Text från Tvärdrag 5/2009
tema: Europa och socialismen som försvann

Realsocialismen föll, men problemen försvann inte. Tredje vägen fick socialdemokratin att spåra ur. Istället för socialism är det fascismen som frodas. Det är någonting ruttet med Europa.

I den tredje vägens ruiner

För tio år sedan styrdes tolv av femton EU-länder av socialdemokrater, idag bara tre av dessa femton. Tvärdrag skickade Jens Lundberg för att söka svar på frågan om det finns ett liv efter detta – tjugo år efter murens fall och ett decennium av knallande längs misslyckandenas tredje väg. Från Tvärdrag nummer 5 2009.
Publikation / 1 kommentar

Tvärdrag medverkar i Skåne

Kolla programmet här.
Kalendariepost

Mycket större än så här

I en demokrati borde ingen behöva bli fattig. Alltså är dagens situation beviset på att den rådande ordningen är djupt odemokratisk, skriver Daniel Suhonen.
Linje

Konsumtionshetsen är över i Lettland

Slit-och-släng-samhället fick en käftsmäll i krisens kölvatten, skriver Jenny Hedström. Nu får letterna lida av politikernas giriga och kortsiktiga politik. Men på sikt kan krisen föra med sig positiva insikter hos både folket och staten.
Artikel

Tillväxtens och naturdödens barbari

Vi vet vad vi måste avskaffa, och hur vi ska bygga upp det tomrum som skapas ska varken marknadskrafter eller en partiledning bestämma, utan de människor som kräver förändring, skriver Riad Alienfendic
Krönika

Titos barn

 I Sista kulan sparar jag åt grannen beskrivs hur det var att växa upp i Jugoslavien – ett land som försvann i ett våldsamt krig på Balkan. Alexander Szögi mötte författaren i Umeå där hon bor idag.
Recension

EUs miljölagstiftning angår oss alla

SSUs ordförande Jytte Guteland debatterar EUs många uppfordrande utmaningar.
Debatt

Inom samma ämne:

En anspråkslös önskan inför Europaparlamentsvalet

Just nu pratas det väl mest om vilka som ska stå på listan till EP-valet sommaren 2009. Förra valet var jag själv engagerad i personvalskampanjen för den enda EMU-negativa kandidaten Anna Hedh som kryssades in. Jag ogillar personval och hoppas att partiledningen denna gång är något mer lyhörda för stämmningen i partiet. Jag tror det också. Men för mig är egentligen personfrågorna ganska ointressanta.
Resonans / 2 kommentarer

Uppgivenhetens strategi

Valanalyserna börjar komma igång på allvar nu och det flera spår som förklarar Socialdemokraternas usla resultat. Ett handlar om stad och landsbygd och där har Daniel Suhonen i ett tidigare inlägg gett en förklaring till misslyckandet. Det andra spåret är det gamla vanliga om EU-kritik och EU-uppskattning. Många menar att Socialdemokraternas EU-kritiska strategi i valrörelsen misslyckades. Till att börja med vill jag efterlysa den valrörelsen. Jag har inte sett den och undrar om nån annan vet vad dessa analytiker pratar om (bland andra Henrik Brors i DN i dag). I mina ögon karakteriserades den socialdemokratiska valkampanjen av budskap som inte har med EU att göra och en handfull personvalskampanjer som alla pekade åt olika håll.

Men det värsta med analyser som tycker att Socialdemokraternas kampanj var alltför EU-kritisk är att den analysen också pekar mot att ge upp de stora väljargrupper (mer än hälften av de röstberättigade!) som inte brydde sig om att rösta. De flesta, bland annat Sören Holmberg i SvT:s valvaka, brukar säga att majoriteten av de som inte röstar är sådana som inte tror på EU-projektet eller inte tror att man kan påverka ändå. Båda uppfattningarna är förståeliga och kan inte mötas med mer EU-hyllningar.

Kritiken mot EU är berättigad. Det finns stora demokratiska brister, (lobbyisterna, den enorma byråkratin, tjänstemännens makt, den lilla påverkan en enskild parlamentariker har, den till synens ostoppbara utvecklingen mot överstatlighet etc.) det finns nu en stark högermajoritet, den svenska modellen hotas i avgörande delar och det folkliga förtroendet är i stora delar av EU mycket lågt. Lissabonfördraget kommer till rätta med några av dessa problem men förvärrar situationen på de flesta andra.

Låt inte eftervalsanalyserna handla om hur man kan få en positivare syn på EU, sån har utvecklingen ganska ensidigt varit de senaste EU-valen. Något som inte lett till några större ökningar i valdeltagande. En sådan strategi kommer leda till att arbetarrörelsen slutligen ger upp arbetet att nå de många som fortfarande inte röstar. Och uppgivenhet är inte en vinnande väg för en politisk rörelse som vill förändring.

