Kulturliv under hot

 

”Strävan efter mätbarhet och effektstyrning innebär successivt en likriktning av kulturlivet.” Paulina Granberg, kulturpolitisk talesperson i SSU, varnar för marknadskrafternas allt starkare grepp om kulturen.

Är kulturlivet självständigt från politiken? Eller är det politiken som styr kulturlivet? Ibland uppfattas kulturlivet som en isolerad ö, helt fri från politisk inblandning. Faktum är dock att politiken i stor utsträckning styr också på kulturområdet. Och så har det varit i århundraden. Även under högerregeringar, där mottot för kulturpolitiken varit att politiken inte ska lägga sig i kulturen, har politiken de facto haft ett stort inflytande. Kulturpolitiken sätter villkor, målsättningar och visioner för kulturlivet.

Kulturbegreppet kan ibland vara förvirrande. Ofta görs likhetstecken mellan den kultur som uppstår i mötet mellan människor och kulturyttringar i konstform. De behöver såklart inte utesluta varandra, men det ena kan utan tvekan uppstå utan det andra. Det är här skillnaderna i kulturpolitiken blir tydliga. Ska kulturpolitiken främja mötet mellan människor eller ska den nöja sig med förekomsten av enskilda konstnärliga uttryck?

I en tid av varufiering och allt hårdare styrning av kultursektorn hotas värden och målsättningar för en socialdemokratisk kulturpolitik. När den offentliga sektorn, och kultursektorn med den, allt mer styrs likt företag som försöker maximera marknadsandelar sätts verksamheterna i en osund konkurrenssituation. När antalet sålda teaterbiljetter värderas högre än egenvärdet av dansgrupper för barn ställs olika kulturarrangemang emot varandra och en borgerlig definition av lönsamhet får avgöra vad som ryker när resurserna blir knappa. Strävan efter mätbarhet och effektstyrning innebär successivt en likriktning av kulturlivet istället för att det ska komma hela folket till dels.

Historiskt har den borgerliga kultursynen skiljt sig från den traditionellt socialdemokratiska synen avsevärt. För borgerligheten har kultur­ arrangemang varit ett inslag i överklassens vardag. Ett inslag som var exklusivt för de människor som befann sig i borgerlighetens finrum. För socialdemokratin har kultursynen inneburit en möjlighet att sprida kunskap, inspirera och fördjupa. Antingen för att bilda en del av befolkningen som annars inte haft tillgång till utbildning eller för att lära av varandra om sådant som annars inte kommer alla till del, om det så är att stava, spela gitarr eller måla graffiti.

Skillnaderna har alltså handlat om delaktighet. Kulturpolitiken har främjat den delaktighet och de demokratiserande effekter kulturen har för folket och samhället i stort. Genom att ge ekonomiskt stöd till föreningar och bildningsförbund möjliggör politiken för kulturlivet att fortsatt leva vidare och ge folket redskap att analysera, gestalta och ifrågasätta det samhälle vi lever i.

Idag hotas kulturlivet. Den kultursamverkansmodell som genomsyrar kulturpolitiken från nationellt till regionalt och lokalt plan är utformad på ett sådant sätt att den riskerar att begränsa det fria kulturlivet. Målstyrning ovanifrån tvingar kulturaktörerna att anpassa sina verksamheter för att få projektmedel beviljade. Kravet om mätbarhet och effektivisering, enligt new public management­principer, styr även över vårt kulturliv. Det innebär att de kulturaktörer som inte lever upp till den inriktning kulturpolitiken beslutat ska vara prioriterad inte beviljas ekonomiskt stöd.

Kulturlivets demokratiserande effekter blir med denna modell begränsade då verksamheterna likriktas för att överleva och därmed omöjligen kan tilltala alla. Det faktum att människor är olika, har olika intressen och behov är orsaken till att vi behöver en kulturpolitik som främjar en bredd av aktiviteter och studiecirklar. Den socialdemokratiska synen bygger på idén om att alla oavsett bakgrund ska kunna vara en del av kulturlivet och att kulturen inte begränsas till underhållning för överklassen. För att kulturen ska kunna nå sin demokratiserande och utjämnande funktion behövs en politik som förser kulturaktörer och bildningsförbund med redskap att möta de behov, drömmar och visioner som finns hos folket.