Tvärdrag 2010 / 3-4
tema: Tvärdrag rapport - Sommarläsning som stör din semester
Tvärdrag rapport är en utblick för att för att få oss att se vår värld i ett skarpare ljus. Detta nummer är långa texter som spänner kring en global läkemedelsindustri, den ekonomiska krisen i Grekland och om den indiska regeringens krig mot maoisterna i norra Indien, här begripliggörs det av Arundhati Roy som i en episk läsning tar dig med på en bergsvandring med naxaliterna.
Intervju med Tariq Ali
Ett Sverige i krig under NATO-ledning i Afghanistan kritiseras bland annat i ett samtal mellan marxisten och New Left Reviewredaktören
Taric Ali och Tvärdrags Björn Hedlund. I en valrörelse där man riskerar att tvingas böja sig fram för att granska partinålar i jakt på synbara ideologiska skillnader kritiserar denne Pakistanfödde brittiske intellektuelle den svenska socialdemokratins högervridning och kallar utrikesminister Carl Bildt för en jävel.
En översättning av den här intervjun publicerades i Tvärdrag rapport. Här är orginaltexten; “TEN YEARS LATER EVERYTHING TURNS OUT TO BE A BIG FAT JOKE” - A conversation with Mr. Tariq Ali about imperialist wars, the financial crisis and islamophobia
Publikation
Vandra med kamrater
När den indiska regeringen för krig mot sin egen ursprungsbefolkning för att sälja naturresurserna till bolag är maoistgerillan naxaliterna
de enda som står upp till försvar. Detta glömda krig, denna glömda kamp skildras med litterär höjd av Indiens främsta författare Arundhati Roy, från en resa in i de fördömdas gröna zon, där "soldaterna skjuter för att döda". Roys essä - Vandrar med kamrater - översatt till svenska för Tvärdrags läsare har väckt minst sagt rabalder när häktningsorder på Roy utfärdats och regeringen genom ministern P Chidabaram hotar "intellektuella som har kontakt med gerillan" med tio års fängelse. Vilken strategi är rimlig för detta folk som körs bort och dödas för företagsintressen? Vore det mer demokratiskt att bara lägga sig ner och köras bort, frågar sig Arundhati Roy.
Publikation
Den grekiska krisen på plats i Aten
När den ekonomiska krisens andra våg rullade in över Grekland skrek kvällstidningarna: Så påverkas din semester!
Skuldkrisen som ska betalas med brutala nedskärningar och avskedanden kommer att drabba de sämst ställda och påverka minst en generation grekers liv framöver. Min generation svenskar bär fortfarande sviterna av nittiotalskrisen och vet vad ett stålbad verkligen kostar. Men de stora medierna talar maktens språk och talar om ett helt folk som lata och korrupta. Tvärdrag sände Maja Nordström och Joakim Mathiasson till Aten för att prata med vanliga greker om krisen, dess orsaker och om framtiden.
Publikation
Resonans 2010-01-28
Superveckan suger!
Den politiska debattjournalistiken döljer politikens kärnfråga
Vilka är de viktigaste frågorna om vilka ett allmänt val bör handla? Den centrala politiska frågan har alltid varit och borde även i våra mediala och ganska ytliga tider vara: Vilket samhälle vill vi ha? Hur ser det samhälle ut där jag vill leva och som jag vill att mina barn ska växa upp i?
Idag känns det tydligt att just frånvaron av den frågan utgör ett slags epicentrum, ett nav som hela den politiska debatten dansar kring. Vi lever alltså i ett slags sakfrågornas diktatur. Detta hörs redan i formuleringarna i den politiska vardagsdebatten: "Vilka partier kan ge ett trovärdigt alternativ i jobbpolitiken?" Andas inte denna mening och tusentals liknande just den politikens död som många beskrivit?
Ett dött teknokratiskt språk som inte har någonting med de skäl som gjorde att jag som 15-åring brann för politik och valde att gå med i SSU. Trovärdigt? Alternativ? Jobbpolitik?
En gång i tiden formulerades svaret att vissa krävde full sysselsättning eller arbete åt alla. Någon frågade om vi hade råd att arbeta. Idag drömmer de politiska journalisterna om ett "rakt besked i jobbfrågan". Som man frågar får man också svar.
Idag har vi ett politiskt system och en politisk kultur som lever på sitt eget spinn, där "att komma ut i en fråga" är viktigare än idéer, värderingar och om inte visioner så i alla fall konkreta förbättringsförslag - som naturligtvis beror helt på vilka värderingar man har.
Så inte nog med att politiken, den nationella alltså, begränsas av budgetregler, statsfinansiella och kommunala balanskrav och EU-komplexet, vi har också som politiska varelser tappat bort själva idén med politik ? att det ska handla om vilket samhälle vi vill skapa. När sedan denna grundfråga fattas oss är det inte så konstigt.
Då kommer hela det politiska systemets följdsjukdomar slag i slag: partiernas sjunkande medlemsengagemang och medlemsantal, minskande röstande, mitteniseringen av politiken och naturligtvis också den bruna vändningen, när Sverigedemokraterna seglar upp som ett alternativ. Inte för att folk är varken mer eller mindre rasister än tidigare, egentligen.
Men SD exploaterar en utsatthet och rädsla som är konkret i tider av globalisering, arbetslöshet och försämrad välfärd. När de identiteter som konstituerat många människors liv är hotade. Framförallt lockar att de har en vision, att de för en politik med ett tydligt och renande konfliktperspektiv. Dock helt galet riktat mot invandrare.
