Kvinnorna som organiserar sig mot Boko Haram

 

Medan omvärlden blundat för den hotfulla utvecklingen i Nigeria har kvinnorna tagit saken i egna händer. Nu sprids initiativet Women´s Situation Room till grannländerna, skriver IKFF:s Sofia Tuvestad och Tove Ivergård.

Våren 2013 åkte en delegation med ministrar från den dåvarande svenska regeringen på besök till Nigeria. Situationen var allvarlig. I flera år hade våra nigerianska kollegor i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) försökt rikta uppmärksamhet mot det ökade våldet i landet.

Joy Onyesoh, ordförande i vår nigerianska sektion, tog frågan till FN:s säkerhetsråd där hon under ett möte berättade om hur osäkerheten för flickor, kvinnor och hela samhällen i Nigeria ökade. Hon uppmanade till handling för att stoppa eskaleringen och utrota grundorsakerna till våldet, så som stora ekonomiska klyftor, vapenspridning och korruption.

Flera år innan det svenska regeringsbesöket påbörjade vi vårt arbete med att sprida den information som vi fick från våra nigerianska kollegor. Vi arbetade tidigt för att mer svenska biståndsmedel skulle gå till deras arbete för att förebygga konflikter. Men trots de tydliga varningssignalerna var det till en början svårt att få resurser för arbetet, på grund av att Nigeria inte innefattades i definitionen av ”konfliktland”.

Bilden av Nigeria var istället den av ett land i ekonomisk framgång. Samtidigt som Joy och hennes kollegor pekade på det ökade hotet från den militanta gruppen Boko Haram, förmedlade den svenska regeringsdelegationen uttalanden om svenska varumärkens framgångar. I ett pressmeddelande konstaterades bara kort att norra delen och Nigerdeltat ”periodvis plågas av återkommande säkerhetshot”.

Situationen i Nigeria var tvungen att gå för långt innan dåvarande svenska ministrar reagerade. Ungefär ett år efter delegationens resa sprids ett foto på sociala medier där Carl Bildt håller upp en skylt med orden ”#BringBackOurGirls”. Kampanjen, som startades av nigerianska aktivister, handlar om de över 200 nigerianska skolflickor som den 14 april 2014 kidnappades av Boko Haram i staden Chibok. Kopplat till händelserna skriver Carl Bildt i en debattartikel att ”Nigeria brottas med stora utmaningar”.

Förloppet visar hur omöjligt det kan vara att få gehör för varningssignaler på att konflikt är på väg att bryta ut. Men det visar även vilka människor och grupper som ses som legitima aktörer och tas på allvar. De nigerianska kvinnorättsaktivisternas varningsrop ignorerades på såväl nationell som internationell nivå. Kvar stod alternativet att ta saken i egna händer.

Konflikten i Nigeria har fortsatt förvärrats sedan kidnappningen i Chibok. Tusentals civila har dött i terroristattacker, privata militära förband har kommit och gått, och Nigerias grannländer har startat en militäroffensiv mot Boko Haram. Förra året listades Boko Haram som världens dödligaste terrorgrupp av Global Terrorism Index.

Samtidigt har utvecklingen visat på kraften hos kvinnorättsaktivister som envist fortsätter kämpa och tar sig makten att agera för att själva bygga fred. Genom små medel från svenskt bistånd och andra givare har IKFF Nigeria de senaste åren kunnat stärka och bredda sitt arbete och inför presidentvalet 2015 organisera sig för ett val utan våld. Maktskiftet i Nigeria kom att gå till historien som det mest fredliga och demokratiska som landet har upplevt. Det feministiska fredsarbetet spelade en oumbärlig roll.

Det projekt som våra kollegor bedrev inför och under presidentvalet i Nigeria gick under parollen Women’s Situation Room. Konceptet startade i Liberia 2011 och har sedan dess spridit sig till flera länder i regionen. Målet är att öka kvinnors deltagande i politiska val och förhindra att våld och konflikter eskalerar.

Inför Nigerias presidentval var våra kollegor närvarande i 10 stater på 200 orter där de involverade över 100 kvinnor per ort i informationsinsatser för att få kvinnor att rösta och kandidera till politiska positioner. Men de agerade också praktiskt för att förebygga en eskalering av våldet. Joy från Nigeria förklarar:

– Eftersom vi hade arbetat sedan länge med att stärka kvinnors deltagande och stoppa våldet, kunde vi ta Women’s Situation Room till en helt ny nivå. Tack vare vårt tidigare arbete fanns projektet närvarande i alla Nigerias sex geopolitiska zoner och vi kunde tidigt anordna möten med relevanta aktörer så som politiska partier, kommissionen med ansvar för valprocessen och polisen.

