Rajan om robotrevolutionen

 

Raghuram Rajan, Internationella valutafonden IMF:s före detta chefsekonom och Indiens förre centralbankschef, var nyligen i Stockholm. Tvärdrag var där och bevakade tillställningen hos Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. På agendan stod populism, den annalkande robotrevolutionen och dess konsekvenser för arbetarklassen.

”Den vita mannen är en utdöende art”, säger Rajan i förbifarten. Han syftar på resultaten av nobelpristagaren Angus Deatons forskning om hur hög skuldsättning inom den vita, manliga medelklassen i USA lett till ökad dödlighet i samma grupp. Rajan menar att detta bara är en av konsekvenserna av omstruktureringen av arbetsmarknaden som skett globalt de senaste åren. Automatisering och effektivisering är definitivt på tapeten. Till exempel förutspår han att vi kommer använda oss av förarlösa transportlastbilar, bussar och taxibilar inom bara fem år.

Automatiseringen är förstås en klassfråga. Det är främst yrken med låga utbildningskrav som hotas av utvecklingen. Maskiner är bättre än människor vad gäller muskelstyrka, men tillsammans slår ändå människor och maskiner i samarbete alla alternativ. Mänskligheten behöver alltså inte känna sig hotad i stort, försäkrar Rajan sina lyssnare efter en fråga från publiken, men de som arbetar främst fysiskt kan ha anledning till oro.

Arbetarklassen står extra naken i länder som Kina, där en åldrande befolkning kombinerats med efterdyningarna av enbarnspolitik och en arbetsmarknad som omöjligen kan skyddas från omstrukturering och arbetslöshet. Landet har sedan två år tillbaka varit världens största importör av robotar som ersätter lågutbildade arbetare. Ett bristfälligt socialt skyddsnät sätter dessutom extra press på de fåtal barnbarn som finns att behålla sina jobb så att de kan ta hand om den äldre generationen.

Detta kan kontrasteras med situationen i många europeiska länder där den populistiska retoriken riktas mot ett påstått överutnyttjande av välfärdssystemen. 90-talets pragmatiska våg genom vänstern förstärkte denna världsbild, och nu har fanan fångats upp av entusiastiska högerpopulister vilkas möjligheter att åstadkomma bestående skador amplifierats i flyktingkrisen.

Lösningen på den arbetslöshet som skapas av effektiviseringen är enligt Rajan främst omskolning, något som Hillary Clinton tog upp i sin valkampanj. Enligt denna devis bör de vars yrken slukas av effektiviseringsmaskineriet helt enkelt utbildas om till något som det finns större behov av. Det tål att funderas på om detta går att kombinera med traditionell restriktiv ekonomisk högerpolitik som historiskt skurit ner på möjligheterna till vuxenutbildning som om de vore en fet julskinka.

Populisterna tillhandahåller en annorlunda meny av valmöjligheter. Genom att ignorera behovet av omskolningar serverar de lösningar som kräver mindre självrannsakan av arbetarklassen. Rasistiska partier erbjuder dem konstgjord andning i form av löften om minskad invandring och bakåtsträvande satsningar i effektiviserade industrier.

Många drar paralleller mellan de senaste årens retorik och 30-talets förödande populism. Rajan understryker dock en viktig skillnad mellan strömningarna då och nu. Både dåtidens kommunistiska och fascistiska politik var imperialistisk – nuvarande extremister tenderar att förespråka isolering. Med en annan politik skulle förändringarna på arbetsmarknaden inte behöva leda till arbetslöshet och misär. Effektivisering av produktionsprocessen skulle kunna innebära mer fritid, högre konsumtion och större omsättning i ekonomin.

”Vi försöker fortfarande förstå hur det kan komma sig att företag inte investerar trots låga räntor”, säger Rajan. Svaret, misstänker han, ligger i den politiska osäkerheten som populismen skapar. Brexit-omröstningen, Trumps framfart och den nyligen genomförda folkomröstningen i Italien är de senaste exemplen. Den sistnämnda omröstningen ledde till en premiärministers avgång så sent som för ett par veckor sedan, vilket omöjliggör planerade reformer som kunde ha saktat ner berg- och dalbanan mot härdsmälta i det italienska banksystemet.

Rajan varnade för riskerna med hög utlåning innan den senaste finanskrisen, och fick rätt i mycket av det han spådde. Det finns alltså anledning att rensa hörselgångarna när han varnar för populismens effekt på ekonomin. En omskolning av både politiker och lastbilschaufförer tål att tänkas på.