Socialdemokraterna måste vilja förändra, inte försvara. Man kan inte bara säga att man får tar det onda med det goda. Framför allt inte när många av väljarna ser det onda som dominerande.

Jens Lundberg
Resonans / 1 kommentar

Katastrofval i Stockholm

Begreppet politiskt skyltfönster är intressant. Dels för att moderaterna brukar vara bra på att låta olika städer utgöra modeller för den nyliberala ordning som sedan sprider sig till resten av landet. För tillfället är Stockholm modellstaden. Men begreppet skyltfönster blir också en beskrivning av en politik som marknadiserar samhället. Samhällets välfärdsfunktioner ska säljas, medborgarna bli kunder som lärs upp att vård, skola och omtanke är varor som saluförs på en marknad. Politikerna upphandlar och skapar valfrihetssystem där medborgarna påstås vara fria att välja. Men samtidigt som valfriheten blommar i skyltfönstret är det också en stad med växande klyftor och skillnader. En stad som präglas av klasspolitik som går hand i hand, ja som kanske egentligen är syftet med valfrihetspolitiken.

Några exempel: När allmännyttan säljs av har det varit praxis att först renovera husen innan de säljs till de boende. Så har gjorts med stenhusen i innerstaden, så har skett med "svenskförorterna" med hus från 30, 40, 50-tal. Men när miljonprogrammet ska säljas, alltså där folk har lägst inkomster och där husen kanske delvis också har störst renoveringsbehov skall husen säljas innan stambyten och upprustning. Nu är jag emot utförsäljningen i sig, men att man dessutom lyckas skapa ett så överdjälvligt system att det ska dels slå mot bostadspolitiken, dels lura stadens låginkomsttagare är otroligt tydlig klasspolitik. Ett andra exempel är vårdvalet i Stockholm där systemet förutom valfrihetsvärdet också innebar en ny fördelning av resurser som ger pengar från fattiga områden till rika och välmående. Klar klasspolitik. I vintras föreslog landstinget att införa ståvagnar i t-banorna. Den som åker trettio-fyrtio minuter för att komma till jobbet vet vilken skillnad det är att stå eller sitta till jobbet. En politik som sannolikt skulle ha fått tusentals människor - om de hade råd - att välja bilen istället för att stå hela vägen från Fittja till Solna. Men som för ännu fler förvandlat kanske dagens enda vilostund innan och efter jobbet till en hemsk upplevelse. För den som snabbt åker tre stationer i stan spelar stå eller sittplats mindre roll. Men det visar vilket fokus politiken har och vilket som saknas. Listan kan göras oerhört lång över eländespolitiken med klassförtecken som förs i Stockholm, en politik som många stockholmare och förortsbor blir förbannade över, men som socialdemokratin i huvudstaden är förvånande dåliga på att exploatera.

Politikens uppgift är att sätta ord på erfarenheter, att politisera vardagen, att förena människor kring en politik som erbjuder alternativ. I valet igår blev socialdemokraterna FJÄRDE, alltså fjärde största parti, mindre än moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet. En katastrof som man får gå tillbaka till tiden före demokratins införande för att hitta motsvarighet till. Bara 15 procent röstade på (s) i går, 85 procent gjorde det inte.En framgångsrik (s)torstadspolitik borde ta sin utgångspunkt i den klassvrede som pyr runt om i Stockholm och medelklassens intresse av en sammanhållen storstad med hög kvalitet i en gemensam välfärd. Få är de som tjänar på dagens skiktningspolitik. Men då krävs en socialdemokrati som är rak och vet vad den vill, som har ett politiskt budskap att haka fast vid mediastrategierna.

Vilket är det socialdemokratiska alternativet i Stockholm? Vad har vi att visa upp i skylten?

Daniel Suhonen
Resonans / 1 kommentar

Studieresa till Berlin i Rosa Luxemburgs fotspår

Nerresa från Stockholm, även avfärd Malmö kl 07.00 den 8/1 hemma igen förmiddag den 12 januari.
Kalendariepost

I den tredje vägens ruiner - ny publikation

För tio år sedan styrdes tolv av femton EU-länder av socialdemokrater, idag bara tre av dessa femton. Tvärdrag skickade Jens Lundberg för att söka svar på frågan om det finns ett liv efter detta – tjugo år efter murens fall och ett decennium av knallande längs misslyckandenas tredje väg. Från Tvärdrag nummer 5 2009.

Läs hela texten under fliken "Publikationer".
Resonans