Tvärdrag 2010 / 3-4
tema: Tvärdrag rapport - Sommarläsning som stör din semester
Tvärdrag rapport är en utblick för att för att få oss att se vår värld i ett skarpare ljus. Detta nummer är långa texter som spänner kring en global läkemedelsindustri, den ekonomiska krisen i Grekland och om den indiska regeringens krig mot maoisterna i norra Indien, här begripliggörs det av Arundhati Roy som i en episk läsning tar dig med på en bergsvandring med naxaliterna.
Intervju med Tariq Ali
Ett Sverige i krig under NATO-ledning i Afghanistan kritiseras bland annat i ett samtal mellan marxisten och New Left Reviewredaktören
Taric Ali och Tvärdrags Björn Hedlund. I en valrörelse där man riskerar att tvingas böja sig fram för att granska partinålar i jakt på synbara ideologiska skillnader kritiserar denne Pakistanfödde brittiske intellektuelle den svenska socialdemokratins högervridning och kallar utrikesminister Carl Bildt för en jävel.
En översättning av den här intervjun publicerades i Tvärdrag rapport. Här är orginaltexten; “TEN YEARS LATER EVERYTHING TURNS OUT TO BE A BIG FAT JOKE” - A conversation with Mr. Tariq Ali about imperialist wars, the financial crisis and islamophobia
Publikation
Vandra med kamrater
När den indiska regeringen för krig mot sin egen ursprungsbefolkning för att sälja naturresurserna till bolag är maoistgerillan naxaliterna
de enda som står upp till försvar. Detta glömda krig, denna glömda kamp skildras med litterär höjd av Indiens främsta författare Arundhati Roy, från en resa in i de fördömdas gröna zon, där "soldaterna skjuter för att döda". Roys essä - Vandrar med kamrater - översatt till svenska för Tvärdrags läsare har väckt minst sagt rabalder när häktningsorder på Roy utfärdats och regeringen genom ministern P Chidabaram hotar "intellektuella som har kontakt med gerillan" med tio års fängelse. Vilken strategi är rimlig för detta folk som körs bort och dödas för företagsintressen? Vore det mer demokratiskt att bara lägga sig ner och köras bort, frågar sig Arundhati Roy.
Publikation
Den grekiska krisen på plats i Aten
När den ekonomiska krisens andra våg rullade in över Grekland skrek kvällstidningarna: Så påverkas din semester!
Skuldkrisen som ska betalas med brutala nedskärningar och avskedanden kommer att drabba de sämst ställda och påverka minst en generation grekers liv framöver. Min generation svenskar bär fortfarande sviterna av nittiotalskrisen och vet vad ett stålbad verkligen kostar. Men de stora medierna talar maktens språk och talar om ett helt folk som lata och korrupta. Tvärdrag sände Maja Nordström och Joakim Mathiasson till Aten för att prata med vanliga greker om krisen, dess orsaker och om framtiden.
Publikation
Resonans 2010-03-06
Lite klasskamp, någon?
Avtalsrörelsen synliggör maktkonflikter som annars döljs
När min morsa dog för fem år sedan, 2005, 57 år gammal var hennes sista utbetalning från Försäkringskassan 5000 kronor. Med bostadstillägg.
Morsan hade varit förtidspensionär i säkert tjugo år när lungemfysemen tog henne. Deltidsanställd som fritidsledare och sedan när ungdomsgården i Västertorp lades ner blev hon kvar som städerska. Med en riktigt taskig kommunallön, på deltid och sedan en lång sjukskrivning och förtidspensionering som ska ge 65 procent av den lön man haft, blir 5000 spänn. Inte mycket att leva på.
Man får ofta itutat att man inte ska vara avundsjuk. Inte missunna andra människor deras löner. Men någonstans går väl ändå en gräns? En undre för vad man faktiskt måste ha för att överleva. Men också en övre - är den där lönen/pensionen/fallskärmen/bonusen rimlig?
Frågan är hur de där avgörande maktfrågorna låter sig ställas idag. Alla vet att inkomstskillnaderna på arbetsmarknaden växer. Men vad kan man göra åt det?
Jo, det finns faktiskt ett sätt visar historien. Starka fack och klassmedvetande. För när nästan alla löntagare är med i facket skapas en motkraft som gör att en del frågor vågar ställas i offentligheten igen. Som: Är den där vd-lönen rimlig? Eller: Borde inte våra
löner höjas? Man kan bara tänka på de fackliga ledare som ska förhandla fram vårens löneavtal. Om de vet att de har nästan varenda löntagare med sig i sina krav - att medlemmarna oftast i själva verket vill ha ännu högre lönelyft än facket kan kräva - ja tacka fan för att de har självförtroende med sig in till dusterna och manglingarna med arbetsgivarna.
De sista 30 åren har löntagarnas andel av BNP, alltså hur mycket som faktiskt går i lön, minskat från nära 60 till 50 procent. I stället har ägarnas andel ökat - och vi har fått större aktieutdelningar, börsbubblor och ord som bonus.
Bakom den där förändrade bilden vilar en enorm maktförskjutning.
När fackföreningsrörelsen nu går in i sin viktigaste avtalsrörelse handlar det därför om mer än lönenivåerna, som naturligtvis måste upp. I grunden handlar det om en av det demokratiska samhällets sista tydliga spår av klasskamp. I förhandlingen står intressekonflikten tydlig. De som vill värna arbetarnas intressen mot de som värnar ägarnas utbetalningar.
