvärdrag nummer 1 2009, tema Offentligt. Läs Peter Gustavssons reformprogram under fliken "Publikationer".
Resonans

Dags att stoppa upphandlingarna - äldrevården i fara

Undertecknad är ledamot i Kungsholmens Stadsdelsnämnd i Stockholm. Vi har 100 procent av våra äldreboenden upphandlade. Vissa är upphandlade av en socialdemokratisk majoritet - det var dåligt, och resten av den borgerliga majoriteten sedan 2006 - det är dåligt. Nu skördar vi det vi sått. Företaget Aleris, tidigare ISS Care, som ägs av rikskapitalbolaget EQT, driver flera av våra boenden. Bland annat ett som heter Serafen som ligger mitt emot Stadshuset i Stockholm. Förra nämndmötet fick vi rapport om fyra lex Sarahanmälningar från samma boende och under hösten och vintern har denna sorgliga saga fortsatt.

Aleris behandlar sin personal som boskap och de äldre som bor hos dem drabbas. Det är egentligen inget konstigt med detta, Aleris är som sagt ett företag och tanken med företag är att de ska tjäna pengar, gör de det enklare genom att behandla personalen som boskap kommer de att göra det. Det är kapitalismens logik.
Resonans / 2 kommentarer

Borgerlig politik håller folk i utanförskap

Vi måste förhindra att skattemedel håller människor i utanförskap under armarna. Den borgerliga politiken har satt hundratusentals svenskar i beroendeställning till det offentliga. Detta är hemskt. Det handlar givetvis om det beroende stackars företagare och dess anställda hamnar i när de tvingas ta bidrag till sina företag för att bedriva sin verksamhet. Det handlar om fristående skolor, det handlar om privatiserade äldreboenden och servicehus, det handlar om upphandlad hemtjänst och personlig assistans. Massiva delar av den skattefinansierade sektorn. Skatter som inte bara finansierar verksamheten utan också vinst i de privata företag som bedriver verksamheten. Med andra ord beviljar det offentliga rena rama bidrag till privata företag och dess ägare. Ägare som dessutom långt ifrån i normalfall är de här småföretagarna och entreprenörerna som de borgerliga säger sig värna. Ägarna visar sig påfallande ofta vara multinationella företag, inte sällan riskkapitalbolag. Riskkapitalbolag är inte särskilt onda, inte värre än andra kapitalistiska bolag som ju också ägnar sig åt att maximera sin vinst så bra det går. Men riskkapitalbolag arbetar ju på ett särskilt sätt. Man går in med pengar under en kort period för att starta upp företag och verksamheter och väntar sig sen ganska snart att dra sig ut med en fet vinst. Risken är stor och vinsten är av motsvarande storlek. Inte heller detta är något jag moraliserar över. Det tråkiga är ju att pengarna från min skattesedel ska gå till dessa farbröder.  Som ett bidrag för att de sa kunna fortsätta isolera sig och hålla sig utanför det samhälle där alla sägs behövas. Extra lök på laxen är att det ofta är utländska företag som drar vinsten av våra skattepengar, resurserna flyr alltså landet helt och hållet.


Skatt ska i så liten utsträckning som möjligt gå till bidrag! Jag tycker vi kan börja med att skära ner bidragen till de som redan har nog med pengar, de som utnyttjar våra system på det värsta sättet. Sluta upphandla äldrevård, sluta sälja ut sjukhus, sluta acceptera friskolor. Låt våra skatteresurser användas till det de ska användas till. Till verksamheten.

Resonans

Ny vår för välfärden

Tvärdrag möter sociologen och välfärdsforskaren Stefan Svallfors för att få reda på svenska folkets inställning till välfärden. Hatar svenska folket att betala skatt?
Artikel

Nytt nummer av Tvärdrag: Nummer 4/2009. Tema: Verklighetens folk

I oktober 2009 är minst 160 000 ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa. Det motsvarar 26,8 procents ungdomsarbetslöshet. Samtidigt bedöms 128 000 bostäder fattas för att täcka unga människors bostadsbehov, men istället minskar byggandet och de hyresrätter som finns ombildas till bostadsrätter. För att på ett underligt sätt ”möta krisen” väljer nu också hundratals kommuner att sparka lärare och lägga ner fritidsgårdar. Sådan är dagens verklighet för unga människor.

Men istället för detta har höstens debatt kommit att handla om ett annat slags verklighetens folk. En folkgrupp vars vardagsverklighet förminskas när den förvandlas till diskbänksrealism. En smart rökridå för att dölja vår tids verkliga folkförakt och bonussamhälle.
Resonans