När monopol behövs

Vi måste hitta nya sätt att trygga tillväxt. Men framförallt måste det vara en ekologiskt hållbar tillväxt. Eftersom den fria marknaden bara under det senaste århundradet visat sig kapabel att smutsa ner en hel planet så krävs det en politisk styrning och inverkan på marknaden för att nå det ekologiskt hållbara samhället.

I Sverige har vi historiskt sett flera lyckade samarbeten mellan statliga företag eller monopol och det privata näringslivet. Vattenfall – ASEA/ABB är ett sådant exempel. Vattenfall stöttade ASEA/ABB med forskningspengar vilket ledde till att man fick tillgång till vattenkraftsturbiner som var bland de bästa i världen och samtidigt som produkten som skapades inte bara gav förutsättningar för god teknik åt Vattenfall utan också arbetstillfällen på ASEA/ABB. Det exemplet och flera andra så som Televerket/Försvarsmakten – Ericsson och utvecklingen av AXE-växlarna (för telefoni), SJ – ASEA/ABB för utvecklingen av moderna elektriska lok med tyristorteknik som ger en mycket högre driftsäkerhet än de tidiga elektriska loken, är ett annat som lett till har gett Sverige arbetstillfällen i årtionden framåt då produkterna kunnat exporteras. Idag finns svenska lok över hela världen där några exempel är Norge, Iran, USA och Österrike. Det var de här innovations- och forskningssamarbetena som faktiskt var med och bidrog till Sveriges välstånd. Men i slutet av åttiotalet när bolagiseringarna startade och framförallt ytterligare ett par år senare när avregleringen av statliga monopol/företag tog vid så försvann också dessa pengar rätt fort. Helt plötsligt hade SJ inget intresse i att ha ett innovationssamarbete med ASEA/ABB då det fanns en massa andra konkurrenter på den svenska tågtrafikmarknaden som skulle kunna komma att dra fördelar av detta. Vem vill betala för innovationer som ens konkurrenter sedan kan dra fördelar av? Innovationssamarbete blev i marknadens hand inte längre en så kallad "kärnverksamhet". När man måste tänka på kortsiktiga vinster blir forskning inte heller lika intressant.

Rationaliseringar blev normen

Svensk tillverkningsindustri är idag på tillbakagång, inte när det gäller orderingången utan antalet personer den faktiskt sysselsätter. År 1987 så sysselsatte tillverkningsindustrin i genomsnitt cirka 1 000 000. En siffra som sjunkit till cirka 690 000 personer år 2006. Det var i krisen i början på nittiotalet som den första tappningen skedde, därefter stod siffrorna i princip helt stilla mellan 1995 och år 2000. För att sedan fortsätta sjunka efter år 2000. Det var då nämligen då, runt sekelskiftet som "kvartalskapitalismen" verkligen började vakna till liv och mycket av tillverkningsindustrin började flytta till låglöneländer samtidigt som färre människor också kunde utföra samma arbete som fler tidigare gjorde i den industri som är och förblev kvar.

Men det finns en bransch inom tillverkningsindustrin där Sverige är störst. Den branschen har dessutom den största tillväxten av alla industriella grenar och det är "miljöteknikindustrin". Vad som är miljöteknikindustri är fortfarande ett ganska brett och odefinierat område. Därför är det svårt att säga hur många personer den grenen sysselsätter, men produkter som man absolut skulle kunna påstå är ifrån grenen är värmepumpar (till exempel så kallade bergvärmepumpar), kullager och gjutna detaljer till vindkraftverk med mera. Men det har funnits tillfällen då just bristen på pengar begränsat företag från att investera och forska vilket är problematiskt då det är i den här branschen som framtiden antagligen finns och måste finnas. Världen börjar nu få ett nytt ekologiskt uppvaknande, kan vi iså fall både rädda jorden, skapa arbetstillfällen och få en tillväxt vi sedan kan fördela för att utjämna orättvisor så måste vi satsa på den chansen.

Staten måste våga satsa

I framtiden måste därför staten och de offentliga förvaltningarna spela en betydande roll i satsningen på ekologiskt hållbar tillväxt, i första hand genom att vid offentlig upphandling så måste det offentliga välja det mest miljövänliga alternativet. Men i längden måste troligen en återreglering av reglerade marknader ske för att kunna skapa ett samarbete mellan statliga monopol och det privata näringslivet. Först när markandens kortsiktiga konkurrens inom vissa områden (så som elförsörjning och tågtrafik) avskaffats så kommer man kunna satsa utvecklingspengar igen – det är först då den viljan kan bli ekonomiskt hållbar.

Ett annat exempel där förändring skulle behövas är frågan om kapital för påbörjande av tillverkning. På företaget X som försökte starta upp en tillverkning av solcellspaneler fanns redan allt utom ett startkapital, inte ens då när forskningen och utvecklingen var avklarad kunde marknaden tillgodose företaget med till exempel riskkapital, utan företaget fick förlägga produktionen utomlands. Här skulle också en politisk styrning kunna göra skillnad.

Tillverkningsindustrins miljöteknikssatsningar måste stimuleras av staten, annars kommer tillverkningsindustrin aldrig att blomstra igen. Den fria marknaden kommer aldrig att skapa en ekologiskt hållbar tillväxt.