Sex är politik!

Att berätta om, diskutera och manifestera sin sexualitet beskrivs ofta som en frigörelse. Ibland tillskrivs den sexuella frigörelsen till och med en revolutionär potential. Men det är först i relation till makten som sexualiteten får betydelse.

Till exempel påstods Madonna (och även hon själv påstod) under 80- och 90-talet vara en banbrytande artist genom att öppet visa upp sin sexualitet. Med bland annat låtarna "Like a virgin" och "Erotica" skapade hon skandaler och rubriker. Men Madonnas sexuella bekännelse har varken förändrat maktstrukturer eller frigjort synen på sexualiteten. Hon retade visserligen upp den katolska kyrkan; men hur svårt är å andra sidan det? Homosexuella fick inte fler rättigheter och abortmotståndet har inte minskat.

Man skulle kanske kunna hävda att Madonna och hennes kulturella arvtagerska Britney Spears har gjort det enklare för kvinnor att frigöra sig från de konservativa sexnormerna, men snarare har de befäst det normativa heterosexet som utgår från den manliga lusten. De lever helt enkelt ut sin sexualitet utifrån de strukturer som finns och de agerar innanför dess ramar. När Britney sjunger "Im a slave for you" eller "I was born to make you happy" så är hon en produkt av de gällande normerna. De ideal som finns är förtryckande och begränsande för både könen, och det är en av de viktigaste poängerna som jag vill lyfta fram i denna artikel.

Frigörandet av sexualiteten är beroende av jämlikhet mellan könen och kampen för människans yttersta frigörande från förtryck. I den här artikeln vill jag påstå att sexualiteten i sig varken är revolutionär eller konservativ, det är först i förhållande till makten som den får en samhällelig, social betydelse. Sexualitet som går utanför ramarna kontrolleras genom att fördömas, förtryckas och förbjudas, t ex så som man gör med homosexualitet.

Prata om sex – men på rätt sätt

När "vanligt folk" bekänner sin sexualitet i kvällstidningarna eller på Kanal 5 så rubbas inte någon maktordning, när Carolina Gynning opererar in eller ur sina silikonbröst så händer ingenting med vår sexualitet som verkar frigörande. Det finns så att säga en sexuell diskurs som man inte kan besegra genom att gå emot dess spelregler, den sexuella diskursen fångar in allt motstånd. Inte heller kan man utmana diskursen genom sexuell exil, genom att ha sex utanför diskursen utmanas inte makten, du blir endast en sexuell enstöring.

Vad det handlar om är makt, makten att få oss att tala om vår sexualitet, makten att få oss att ha sex på ett visst sätt och makten att få oss att spela med i de över- och underordnande förhållanden som präglar en sexuell relation. Den revolutionära sexuella handlingen är således något som utmanar makten.

Vad är då makt och vem besitter den? Michel Foucault menar att makten är relationell, den går inte att besitta på samma sätt som ekonomiskt kapital, den är ständigt föränderlig och finns överallt. Den utgår inte från ett centrum ut till periferin även om den såklart kan förankras i institutioner och stater. Det intressanta med att studera hur "spelreglerna" ser ut för sexuella relationer, det vill säga vad som anses vara generellt acceptabelt och vad som är sanktionerat av staten, är att det berättar väldigt mycket om vilket stadium vi befinner oss i när det gäller synen på människan och dess frigörelse.

Motståndet måste handla om mer än att ha sex på ett visst sätt. För det första krävs att man görs medveten om att sexualiteten påverkas av maktförhållandena i samhället. När vi uppmanas att bekänna våra sexuella eskapader och identiteter så bör man misstänka att det handlar om något mer än ett tecken på frigörelse. Något vill uppenbarligen veta allt om vad som sker i sovrummen. Möjligen för att klassificera oss, inordna oss i ett system som kan hanteras därefter. En strategi för frigörelse skulle då kunna ta sig uttryck i en obestämd hybridisering av vår sexualitet. Jag kan inte inordnas som hetero-, homo- eller bisexuell om jag inte bekänner mina preferenser. Genom att inte specificera min ensam-, tvåsam- eller tresamhet kan inte mina relationer definieras. Min sexualitet förblir obestämbar men samtidigt öppen för alla möjligheter. Den sexuella diskursen vänds upp och ner genom att dess begrepp för vår sexualitet förlorar sina betydelser i den sociala världen. Vi ska diskutera sexualitet men utan att dela upp och skapa skillnader som gör oss till främlingar för varandra. Kanske är det därför som unisex provocerar så mycket, de hör varken hit eller dit och de är därmed svåra att förhålla sig till.

