Smutsig kamp mot Corbyn sid 2

FÖREGÅENDE SIDA

De som trots allt hann få ihop £25 för att kunna bli supporters möttes av överbelastade servrar under de två dagar registreringsmöjligheten var öppen. Så många som 183 000 personer registrerade sig, men minst 40 000 godkändes aldrig av NEC. Besvikelsen var stor, och blev inte mindre när det visade sig att inga pengar skulle betalas tillbaka. De som berördes var framförallt personer som aldrig tidigare varit partipolitiskt aktiva. När deras nyväckta engagemang mötte så många hinder blev de, föga förvånande, besvikna och upprörda, och många uttryckte sin ilska i sociala medier.

Garanterat fanns de som gjorde detta på ett oacceptabelt sätt, till exempel genom sexistiska påhopp. Men det är svårt att tro annat än att NEC utnyttjade människors ilska och besvikelse för att skrämma och sålla bort Corbynanhängare. 12 juli beslutade styrelsen att inga vanliga partimöten på lokal nivå fick hållas förrän partiledarvalet avslutats, eftersom det fanns risk för övertramp när medlemmar träffades. NEC ska också ha antagit en förteckning över vad som skulle kunna leda till indragen rösträtt eller uteslutning. Det ska bland annat ha handlat om aggressivt eller grovt språk (som exempel ska ”förrädare” eller ”strejkbrytare” ha angetts), eller om att ha uttryckt stöd för andra partier.

gifintervju

Riktlinjerna användes retroaktivt, och omfattade alltså vad människor gjort innan de visste att det skulle bli ett nytt partiledarval, eller till och med långt innan de ens försökt bli en del av Labour. Under andra halvan av sommaren följde vad som måste beskrivas som en kartläggning så minutiös att den för tankarna till Moskvas eller senator McCarthys jakt på oliktänkande under Kalla kriget. Labour gick ut med en särskild mailadress dit man kunde rapportera överträdelser. Enligt NEC-ledamoten Christine Shawcroft tog partihögkvarteret emot drygt 11 000 tips om enskilda personers agerande i sociala medier eller på partimöten. En del uteslöts direkt, medan andra fick veta att de skulle utredas och därför inte tilläts delta i valet. De påstådda överträdelserna var ofta ospecificerade, till exempel att någon inom ett visst tidsspann gjort något olämpligt i sociala medier. Ibland hade ingen kontoaktivitet förekommit de angivna datumen, ibland fanns det inte ens något användarkonto.

I en del fall fanns inte ens någon politisk koppling, som när Catherine Starr nekades medlemskap för att hon på sin Facebooksida skrivit ”I fucking love the Foo Fighters”. I många fall handlade det om att någon yttrat att de parlamentariker som försökt tvinga bort Corbyn borde ersättas. Alla som uttryckt stöd för ett annat parti, eller retweetat något som skrivits av en företrädare för ett annat parti, sållades bort. Detta samtidigt som Owen Smith upprepade gånger anklagade Corbyn för att inte kunna attrahera andra än de mest inbitna Labourväljarna.

giftalarstol

Även gamla trotjänare drabbades. John MacDonald, en släkting till den legendariske efterkrigspremiärministern Clement Attlee, fråntogs sin rösträtt med hänvisning till att han ett år tidigare postat en olämplig bild på Facebook. MacDonald, som varit Labourmedlem i 40 år, fick beskedet precis efter att han och hans kusin i en artikel uttryckt stöd för Corbyn. Fackföreningsordföranden Ronnie Draper, vars förbund The Bakers’ Union aktivt stöttat Corbyn, blev fråntagen sin rösträtt på grund av ospecificerade kommentarer i sociala medier. Han hotade med att göra det till en rättslig fråga, och efter att ha träffat partiföreträdare fick han veta att beslutet upphävts.

En del fick sina röstsedlar och deltog i valet, men meddelades efteråt att deras röster plockats bort på grund av inlägg de gjort i sociala medier. Många hörde av sig till Labour när röstsedlarna efter lång tid fortfarande inte kommit. Några fick sedan beskedet att (ospecificerade) formuleringar i kontakten med partiet gjorde att de inte var röstberättigade. Andra menade att när de antydde att de ville rösta på Owen Smith kunde de plötsligt få sin röstsedel samma dag. I Bristol suspenderades hundratals medlemmar, varav så många kommunfullmäktigeledamöter att Labour förlorat sin majoritet i staden.

Det totala antalet som inte fick rösta är omöjligt att bedöma. Av de 130 000 som sållades bort direkt för att de blivit medlemmar efter 12 januari kan många senare ha registrerat sig som supporters. Samtidigt var det minst 40 000 i supporterkategorin som aldrig godkändes. När det gäller de som uteslöts eller nekades rösträtt på grund av brott mot riktlinjerna uppger NEC-ledamoten Christine Shawcroft att det inte rör sig om mer än 4000 personer. Många som beviljades rösträtt menar å andra sidan att de aldrig fick sina röstsedlar, och att Labour försöker sopa det under mattan. De som inte fick delta i ledarvalet är hursomhelst fler än samtliga medlemmar i det svenska socialdemokratiska partiet.

Vad detta betydde för utfallet av valet får vi aldrig veta. Det spekuleras i att Corbyn skulle ha fått åtminstone 70 procent av rösterna utan interventionerna från NEC. Klart är i alla fall att de 40 000 aktivister som kampanjade för honom såg till att han, mot alla odds, återigen vann med stor majoritet. Inom loppet av två månader ringde de 400 000 telefonsamtal till medlemmar och supporters och anordnade 59 större kampanjevent där Corbyn deltog, från massmöten till debatter mot Owen Smith. Genom en stor närvaro i sociala medier försökte de vara en motvikt till etablerad medias ensidiga rapportering.

giphy4newscorbyn

Allt detta hade förmodligen fler i den svenska arbetarrörelsen känt till om inte media nöjt sig med att alla kabla ut samma TT-nyheter om att Corbyn är vänsterextrem och impopulär i parlamentsgruppen. Då hade kanske inte Anders Lindberg kommit undan så lätt med att felaktigt kalla de registrerade Laboursupportrarna för ”3-pundsmedlemmar” och reducera dem till ”klicktivister”. Många hade säkerligen undrat varför Katrin Marçal totalt avfärdar de som just nu förändrar brittisk politik som en ”’social proteströrelse på Twitter”, och bara återupprepar Labourelitens sanningar. När svensk media nu fokuserar på att Corbyn måste mäkla fred med majoriteten av parlamentsgruppen hade kanske fler frågat sig hur parlamentsgruppen ska återvinna förtroendet hos medlemmarna. Eller hur såren ska läkas hos de som utsatts för en bisarr häxjakt, när det enda de velat göra är att vara med och påverka sitt parti. Eller varför inte vad rörelsen kring Corbyn måste lyckas med, för att se till att partiets kraft läggs på oppositionspolitik och inte på att fortsätta bekämpa de egna gräsrötterna.

För 550 000 medlemmar är trots allt fler än 172 parlamentsledamöter. Och om det är något som kommer att förpassa socialdemokratin till evig opposition är det oförmågan att förstå vad det betyder.