KLIMAT. Vad spelar det för roll om förrätten var god, om du lämnar middagen med matförgiftning?

Dick Erixon, tidigare medarbetare på Timbro och ledarskribent på Finanstidningen, har fått upp ögonen för Tvärdrag. Vi tackar för en uppfriskande recension, men några saker verkar högerbloggaren fått om bakfoten. Malin Hanson ger svar på tal.

1. ”I numret som kom sent i höstas finns flera artiklar som tydligt, ja krampaktigt, längtar efter motståndare som är riktigt hemska och djävulska”

Nja, inte riktigt Dick Erixon. Vår roll är att tydliggöra skillnaderna i politiken, som exempelvis de ideologiska olikheterna mellan en jämlikhetssträvande vänster som tror att vi behöver arbeta politiskt för att nå hållbarhet, och en höger som krampaktigt håller fast vid att marknaden har lösningarna.

Det handlar alltså inte i första hand om att utmåla fiender. Och för att förtydliga, i Johanna Salmis artikel om CSRär det inte företagen som står i fokus för skribentens kritik, utan politikens handfallenhet inför ett alarmerande klimathot där företagens ”goda vilja” inte räcker för att bryta den nedåtgående trenden. Vi står inför problem som är politiska och som måste lösas demokratiskt.

2. ”Tvärdrag nämner inte med ett ord att det är just företag, genom att exploatera den tekniska utvecklingen, som ständigt skapar nya, effektivare och mer hushållande lösningar”

Lösningarna må vara effektiva och nya, men är de hållbara? Du antyder att kapitalismens inneboende godhet skulle varit till gagn för U-länderna. Samtidigt ser vi ökade konflikter, främst i fattiga regioner, till följd av resursbrist och naturkatastrofer. Västvärldens konsumtion gör våld på vår planet, och det är de fattiga som drabbas hårdast. Marknaden är en dålig herre men en duktig dräng brukar det heta, och sällan har det varit så sant som i miljö- och klimatfrågan.

 3. ”Detta är kapitalismens kärna: att utveckla något nytt och bättre för de många människorna, och lämna gamla lösningar till historien”

Denna närmast religiösa vurm för kapitalismen märker man inte så mycket av numera. Det är närmast rörande, om än skrämmande, att det fortfarande finns personer som i ett läge där klyftorna ökar och klimatet går åt helvete, tilltror kapitalismen som räddande ängel. Jag lämnar gärna gamla lösningar åt historien. Jag lämnar gärna kolkraftverk, klassamhället och könsmaktsordningen bakom mig. Det är sant att många fått det mycket bättre, och bra är väl det förstås. Men problemen finns där, liksom kopplingen mellan social exploatering, miljöförstörelse och kapitalism. Och i slutändan: vad spelar det för roll om förrätten var god, om du lämnar middagen med matförgiftning?