Segregerad klassfest

 

Känner ni det pågå? Ingen fattar hur de har råd med de där dyra bilarna egentligen. Deras barn har inga riktiga jobb, men går ändå runt med klockor värda tre månadslöner för en hederlig lärare. Och då har vi inte nämnt inredningen än.

INREDNINGEN. Ett jävla skämt. Ingen vanlig människa skulle få för sig att ha en så ogästvänlig och ekonomiskt prålig insida på sitt hus, men det är väl deras kultur eller någonting. Men hur har de råd egentligen? Man undrar faktiskt om det är någon skapligt utländsk konspiration inblandad, vi har ju hört talas om att deras ideologi har som mål att hjärntvätta oss alla till underkastelse och då är ju även Sverige är i farozonen. Tyvärr. (Räcker det inte med de länder där de redan är etablerade?)

Ett litet sidospår: Det verkar vara trendigt att uppmana folk att ”vi måste prata om” diverse saker, en slags #treflugoriensmäll-lösning där man tar upp ett problem, inte föreslår några lösningar på det och samtidigt försöker ge andra människor dåligt samvete för att inte ha ”kommit på det” innan en själv. Det ska nog samtidigt sägas att de här ”vi måste prata om”-texterna sällan behandlar nya ämnen. Och tänk cynismen i att det viktiga inte är förändring av problemet utan att man tror sig vara först med att ta upp det! Galet. Aja, however. Ibland går budskap in bättre om man använder sig av trendiga uttrycksformer. Låt oss ansluta.

Vi

måste

prata

om

segregationen

Det finns områden i Sverige där man är totalt off i förhållande till det vanliga samhället. Skolor med nästan fullkomligt homogen socio-ekonomisk och etnisk bakgrund. Herrklubbar där kvinnor är portade. Hög kriminalitet. Tendenser till hederskultur och smutsiga arvsfejder. I detta PK-samhälle ska man väl inte anta att alla nu inser vad det här handlar om, fine, men det är givetvis de områden där våra allra mest äckligt stenrika människor bor. (Att man ens ska behöva säga det rakt ut.)

Det är inte rättvist att vissa områden tillåts lämnas åt sitt öde. Hur kan vi i resten av samhället stå och se på medan en liten grupp människor lever i utbrett demokratiskt okynne och hotar våra ”svenska” (aka socialdemokratiska, svenskhet är mer inne nowadays) värderingar genom att ytterligare fläcka både politik och ungdom med sunkiga framtidsintentioner? Nej, vi måste hjälpa dessa personer att leva bland oss vanliga människor.

NÅGRA IDÉER

  • Vi skulle kunna skrota det så kallade fria skolvalet, där rikingarnas barn skyfflas in i nästintill helt egna skolor och tvingas stå utanför resten av samhället. De här kidsen får inte sällan en betydligt bättre skolgång och högre betyg. Orättvist. Vi behöver integrera samhället och därmed låta alla åtnjuta de fördelar som kommer av att olika slags människor möts.
  • En annan tanke är om vi vågade mer strategiskt placera polisiär närvaro i dessa brottstäta områden, det kan vara en nyckel för att få ner kriminaliteten. Här handlar det om en stor överrepresentation av bland annat skattesmitning och andra liknande brott, vi måste bryta den acceptans för kriminalitet som finns på vissa av dessa platser. Kanske skulle de rika människorna då också bli mer kompatibla att leva bland vanligt folk.
  • Att helt enkelt fördela pengarna i samhället mer rättvist. Men det är ju bara en tanke.

 

Texten publicerades ursprungligen i Tvärdrag nr 4/2016