Under ledning av våra nigerianska kollegor tränades 300 kvinnor till att bli valobservatörer. Ett högkvarter sattes upp med en telefoncentral som var bemannad dygnet runt i tio dagar av 40 telefonoperatörer. De tog emot fler än 4 000 samtal om allt från borttappade röstkort till tecken på lokala våldsamheter. Genom samarbetet med polisen kunde risker och oroliga situationer bemötas direkt, och en eskalering av våldet kunde förebyggas.

– Women’s Situation Room kan bäst beskrivas som en magisk process. Kvinnorna i rummet kände sig så stärkta, det var som att det smittade av sig på hela omgivningen. Kvinnor gick från att ses som sårbara offer till att vara centrala ledare för förändring, beskriver Joy.

Men trots att landet upplevde ett fredligare val än vad många väntade sig, är situationen i Nigeria fortfarande väldigt kritisk. Det fredsarbete som bedrivs av kvinnorättsaktivister behöver mycket mer stöd, inte minst ekonomiskt. Själva framhåller de betydelsen av att arbeta regionalt. Problemen de möter känner inte några nationsgränser.

IKFF finns idag i Nigeria, DR Kongo, Kamerun och Ghana och ryktet om deras arbete har spridit sig som en löpeld. Nya IKFF-aktivister organiserar sig nu i Tchad, Burundi, Sydafrika, Kongo Brazzaville, Zimbabwe, Liberia, Sydsudan, Uganda, Kenya och Centralafrikanska Republiken. Från svenskt håll arbetar vi för att skapa plattformar genom att organisera regionala möten och samarbeten där feminister och kvinnorättsaktivister inom civilsamhället, den politiska sektorn, internationella organisationer och media kan stärka varandra och lära av varandras erfarenheter.

Genom samarbete kan vi och våra kollegor inte bara lära av och stärka varandra utan också påminna varandra om att förändring är möjligt. Sylvie Ndongmo, ordförande för IKFF Kamerun, berättar:

– När vi började vårt arbete för ett par år sedan ifrågasatte många människor vår existens, de sa att Kamerun har ju redan fred. Jag arbetade i motvind och det var få som förstod att vi måste arbeta förebyggande i Kamerun eftersom krigets konsekvenser kommit allt närmare även oss. I Kamerun är vi nedslagna på grund av de utmaningar vi står inför idag. Men vi har blivit inspirerade av våra systrar från bland annat DR Kongo och Nigeria.

Det Sylvie pekar på är att historien är på väg att upprepa sig. Kamerun ses som ”fredslandet” i en region där krig periodvis rasar i dess grannländer, men det finns en annan bild under ytan. Boko Haram utför terroristattacker även i Kamerun, vilket lett till att andelen flickor i skolan sjunker eftersom föräldrar håller sina döttrar hemma av rädsla för kidnappningar och våld. Mödradödligheten, graviditets- och förlossningsskador ökar eftersom människor inte kan ta sig till kliniker på grund av hotet. Vår kamerunska kollega Guy Blaise Feugap ser en ”spirit of killing” sprida sig bland kamerunska barn.

– Föreställningen om att vapen är lika med makt har trängt in i många barns medvetande. Dödande har blivit något roligt, berättar Guy.

Sylvie och Guy i Kamerun upplever nu det som Joy och våra kollegor i Nigeria gjorde innan kidnappningen av flickorna 2014. Varningssignalerna går inte att ta miste på. Genom feministiskt samarbete över gränserna möter de förståelse och liknande erfarenheter och därigenom skapas gemensamma strategier. Precis som med Nigeria har vi i Sverige fått kämpa för att motivera varför biståndsmedel nu borde gå till våra kollegors konfliktförebyggande arbete i Kamerun, och vi har nyligen fått besked om att medlen nu är på väg. Sylvie och Guy är fast beslutna om att inte vänta tills det är försent och de planerar att genomföra Women’s Situation Room inför valet i Kamerun 2018.

– Det är dags att vi slutar blunda och börjar lyssna, att sluta vänta till krig är ett faktum och börja förebygga. I det arbetet är feministiska allianser mellan lokala, regionala och internationella kvinnorättsorganisationer avgörande.