Skraj pajas

 

Det är stormiga dagar. Facebookflödet svämmas över av Trumps första veckor som president såväl som Anna Kinberg Batras vansinniga SD-närmanden. Senast i raden nyheten att M och SD kan samarbeta i kulturfrågor. Så passa på att se samhällskritisk teater, vi vet inte hur länge det är tillåtet.

Teater Tribunalen sätter upp “Iwona – Burgunderprinsessa” som clownföreställning med underrubriken “En fascistisk komedi”. Föreställningen ligger rätt i tid. Den påminner om Trump – en pajas står på scen. Först skrattar man åt den, sen gråter man förtvivlat över dess galenskaper.

Pjäsen “Iwona” är skriven av den polska dramatikern Witold Gombroxicz år 1935, bara fyra år innan andra världskrigets utbrott. Allt för stora växlar ska man ju inte dra, men nog fan finns det likheter idag med fascismens framväxt under 30-talet. Historien upprepar sig. Först som tragedi och sedan som fascistisk komedi.

Pjäsens huvudperson Iwona är en håglöst tystlåten person som råkar stöta ihop med prinsen Filip. Prinsen hyser en slags fascination kombinerat med äckel inför denna det vanliga folkets representant. Det leder honom till beslutet att gifta sig med henne. Under föreställningens gång tar äckelkänslan över handen, så prinsen och resten av hovet kommer alla fram till att Iwona måste mördas för att de ska finna balans i tillvaron. Omotiverat och irrationellt kan tyckas, Iwona gör inte en fluga förnär. Hennes likgiltighet kan visserligen tas för trots, men det är ju bara för prinsen att förvisa henne i så fall. Varför måste hon dö?

Att prinsen känner sådant äckel inför Iwona är intressant. Trump har gjort sig känd för att använda äckel som politisk drivkraft och det är till och med belagt med forskning att äckelkänslor och konservativa värderingar är intimt förknippade. Men prinsens känsla måste bero på något djupare eftersom han går så långt som att mörda henne. Rädsla. Hon utgör ett hot. Trots sin harmlösa håglöshet är Iwonas blotta existens en påminnelse om hur bräcklig kungahusets makt är. Det finns ett helt folk som bär upp det på sina sargade axlar. Och rätt vad det är kan detta folk – vips – få för sig att revoltera mot den härskande klassen. Så denna fixa idé om mordet är på sätt och vis fullt logisk. Objektivt sätt borde Iwona vilja spränga hela kungahuset i luften. Hon visar i och för sig inga tecken på det, men bäst att vara på den säkra sidan.

Det är som i Bertolt Brechts pjäs “Regeln och undantaget”. Där ska en köpman vandra genom en öken för att lyckas med en affärsuppgörelse. Med sig har han en kuli som bär hans saker. Köpmannen skjuter plötsligt kulin eftersom han tror att denne tänker mörda honom, vilket det inte finns minsta grund för. Men köpmannen frias i rätten, eftersom det (trots att så ej var fallet) var ett fullt rationellt antagande att kulin skulle mörda honom med tanke på det hemska förtryck han utsatte kulin för.

Slutsatsen blir följande. Makthavarna förstår att deras förtryck inte är långsiktigt hållbart, en dag kommer de förtryckta göra uppror. Då har de tre sätt de kan förhålla sig till det:

  1. Fortsätta som vanligt och inte låtsas om denna ödesdigra insikt.
  2. Försöka vara lite sjysta mot de man förtrycker så de trots allt inte gör uppror.
  3. Slå ner upproret innan det ens brutit ut.

Starkt drivna av rädsla väljer både prins Filip i “Iwona” och köpmannen i “Regeln och undantaget” alternativ nummer tre. Det verkar västerländska kapitalister av idag också göra.

En äcklad och skraj kapitalist vid namn Donald Trump för en aggressivt rasistisk och sexistisk högerpolitik i pajasmundering. De svenska kapitalisternas företrädare i Svenskt Näringsliv och Moderaterna smyger upp i knät på Sverigedemokraterna. Liberala demokratiska värden är övergivna, vägen går rakt mot barbari. Historien upprepar sig som fascistisk komedi.

Många tappar hakan av utvecklingen, Kinberg Batra verkar ha tappat fattningen och Trump är oberäknelig. Men om det helt enkelt är så att de är rädda? Att de nånstans fattar vilken skör tråd deras makt hänger på. Den utbredda vreden över årtionden av ökad ojämlikhet skulle kunna klippa den tråden ganska snabbt. Så de slår ner upproret innan det börjat, kosta vad det kosta vill. Och där har vi hoppet. Deras rädsla för ett folkligt uppror från vänster är helt rationell. De tror att det kan hända – det måste vi också göra.

 

Foto: Flickr/Donna Trussel