Känslornas kongress

På plats på Socialdemokraternas kongress är tempot intensivt och stämningen svårfångad. Här är ett collage av ögonblick från kongressen i Göteborg efter de två första dagarna:

Partiledaren väljs och håller tal. När han pratar om den fruktansvärda terrorattacken i Stockholm i fredags tåras hans ögon och rösten tjocknar.

Vi anländer på lördagen, fortfarande i någon slags chock. Är det partikongress vi ska ägna oss åt nu?

Voteringar begärs och verkställs.

Varför är debatten om framtidens folkrörelse så snabbt avklarad?

Trygghet i en ny tid.

Jag har svårt att känna mig trygg av poliserna utanför Mässan, de är extra många med extra stora vapen.

Margot Wallström uttrycker stolthet över att vi behandlar hundratals motioner som planerat, i aktiv handling försvarar vi demokratin.

Står i en lätt förvirrad liten grupp. Är det på förmiddagen eller eftermiddagen som migrationspolitiken behandlas? undrar vi. Det är angeläget att veta. Oro inför den programpunkten.

Vad tyckte du om Löfvens tal? Vet inte, spontant känner jag olust inför den där stora svenska fanan bakom honom. Och trots läget i landet var det för ensidigt ”lag och ordning”. Är detta det socialdemokratiska projektet nu?

Men hans tårar för de drabbade berörde mig.

Flera starka inlägg om migrationspolitiken. Tack partistyrelsen för gott samarbete, jag hade samtidigt velat mycket mer. Ungefär så är det många som säger. Ett ombud ursäktar att hon blir så känslosam i de här frågorna, men jag är inte förmögen till något annat än att känna väldigt starkt. Det handlar ju om liv och död.

Äter en kycklingwrap.

Går förbi en TV, direktsändning på SVT. Måste sätta mig och ta in hur otroligt många som samlats på Sergels torg i Stockholm. Gud vad jag önskar att jag var där.

Tanken vandrar iväg under plenadebatternas gång och hamnar i en möjlig rubrik. ”Känslornas kongress”. Jag vandrar känslostyrd genom kongresshallen, vi alla känner väldigt mycket. Ovanligt mycket. På alla möjliga olika sätt samtidigt, men på just den här kongressen är känslorna extra närvarande. Framförallt när vi pratar om människor. När Löfven pratar om de människor som drabbades av fredagens attentat. När talarstolstalen handlar om de människor som faller offer för familjesplittring och tillfälliga uppehållstillstånd.

Det tänker jag ta med mig härifrån. Det är lätt att politiken blir känslolös, blir en fråga om social ingenjörskonst allena.

Hållbara system och nyttomaximering. Ansvarsfullt, ansvarsfullt, ansvarsfullt och ordning och reda. Överskott i finanserna och högkonjunktur.

Samtidigt. Människovärde, rättfärdighet, lidande och vägen till frigörelse. Det mänskliga frihetsprojektet socialdemokratin, liv och bultande puls. Det är nog bra att tillåta oss att känna mer i fortsättningen.