Maja Nordström:
Chandra Talpade Mohanty - Feminism utan gränser även i Sverige?

Tvärdrag 2010 / 3-4
tema: Tvärdrag rapport - Sommarläsning som stör din semester

Tvärdrag rapport är en utblick för att för att få oss att se vår värld i ett skarpare ljus. Detta nummer är långa texter som spänner kring en global läkemedelsindustri, den ekonomiska krisen i Grekland och om den indiska regeringens krig mot maoisterna i norra Indien, här begripliggörs det av Arundhati Roy som i en episk läsning tar dig med på en bergsvandring med naxaliterna.

Intervju med Tariq Ali

Ett Sverige i krig under NATO-ledning i Afghanistan kritiseras bland annat i ett samtal mellan marxisten och New Left Reviewredaktören
Taric Ali och Tvärdrags Björn Hedlund. I en valrörelse där man riskerar att tvingas böja sig fram för att granska partinålar i jakt på synbara ideologiska skillnader kritiserar denne Pakistanfödde brittiske intellektuelle den svenska socialdemokratins högervridning och kallar utrikesminister Carl Bildt för en jävel.

En översättning av den här intervjun publicerades i Tvärdrag rapport. Här är orginaltexten; “TEN YEARS LATER EVERYTHING TURNS OUT TO BE A BIG FAT JOKE”  - A conversation with Mr. Tariq Ali about imperialist wars, the financial crisis and islamophobia
Publikation

Vandra med kamrater

När den indiska regeringen för krig mot sin egen ursprungsbefolkning för att sälja naturresurserna till bolag är maoistgerillan naxaliterna
de enda som står upp till försvar. Detta glömda krig, denna glömda kamp skildras med litterär höjd av Indiens främsta författare Arundhati Roy, från en resa in i de fördömdas gröna zon, där "soldaterna skjuter för att döda". Roys essä - Vandrar med kamrater - översatt till svenska för Tvärdrags läsare har väckt minst sagt rabalder när häktningsorder på Roy utfärdats och regeringen genom ministern P Chidabaram hotar "intellektuella som har kontakt med gerillan" med tio års fängelse. Vilken strategi är rimlig för detta folk som körs bort och dödas för företagsintressen? Vore det mer demokratiskt att bara lägga sig ner och köras bort, frågar sig Arundhati Roy. 
Publikation

Den grekiska krisen på plats i Aten

När den ekonomiska krisens andra våg rullade in över Grekland skrek kvällstidningarna: Så påverkas din semester!
Skuldkrisen som ska betalas med brutala nedskärningar och avskedanden kommer att drabba de sämst ställda och påverka minst en generation grekers liv framöver. Min generation svenskar bär fortfarande sviterna av nittiotalskrisen och vet vad ett stålbad verkligen kostar. Men de stora medierna talar maktens språk och talar om ett helt folk som lata och korrupta. Tvärdrag sände Maja Nordström och Joakim Mathiasson till Aten för att prata med vanliga greker om krisen, dess orsaker och om framtiden.
Publikation

Resonans 2009-09-15 /  5 kommentarer

Vart går lattevänstern?

Kommentar till senaste Arena

Fastnar för Daniel Strands text om radikalitet i Arena och anar varför det ligger så uschligt illa till med vänstern. Strands självkritiska pessimism handlar om dagens unga medelklassradikaler, ja Arenaradikaler, vars identitetspolitiska vilja att vara rätt är drivkraften. I vissa kvarter på södermalm, är denna folkgrupp ganska vanligt förekommande. Strand använder källor som Wendy Brown för att förstå sin generations fallenhet för en revolution med ofläckad American Apperelskjorta. Att dagens unga visst ”bryr sig om politik” men att det ”behöver inte vara samma sak som att göra något”. Marknadens idéer har trängt in i vänstern. Istället för att organisera kan man gå på stödfest eller läsa genus. Vänster har blivit en pose, ideologin en snygg accessoar.
Lika gärna som lattevänstern djupdyker i teori i senaste Fronsesis, lika obenägna är man att beröra den verkliga världens smuts. Var finns radikalerna när sjukvården privatiseras, när vanliga löntagares trygghet utarmas? Vem stödfestar bort klassamhället?
Seminarievänstern har alltid funnits, men den har ofta kompletterats av radikala rörelser som organiserade människor som ville göra någonting. Idag utgörs vänstern till väldigt stor del av sådana som på allvar tycker att queer är viktigare än klass, för att det är nytt. De gjorde miljöpartiet till största parti på södermalm i EU-valet. Ett parti just radikalt men utan någon som helst maktanalys eller ambition kring social jämlikhet. Ett bekvämt parti som inte ens har fantomsmärtor efter den rörelse det aldrig varit.

