Reinfeldts strategi: bli som Järnladyn

”Inkomstklyftorna har vidgats 100 procent snabbare än under Socialdemokraterna. Med de ekonomiska förändringarna har Reinfeldt försökt nå svenska folkets själ. Det verkar inte som att det helt och hållet har lyckats”. Elisabeth Lindberg synar Reinfeldts strategi i sömmarna.

If you want to change the country, lead it.  Orden kommer från filmen Järnladyn. Airey Neave, en av Margaret Thatchers närmaste bundsförvanter, uppmanar henne att ta kommandot om hon vill förändra politiken. På riktigt. Man kan tänka sig att det var i samma veva som den verkliga Thatcher tänkte ”ekonomin är medlet – målet är människans själ”. Förändra hur väljarna ser på politiken och du har förändrat deras tänkande på det stora hela.

Man kunde tro att Fredrik Reinfeldt upprepade detta som ett mantra hela vägen från striderna i MUF, genom kylan av konflikten med Carl Bildt, fram till partiledarposten och slutligen in i Rosenbad. Ibland som peptalk. Ibland med sammanbitna tänder. Ibland med ett småleende. Särskilt som att de, järngänget i Nya moderaterna, äntligen fått folk att tänka att Socialdemokraterna var beredda att göra allt annat än just det. Att leda landet. 

Genom ekonomiska förändringar och framför allt genom ett enormt fokus på sitt eget ledarskap lyckades hon. Det var inte så mycket vad hon gjorde som hur hon gjorde det (historikern Gunnela Björk beskriver det bra i SvD Kultur 10/4 2013)

Här har vi en klockren parallell till Fredrik Reinfeldt. Några få stora förändringar av ekonomin som radikalt förändrar maktstrukturen i samhället och sedan ensidigt fokus på att vara den som leder. Därmed skapar man också kaos hos sin motståndare. Hur ska denna hantera maktförskjutningen som skett? Alliera sig med de nya maktgrupperna eller kämpa emot dem? Och hur ska man visa ledarskap om det området redan är ockuperat av någon annan? Som Aron Etzler så tydligt beskriver i Reinfeldteffekten – för Socialdemokraterna var det en ekvation som inte gick ihop.

Märk också nyansskillnaden mellan ”den som leder” och ”den som bestämmer”. Göran Persson fick ofta vara ”han som bestämmer”. Reinfeldt gjorde sig till ”han som leder” och skapade en motsättning däremellan. Att leda innebar att vara inkluderande och lyssnande, bestämma blev kort och gott att köra över folk. Den personen vill ingen identifiera sig med. Det förstärktes också av de interna motsättningarna som redan fanns i Socialdemokraterna. Vänstern kände sig redan mer eller mindre överkörd. Nu fick de bekräftelse utifrån på att högerflanken hade lagt locket på.

Om motståndaren är i kaos spelar det inte särskilt stor roll ifall arbetslösheten sjunker eller inte. Människor kommer i alla fall inte uppfatta att det finns något alternativ till den politik som förs idag. Även om den politiken går rakt emot vad de egentligen vill ha.

Aron Etzler tar upp även det, att den svenska väljarkåren vill prioritera välfärd och jämlikhet mer nu än tidigare. Samtidigt som privatiseringen av grundskolan ökat 80 procent under Reinfeldt som statsminister. Ökningstakten i utförsäljningen av allmännyttiga bostäder är hela 170 (!) procent. Inkomstklyftorna har vidgats 100 procent snabbare än under Socialdemokraterna. Med de ekonomiska förändringarna har Reinfeldt försökt nå svenska folkets själ. Det verkar inte som att det helt och hållet har lyckats.

Precis som med Thatcher har frågan hela tiden varit hur Reinfeldt bedrivit politik, inte vad han de facto åstadkommit. Hittills har det gått att hantera genom att skylla på motståndarens tidigare politik och samtidigt skjuta deras försök att förnya sig i sank. Efter åtta år börjar det dock bli svårt att inte ha mer än sig själv att visa upp. Thatcher lyckades bli omvald tre gånger på sin ledarkult. Till sist bröts hon ner av att det förnyelsearbete hon gjort uppfattades som gammalt och verklighetsfrånvänt av hennes egna kollegor.

Räkna inte ut Reinfeldt, men håll också i tanken att Nya moderaterna numera har över 10 år på nacken. Om du vill förändra landet, led det. Men du måste också förändra om du är den som leder. Ledaren kan skapa en bild av politiken men inte ensam åstadkomma förändring i den. Det krävs en hel rörelse för att göra. 

Det pratas om att valrörelsen kommer bli smutsig. Säkert är att den kommer bli personcentrerad. Men frågan är om den inte också kommer bli mer politiskt brännande än vanligt. Socialdemokraterna har numera ett gemensamt projekt – få bort Reinfeldt. När Reinfeldt själv lyckats åstadkomma allt som Nya moderaterna sa att de inte skulle göra – vilket är hans nya projekt?