Så tar vi skatten tillbaka


Ungefär 46 miljarder kronor försvinner varje år från den svenska statskassan. 46 miljarder som skulle ha gått till välfärden. Hur ska vi få ett stopp på det här?

Thomas Jeffersson sa en gång att en människas ärlighet inte växer med dennes rikedom. Det är nästan som att Thomas Jefferson under 1700-talet också hade problem med att företag försökte undgå att betala skatt. För inget citat kan egentligen mer korrekt beskriva en av vår tids största bedrägerier, nämligen de rikas skatteflykt.

Utvecklingsländerna är värst drabbade. Pengarna som försvinner i dessa länder på grund av företag som undviker att betala skatt är ett större problem än de pengar som försvinner på grund av kriminalitet så som droger och vapen eller korruption. Skatteflykten står för 64 procent av de pengar som försvinner i utvecklingsländer, det ska jämföras med korruptionen som står för runt 5 procent. Om utvecklingsländerna lyckades samla in 1 procent mer skatt i förhållande till sin bruttonationalprodukt skulle summan ersätta hela det internationella biståndet.

Ett stort steg i rätt riktning för att få bukt med skatteflykten skulle vara att genom lagstiftning synliggöra mellanhänderna som möjliggör den, dvs. bankerna eller advokat- och revisionsbyråerna. En svensk kapitalist som vill gömma pengar eller ägna sig åt aggressiv skatteplanering tar kontakt med sin bank eller skatterådgivare och idag är det alldeles för små insatser som krävs för dessa mellanhänder som gör sig skyldiga till övertramp för att det ska vara avskräckande. Detta problem synligg jordes när finansinspektionen bedömde att Nordea hade brustit i sin kontroll och banken dömdes att betala en bot på 50 miljoner kronor. För en bank som har miljardvinster är 50 miljoner ingenting som skapar incitament. Det måste kännas mer att bryta mot lagen för att det över huvud taget ska ha en brottspreventiv påverkan.

Men främsta lösningen för ett globalt problem är givetvis en global lösning. EU är i detta avseende en utomordentlig institution för att få bukt med skatteflykten och EU-kommissionen har i år kommit med ett förslag som ska göra det lättare att granska företagen. Förslaget innebär att företag verksamma i EU blir tvungna att redovisa hur mycket pengar de tjänat i respektive land och hur mycket skatt de betalat. Kommissionen vill därutöver även sätta upp en gemensam svartlista över skatteparadis.

I Sverige har dock samtliga partier förutom Vänsterpartiet gått emot förslaget. I civilutskottet menade majoriteten att frågan borde hanteras nationellt snarare än på EU-nivå. Det innebär att Vänsterpartiet, som normalt sett är emot överstatlighet, ensamt propagerar för EU-regleringen, medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet ställer sig på Alliansens sida.

Att socialdemokratin motsätter sig internationella lösningar när det kommer till problemet med skatteflykt är baxnande. Särskilt i en tid då vi är i så stort behov av samarbete över nationsgränserna.

För det finns mer pengar i Sverige än någonsin, får de som klagar på samhället veta. Men vi kan inte fortsätta slå folk i huvudet med den argumentationen när problemet är att pengarna inte omfördelas. Sverige är det land i OECD där klasskillnaderna har ökat mest de senaste 25 åren. Idag är stora delar av den ekonomiska tillväxten koncentrerad till några få som inte betalar skatt. Om vi inte gör något åt denna snedfördelning så kan vi heller inte kräva att folk ska öppna upp sina hjärtan för sina medmänniskor. För en globaliserad värld kräver en global socialdemokrati. När kapitalet rör sig över nationsgränserna måste också vi göra det.

Texten publicerades ursprungligen i Tvärdrag nr 4/2016