(Artikeln har tidigare publicerats på Aftonbladets Kultursida)

Dela |

Läs kommentarerKommentera

Inom samma ämne:

Verklighetens folk

Att politiska partier snor begrepp från andra, antingen för att de är bra eller för att fylla dem med nytt innehåll, kan vara smart. Moderaterna har lyckats ta över en del begrepp från socialdemokraterna och gjort det sistnämnda, förändrat innebörden. Det är smart och har varit framgångsrikt. Kristdemokraterna stjäl i stället begrepp från Ny demokrati. Det luddiga, och helt ärligt fåniga, uttrycket "verklighetens folk" förvaltas numera av Göran Hägglund. Det verkar dock inte som att innehållet ska förändras, utan kristdemokraterna måste helt enkelt tycka att det var ett bra uttryck, skriver Tvärdrags Sara Karlsson i en artikel som tidigare publicerats i tidningen Folket.
Resonans

Om Polisen och tappade telefoner

Jag har nu, cirka fyra timmar efter det värsta maktmissbruk jag varit med om, polisanmält det hela. Händelseförloppet (när två vakter utan förklaring och med önödigt våld knuffade bort, arresterade och dessutom på köpet förstörde två stycken mobiltelefoner genom att kasta dem med mening i marken) är beskrivet i nedanstående inlägg.

Bara det får mitt förtroende för mänskligheten i allmänhet och rättsväsendet att sina. 

Jag cyklade iallafall strax efter fem på måndagmorgonen till polishuset på Kungsholmsgatan för att anmäla det grova tjänstefel som minst en vakt gjorde sig skyldig till. Det gick bra, jag har egentligen inget att anmärka på mottagandet. Det tråkiga är bara den sista kommentarer jag fick, tråkig för att den är sann.

- Ja, det som kommer hända nu är väl att vakterna kommer säga att de tappade era telefoner i tumultet och att ni var våldsamma. Det bästa är att inte vara berusad och bara göra som de säger.  Vi har hundratals såna här ärenden som ligger och vilar så det kommer väl inte ske så mycket. Tyvärr.

Kanske inte ordagrant men med den meningen.

Ergo 1: Om du går på krogen: Drick inte alkohol. Lyd överheten.

Ergo 2: Gå inte på krogen. 
Resonans / 1 kommentar

Ett erbjudande du inte HAR RÅD att tacka nej till

Arbetslösheten stiger snabbt nu. Värst är det för ungdomar. Nästan var tredje ung människa saknar arbete. Då för socialförsäkringsministern fram förslaget som är ett dråpslag för ungas rätt till arbete och en klasspolitik utan motstycke.

Ordet cynism ligger på tungan.

Ministern vill göra det möjligt att "välja" att arbeta vidare till 72 års ålder.

Redan idag är den lagstadgade pensionsåldern ett falsarium. Få arbetare orkar jobba så länge, utslitningen är total. Axlar och rygg pajar vid 45-50, vid 55 väntar för många förtidspensionering, med mycket låg ersättning. För de flesta tjänstemän är en tidig pensionering vid 62 eller 60 avtalad och betald. Efter detta väljer sedan en grupp högre tjänstemän att trappa ner eller kanske öppna eget. De kan unna sig lite guldkant. Inget fel i det, men när man nu öppnar upp för missriktad valfrihet är udden inte riktad mot dem.

Istället är det just de som slits ut som ska lockas jobba längre. Som vanligt gäller morot för dem där uppe och piska för dem längst ner.