Vi ser konsekvenserna av detta tänkande också i fixeringen vid de två statsministerkandidaterna som nu turneras mot varandra i den ena mer hårt styrda och andefattiga debattduellen efter den andra. Och frågan som jag aldrig hör ställas i privatlivet men hela tiden besvaras av tidningar och tv: Vem av Sahlin och Fredrik har störst förtroende?
Politiken behöver den energi som de politiska ideologierna skänker den. Som en konsekvens blir då också plötsligt sakfrågorna spännande och viktiga. Bostadspolitik, utrikesfrågor, fastighetsskatten skänks ett förklaringens ljus när den laddas med idéernas kraft. När man ser den vardagliga partikampen i ett konfliktschema som i sin förlängning förbinder dem med de franska revolutionens eller amerikanska frihetskrigets strider eller med den ryska revolutionen.
När ankarkättningen bakåt visar på de idéströmmar som gör att de grundläggande konflikterna alltid stått mellan folk och härskande, arbetare och kapitalister, bönder och adel, slavar och plebejer... Så det blir tydligt att debatten i Katrineholms kommunfullmäktige är en del av en ideologisk kamp mellan ont och gott, socialism eller liberalism. När affischen du ska sätta upp också är en affisch för ett fritt Palestina, sjukvård för alla i USA eller som när jag gick med i SSU ? för avskaffandet av apartheid i Sydafrika.
En sådan politik i valet 2010 skulle få många att brinna och glöda. Men i brist på tro att den ideologiska blixten över en natt skulle förvandla våra kamerala förgrundsgestalter till ideologiska agitatorer så svarar jag väl det förväntade.
Att valet ska handla om jobbpolitiken, om ökande klyftor och nyfattigdom, om vilket regeringsalternativ som är trovärdigast och framförallt: Vilken av statsministerkandidaterna som har störst förtroende hos Svenska folket. Jag som trodde att det var det valet skulle handla om.
Inom samma ämne:
Hiv med perspektiv
Ellinor Eriksson recenserar Anna-Maria Sörbergs Det sjuka.
Recension
Julstämning på Gazaremsan
Israel förnekar sig aldrig. Aldrig. Det är nu tydligen läge att bomba skiten ur palestinierna. Igen. Gazaremsan är utsatt för attacker från israeliskt flygvapen. Hundratals har dött. Civila offer till den största delen, självklart. Exakt vad man hoppas uppnå är oklart men en gissning är att just de reaktioner som kommer från islamiska Jihad och Hamas, att man ska hämnas, kommer att användas för att fortsätta driva ockupations- och terrorpolitik mot palestinierna.
Händelserna på Gazaremsan gör varje sann humanist ledsen och arg. Israels apologeter rullar istället ut sitt artilleri och börjar prata om antisemitism och rätt till självförsvar. Samma visa igen.
Manifestation mot Israels massaker i Gaza!
Kl 11.00 söndag 28.12 på Sergels Torg, Stockholm!
Slut upp!
Arrangörer: Palestinska Föreningen, Palestinagrupperna i Stockholm, m. fl.
Resonans
Några reflektioner kring bonusdiskussionerna
Frågan om Wanja Lundby-Wedin överskuggar de flesta andra frågor för tillfället. Förmodligen har LO-styrelsens beslut mildrat intresset i mederna för ett tag framöver men under några dagar matade både LO och Socialdemokraterna medierna dagligen med nya knivhugg i sina egna ryggar. Som Joel Ensjö skriver här på sidan är det inte Mona Sahlins uppgift att ha åsikter på LO:s ordförande och skulle hon ha det är det smart att hålla dem inom sig. Tyvärr har inte LO skött händelserna så snyggt heller. Till att börja med är det dumt av Lundby-Wedin att lämna så många styrelser som hon gör nu. Varför satte hon sig i dem från början egentligen? Agerandet här öppnar bara för mer kritik av tidigare beslut. Dessutom löser ju inte avgångar från styrelser grundproblemet, att LO hycklat. Det som krävs är snarare att pensionsprogram och annat ändras. Jakten på avgångar bekräftar bara den postpolitiska logiken att de riktiga politiska problem hamnar i skymundan. Det blir ingen politisk skillnad med en annan gubbe eller gumma vid ordförandeklubban.
Utöver den totala bristen på politik i mediernas bevakning av frågan är det intressant att konstatera att det är en stor övervikt av män bland de som begärt Lundy-Wediuns avgång. Själv har jag inte sett en enda kvinna som begärt avgång. Personligen hoppas jag på att de arga avgångivrarna börjar diskutera politik och utnyttjar det faktum att Lundby-Wedin nu kommer att vara öppen för politiska och organisatoriska förändringar. En avgång löser inget. Jag hoppas också att mediebevakningen återkommer till det som var grunden till all debatt, nämligen att det fortfarande är så att de svenska företagsledarna badar i bonusar och belöningar från sina egna vänner. I nivåer som fackföreningens inte skulle kunna nå ens om de ville.
Resonans / 1 kommentar
Rödgröna poäng
Mona Sahlin, oppositionsledaren, måste tillsammans med sina kamrater i den rödgröna oppositionen kunna vara nöjd med årets politikervecka i Almedalen. Medan borgarna drabbats av avhopp och skandaler och fört fram ganska otydliga vallöften har oppositionen framstått som regeringsduglig och tydlig. När de rödgröna tar ett litet steg vänsterut är det mycket som löser sig.
Resonans
Öppet brev till Kulturrådets styrelse.
Imorgon, fredag, tar Kulturrådets nya styrelse beslut i ett bordlagt ärende, det som rör huruvida tidskriften Mana ska behålla sitt stöd från Kulturrådet eller inte. Det är också ett tillfälle för Kulturrådets styrelse att välja en delvis ny roll.
Resonans