Min morsa fick aldrig bonus. Men en rimlig lön kan vi fixa tillsammans.
(Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren )
Inom samma ämne:
Ideologisk grundstötta
Frågan om framtidens välfärd och hur den ska finansieras drar som en osalig ande genom Visby på tisdagen. Det är liberala Folkpartiets dag. Kanske är det ett liberalt spöke som irrar bland ruinerna? Borg-kommissionen, samarbetet mellan Arena och Timbro presenterade sin slutrapport idag och frågan är vad som kan bli verklighet, skriver Daniel Suhonen i en ledare från S-tidningen Östra småland.
Resonans
Snitt-vd:n tjänar som 34 arbetare
Resonans
Chefen verkar utan att synas
Chefen, ser hör och registrerar. Gårdagens makthierarkier, stämpelur och lagbasar försvinner ut – även om de fortfarande är kvar för många – och in kommer nya. Arbetslivet förändras, men vad är nytt under solen?
Tjänstemannen kan tyckas fri men passerkortet eller inloggningen på datorn är ett modernt stämpelur. Handdatorn/mobiltelefonen med gps: hurra för ännu mera frihet! Nu kan jag kostnadsfritt sms:a chefen även från skithuset. I mobilen kan jag även på lediga dagar, eller när jag är hemma sjuk, läsa min e-post och sköta enklare sysslor.
Forskning visar att 90 procent av dem som arbetar i kontorslandskap upplever ökad stress och ohälsa, vantrivsel, buller och - lägre produktivitet. Men kontorslandskapet handlar inte om det, utan är en kontrollmekanism, härskarteknik. Det är därför Pär Thörns Tidsstudiemannen talar till oss i ett teknikdirigerat Storebrorsamhälle: "Jag rör mig inte mer än nödvändigt, men jag klockar, jag arbetar och jag erfar en mycket omfattande sorg, samtidigt som jag är perfekt placerad alldeles snett bakom honom." (Modernista 2008)
I takt med att krisen hårdnar håller vi hårdare om vår handdator och skräder orden, ty Företaget ser, hör och registrerar. Vi blir sjuka av det. "Timmar läggs till timmar", skriver Per Thörn i sin lika roliga som vemodiga kortroman: "År läggs till år. Champagnekorkarna går i taket. Produktionsmetoderna fortsätter förfinas. Min blick blir alltmer effektiv. Jag lär mig ett hantverk och blir yrkesman till mer än en titel."
Daniel Suhonen
Artikeln är publicerad på Aftonbladet Kultur, tema Chef, idag lördag 7 mars 2009.
Resonans
Arbetsmiljön försämras
Berätta om din arbetssituation och arbetsmiljö och jag ska ganska exakt placera in dig klass- och könshierarkin. Att arbeta med ständig värk i axlar och rygg, att aldrig kunna ta paus för kortare ärenden eller toalettbesök eller att arbeta nätterna igenom ensam i butik är en ynnest förbehållen kvinnor och män i arbetarklassens serviceskikt.
Läser man LOs nyutkomna rapport Trender i arbetsmiljö 2007 - klass & kön, framgår 24-timmarssamhället som helvetets förgårdar. Bara var tredje kvinnlig arbetare arbetar enbart vardagar dagtid. Servandet på nätter och helger, medföljande lappandet med barnvakter i ett dagissamhälle anpassat för medelklassens arbetstider, skapar en raffinerad form av tortyr. Lägg till det våld och hot därom som den kvinnliga serviceklassen ständigt utsätts för under arbete på nätterna så väcks ord som utsugning och exploatering ur sin slummer.
LO-rapporten visar klasstrappan där kvinnor i en klass har sämre arbetsmiljö än männen i klassen nedanför. Men stressen stannar inte hos knegarna. Arbetstakten har ökat för alla yrkesgrupper utom de högsta tjänstemännen sedan 2003. Även tjänstemän och manliga arbetargrupper har fått ökade krav i arbetet samtidigt som deras inflytande minskat.
Detta skedde under de senaste årens högkonjunktur med tio år av stigande reallöner och relativt låg massarbetslöshet.
Men vem ska våga säga ifrån nu, när facket är sargat, och risken att bli arbetslös med allt tunnare anställningsskydd och urgröpt a-kassa förestår?
Arbetsmiljö är en maktfråga. Dagens dåliga arbetsmiljö visar kapitalismens människosyn.
Det var när arbetarrörelsen närde maktkritik med planer på löntagarfonder och genomdrev MBL som drömmen om det goda arbetet levde upp.
För fyrtio år sedan startade en gruvstrejk som protest mot omänskliga förhållanden. Strejken satte hela det svenska samhället i gungning.
Nästa gång börjar revolten på Seven-eleven.
Daniel Suhonen
Resonans
En känsla av tillhörighet
Ännu ett utdrag från nummer 1 2008 (tema De osynliga - arbetarklassen). Joanna Mossberg, tidigare ombudsman för SSU Stockholm undersöker socialdemokratiska och moderata riksdagsledamöternas klassbakgrund och känsla för klass. Hon förvånas och möts av stor okunskap.
Publikation