Medan direktörer och mellanchefer lyfts ut med gynnsamma avtal och lockas kvar som senior advisors, är det den motsatta strategin som ska få kvar knegarna i arbetslinjens helveteskrets.

Pensionssystemet gör att en jättemajoritet kommer få väldigt låga pensioner. Inkomster ingen kan leva på. Just nu har börsen fallit rekordmycket, vilket med penisonspengarna på börsen innebär ännu lägre pensioner.

Att i det läget öppna för frivilligt förvärvsarbete till 72 är ett slag inte bara mot de unga, som aldrig får komma in, utan mot alla de kvinnor, invandrare och arbetare som inte orkar jobba. Mot vilka det nya pensionssystemet är ett socialpolitiskt svek.

Oppositionen har med rätta kritiserat regeringsförslaget.

Medan Erlander snurrar i sin grav, monterar alliansen ner vad de kan. De har 21 månader på sig. De börjar få bråttom nu.

Daniel Suhonen
Resonans

Göran Greider mot språkets materialister

Göran Greider ur Expressen 4/12

"Ta Johan Jönsons diktsamling Efter arbetsschema. Den bär bomber i ett bälte
kring midjan. Jag vet inte när jag senast läste ett så naket dokument från
den värld som utgörs av det moderna lågbetalda arbetslivet på sjukhus och
vissa industrier.
Ändå kan den aldrig detonera, därför att av dess 800 sidor utgör åtminstone
400 ett slags omslagspapper, ja ett stötdämpande emballage som heter
språkmaterialism, language-teori eller något annat i samma stil. Katakres?
Aleatorisk? Postpolitik? Grubblande läser jag de där orden i hans dikter och
tänker:
Livsfarlig härdsmälta innesluten i betong. Texterna skyddas effektivt från
att bli lästa av en större publik och de många teoritunga utläggningarna och
språkfragmenten som singlar förbi på sidorna känns både som blinkningar till
den högsta litterära kasten och avvärjande gester mot den klass vars
erfarenheter han gestaltar."
Resonans / 1 kommentar

Arbetsmiljön försämras

Berätta om din arbetssituation och arbetsmiljö och jag ska ganska exakt placera in dig klass- och könshierarkin. Att arbeta med ständig värk i axlar och rygg, att aldrig kunna ta paus för kortare ärenden eller toalettbesök eller att arbeta nätterna igenom ensam i butik är en ynnest förbehållen kvinnor och män i arbetarklassens serviceskikt.
Läser man LOs nyutkomna rapport Trender i arbetsmiljö 2007 - klass & kön, framgår 24-timmarssamhället som helvetets förgårdar. Bara var tredje kvinnlig arbetare arbetar enbart vardagar dagtid. Servandet på nätter och helger, medföljande lappandet med barnvakter i ett dagissamhälle anpassat för medelklassens arbetstider, skapar en raffinerad form av tortyr. Lägg till det våld och hot därom som den kvinnliga serviceklassen ständigt utsätts för under arbete på nätterna så väcks ord som utsugning och exploatering ur sin slummer.
LO-rapporten visar klasstrappan där kvinnor i en klass har sämre arbetsmiljö än männen i klassen nedanför. Men stressen stannar inte hos knegarna. Arbetstakten har ökat för alla yrkesgrupper utom de högsta tjänstemännen sedan 2003. Även tjänstemän och manliga arbetargrupper har fått ökade krav i arbetet samtidigt som deras inflytande minskat.
Detta skedde under de senaste årens högkonjunktur med tio år av stigande reallöner och relativt låg massarbetslöshet.
Men vem ska våga säga ifrån nu, när facket är sargat, och risken att bli arbetslös med allt tunnare anställningsskydd och urgröpt a-kassa förestår?
Arbetsmiljö är en maktfråga. Dagens dåliga arbetsmiljö visar kapitalismens människosyn.
Det var när arbetarrörelsen närde maktkritik med planer på löntagarfonder och genomdrev MBL som drömmen om det goda arbetet levde upp.
För fyrtio år sedan startade en gruvstrejk som protest mot omänskliga förhållanden. Strejken satte hela det svenska samhället i gungning.
Nästa gång börjar revolten på Seven-eleven.

Daniel Suhonen
Resonans