Joe Hill – från spottkoppsrensare till facklig hjälte


Idag är det 100 år sedan fackföreningsaktivisten och protestsångaren Joe Hill avrättades i Salt Lake City. Tvärdrag uppmärksammar med en artikel av Sebastian Rasmusson. Texten är ursprungligen publicerad i Tvärdrag #3 2015 .

”Perhaps some fading flower then
would come to life and bloom again.
This is my last and final will.
Good luck to all of you.”

Så avslutar Joseph Hillstrom, född Joel Emmanuel Hägglund, sitt hastigt nedkrafsade testamente den 18 november 1915, dagen innan han avrättades för dubbelmord på en handlare och hans son.

Efter att ha suttit fängslad i nästan två år under en lång och utdragen rättsprocess arkebuserades han på fängelsegården i Utahs statsfängelse tidigt på morgonen den 19 november. Joe Hill, som de flesta av oss känner honom, emigrerade till Amerika 1902.

Tillsammans med sin bror och med extremt dåliga kunskaper i engelska klev han i land med sin bror på Ellis Island. Joe Hill började sin bana i det nya landet som spottkoppsrensare i New Yorks slumkvarter. Få anade då vilken betydelse hans liv och verk skulle få för miljoner människor världen över.

Joe Hill blev 1910 medlem i den anti-kapitalistiska fackföreningsrörelsen Industrial Workers of the World (IWW). Denna organisation spred skräck hos det amerikanska näringslivet genom sina ständiga försök att lägga krokben för arbetsgivarna.

IWW:s främsta vapen var deras aktivister, så kallade ”wobblies”, som gjorde allt för att skapa allmänt kaos hos politikerna och företagarna. De tjuvåkte mellan delstaterna och spred sitt budskap till de fattiga och arbetslösa. Dom infiltrerade fattiga områden och tusentals arbetsplatser. De täckte städerna med propagandaaffischer och höll dagliga demonstrationer och torgmöten. De blev ständigt haffade av polisen och fyllde städernas polisarrester. De begärde enskilda rättegångar och gjorde allt för att se till så dom blev så kostnadsamma som möjligt.

Ibland tystades deras tal och torgmöten av Frälsningsarméns illa omtyckta orkestrar och långsamt utvecklades idén att ge igen med egna sånger. Joe Hill blev IWW:s överlägset största låtskrivare. Han spottade ut sig sånger och dikter i en rasande takt. Med satirisk humor och en obegränsad spydighet förmedlade hans låtar IWW:s budskap och lyssnaren fick ofta ett gott skratt.

Med melodier som ofta lånats från välkända psalmer och Frälsningsarmén låtar sjöngs Hills sånger snart bland arbetare i hela USA. Genom klatschiga texter som ”You get pie in the sky when you die” och historien om Mr. Blocks lever dom kvar ända in i våra dagar. Hills sånger har gett inspiration åt såväl John Lennon som Bob Dylans låtar. Hans sånger är en del av arbetarrörelsens historia.

Det finns många sätt att beskriva E Adlers biografi men det mest talande är med ordet ”utförlig”. Han berättar väldigt neutralt om Joe Hill från att han födds tills att han dör. Han har dock en tendens att ständigt vika in på sidospår och börja berätta om något, som man vid det ögonblicket erinrar sig, inte har något att göra med Joe Hill. Trots Adlers tappra försök att skriva en så komplett biografi som möjligt är större delen av hans liv helt odokumenterad.

Det är egentligen inte förrän Hill går med i IWW som läsaren får en fullständig bild av honom. Större delen av boken ägnar Adler åt att i detalj förklara rättegången mot Hill men han lägger också fram nya bevis som pekar på att Hill dömdes oskyldig. Utöver det ägnar Adler stor möda åt att spekulera i vem som var mördaren om det inte var Joe Hill. Han lägger också fram sina egna teorier om varför Joe Hill inte sa namnet på sitt alibi eller gjorde några större ansträngningar för att bli benådad.

Under första världskriget tog regeringen i USA chansen att krossa IWW. Antalet medlemmar sjönk från 200 000 1918 till 10 000 år 1930. IWW överlevde men idag är medlemsantalen nere i omkring 2000 medlemmar. Men Joe Hills berömda ord till sina vänner lever kvar: ”spill ingen tid på sorgeprocessen, organisera!”