Heder och sexualitet

Hedersbegreppet har länge varit omdebatterat i Sverige och förvirringen bland myndigheter är ett utslag av hur dåligt insatt man är och hur usel man är på att skydda individer som befinner sig i samhällets periferi. Det är inte så att människor inte känner till att det pågår ett förtryck mot framförallt unga tjejer. Men dessa skyddas inte av myndigheterna särskilt om de befinner sig i en förort, då riskerar dessa unga människor att betraktas som en del av ett invandrarkollektiv snarare än som individer och medborgare i det svenska samhället.

Lösningen på problemet skulle helt enkelt kunna vara att myndigheterna koncentrerar sig på att se till att lagarna ska gälla alla människor i Sverige oavsett kulturell eller religiös tillhörighet. Det är oerhört tröttsamt att lyssna på myndighetspersoner som gömmer sig bakom "omtanke" och "respekt" för religion eller vad det nu kan vara. Precis som vi tycker att det är fel att människor kontrolleras via sekter i Knutby så ska vi säga stopp för förtryck av människor i andra sammanhang.

"Omtanke" och särbehandling är rasism och det drabbar de som är underordnade i samhället. De drabbas i dubbel bemärkelse; genom att de förtrycks i det egna samhället och genom att de diskrimineras och lämnas åt sina öden av staten. Därför borde vi behandla alla lika och säga stopp för förtryck oavsett i vilket namn det sker.

Att dölja kvinnans kropp kan nämnas som ytterligare ett exempel. Slöja och burka är medel som används för att kontrollera kvinnans kropp och sexualitet och för att inte mannen ska åtrå henne. Kvinnan anses i det här fallet tillhöra en man och hon är därmed ansvarig för att andra män i hennes omgivning inte ska bli sexuellt provocerade. Vi känner igen retoriken även från det svenska rättsväsendet, då man förhör en våldtagen kvinna läggs stor vikt vid hur kvinnan ifråga var klädd och hur hon uppträdde då hon antyds ha "provocerat" fram våldtäkten.

Heder, på arabiska "sharaf", har sitt ursprung i gamla anor och är format utifrån den patriarkala strukturen. Könsrollerna är strängt definierade och heder är kopplat till vad som anses vara värdigt och passande. Ytterst ansvarig för att upprätthålla familjens heder, är kvinnan. Det finns en rad uppsatta regler som är oerhört begränsande för människorna, men framförallt för de som inte passar in i de rådande heteronormativa levnadsreglerna. Den patriarkala samhällsordningen ser likadan ut överallt och ännu tydligare i odemokratiska strukturer, det är ganska logiskt med tanke på att hierarkiska strukturer skapar förtryck. Men här är det som sagt viktigt att inte förvirra sig i kulturella termer och etnicifiera förtrycket. Sexuellt våld och förtryck ska bekämpas oavsett i vilka termer de begås under.

Vi måste våga vara radikala i SSU

Vi måste uppmärksamma maktordningen i samhället och synligöra den för att inte reproducera förtrycket och då får vi inte förvirra oss i kulturella begrepp och därigenom underordna oss dem. Vi måste föra en öppen diskussion om sexualitet utan att skapa en massa begreppsliga skillnader emellan oss. Den sexuella frigörelsen kommer inte att ske i Veckorevyns formaliserade sexspalter, den kan endast ske genom att vi skapar en motdiskurs inom den rådande diskursen som utmanar de patriarkala och heteronormativa föreställningarna och dess begrepp.

Vi måste alltid ha maktperspektivet i åtanke. Vi måste till exempel diskutera varför det inte finns p-piller för killar. Varför ska det vara tjejernas ansvar att skydda sig från graviditeter? Trots att p-piller har många biverkningar som påverkar tjejers psykiska och fysiska hälsa. Vi vet att läkemedelsföretagen inte satsar tillräckligt med pengar på forskningen för att ta fram ett preventivmedel för killar av rädslan att det inte ska löna sig ekonomiskt. Alltså är det rättvist att företagen gör ekonomiska vinster på bekostnad av tjejers hälsa – det vill säga blodproppar, nedstämdhet, minskad sexlust, illamående med mera – men det kanske bara är bagateller?

Sexualiteten har i den sekulariserade världen likväl som i den icke-sekulariserade delen av världen länge uppfattats som något privat, det vill säga något som samhället och den lagstiftande församlingen inte bör involvera sig i. Resultatet har blivit att individer som förtrycks innanför familjens ramar inte kan få skydd av samhället. Fram till 1965 kunde man i Sverige inte anmäla sin make eller maka för våldtäkt. Det sex som det gifta paret hade i ett äktenskap uppfattades som sanktionerat från den stunden prästen vigde dem eller staten. Idag ser vi annorlunda på saken, framförallt vänstern försöker driva linjen att det privata är politik. Familjen är inte längre någon sluten enhet där vad som helst kan ske innanför dess ramar.