Rahima Ortac: ”Solidariteten är inte död”

 

Rahima Ortac är internationell ledare i SSU:s förbundsstyrelse. I en intervju med Tvärdrag berättar hon om sin syn på feministisk utrikespolitik, flyktingsituationen och FN. 

Hej Rahima Ortac! Om du var utrikesminister, vad är det första du skulle göra?

Jag skulle börja med att lära känna staben och sätta mig in i arbetet. En politisk fråga jag skulle driva så fort som möjligt är erkännandet av Västsahara. Det är något vi redan väntat för länge med. Tiden för ett erkännande av Västsahara är mer än mogen.

Vad innebär en feministisk utrikespolitik för dig?

För mig betyder det att vi i alla delar av utrikespolitiken har en konsekvensanalys vad gäller jämlikhet och jämställdhet. Vi lever i en värld med starka patriarkala normer. Enda sättet att bryta det rådande läget är att synliggöra strukturerna och kräva förändring.

Du har nyligen besökt den grekiska ön Lesbos dit många flyktingar kommer båtvägen. Vilka intryck bär du med dig?

Att människan är en otroligt stark varelse. Trots allt elände och alla hinder som finns längs vägen så orkar man kämpa och göra allt för att överleva. Det är något jag kommer bära med mig hela livet. Jag fick uppleva solidaritet på riktigt och förstår nu vad det betyder i verkligheten. Solidariteten som finns bland alla som flyr och alla som på olika sätt hjälper sina medmänniskor. Trots den absurda situation vi befinner oss i så är jag idag mer optimistisk inför framtiden. Solidariteten är inte död – så länge den lever så kommer vi se till att förändring sker.

Många EU-länder stänger dörren för människor på flykt från Syrien och andra konfliktdrabbade länder. Hur menar du att Sverige bör agera, som självständig nation och som EU-medlem?

Jag förstår att situationen under hösten var otroligt påfrestande, men jag kommer aldrig försvara stängda dörrar. Vi måste vara ärliga med att det inte är förenligt med asylrätten att stänga gränser. Vidare bör Sverige inte gå från allt till inget, även i ett pressat läge går det att driva en progressiv politik. Det är till exempel fel att omöjliggöra familjeåterförening eftersom att det leder till att fler barn tvingas färdas på farliga vägar till Europa. Sverige bör vara emot åldersbestämningar på barn och leva upp till sina förpliktelser enligt Barnkonventionen.

Morgan Johansson med flera har försökt påverka andra EU-länder att ta ett större ansvar. Det är viktigt att fortsätta med detta på olika sätt för att visa på allvaret i situationen. Det kan verka omöjligt. Men då får man fråga sig, hur lyckas man då nå fram till överenskommelser på andra områden där parterna stått långt ifrån varandra?

Jag tror dock inte att en mer restriktiv flyktingpolitik är rätt väg att gå. Att Sverige blir strängare kommer inte leda till att andra länder inser att de måste ta ett större ansvar.

Hur viktigt är det att Sverige lyckas komma in i FN:s säkerhetsråd?

Jag tycker att det är viktigt. Jag tror verkligen att Sverige kan vara en aktiv och drivande medlem i säkerhetsrådet. Vi kan verka för en större transparens och höja varningsflaggan när FN går i fel riktning. Det handlar också om att lyckas få med sig andra länder i de frågor som man redan driver. Bland annat en feministisk utrikespolitik.

Vilka utrikespolitiska frågor tror du kommer dominera agendan under de kommande åren?

Migrationsfrågan kommer fortsättningsvis vara stor tror jag. Men säkerhetspolitiken kommer nog vara den andra stora frågan, hotet från Ryssland. Det är uppenbart att president Putin inte respekterar andra länders suveränitet. Annekteringen av Krim är ett tydligt exempel på det.