Tvärdrag 2010 / 3-4
tema: Tvärdrag rapport - Sommarläsning som stör din semester

Tvärdrag rapport är en utblick för att för att få oss att se vår värld i ett skarpare ljus. Detta nummer är långa texter som spänner kring en global läkemedelsindustri, den ekonomiska krisen i Grekland och om den indiska regeringens krig mot maoisterna i norra Indien, här begripliggörs det av Arundhati Roy som i en episk läsning tar dig med på en bergsvandring med naxaliterna.

Intervju med Tariq Ali

Ett Sverige i krig under NATO-ledning i Afghanistan kritiseras bland annat i ett samtal mellan marxisten och New Left Reviewredaktören
Taric Ali och Tvärdrags Björn Hedlund. I en valrörelse där man riskerar att tvingas böja sig fram för att granska partinålar i jakt på synbara ideologiska skillnader kritiserar denne Pakistanfödde brittiske intellektuelle den svenska socialdemokratins högervridning och kallar utrikesminister Carl Bildt för en jävel.

En översättning av den här intervjun publicerades i Tvärdrag rapport. Här är orginaltexten; “TEN YEARS LATER EVERYTHING TURNS OUT TO BE A BIG FAT JOKE”  - A conversation with Mr. Tariq Ali about imperialist wars, the financial crisis and islamophobia
Publikation

Vandra med kamrater

När den indiska regeringen för krig mot sin egen ursprungsbefolkning för att sälja naturresurserna till bolag är maoistgerillan naxaliterna
de enda som står upp till försvar. Detta glömda krig, denna glömda kamp skildras med litterär höjd av Indiens främsta författare Arundhati Roy, från en resa in i de fördömdas gröna zon, där "soldaterna skjuter för att döda". Roys essä - Vandrar med kamrater - översatt till svenska för Tvärdrags läsare har väckt minst sagt rabalder när häktningsorder på Roy utfärdats och regeringen genom ministern P Chidabaram hotar "intellektuella som har kontakt med gerillan" med tio års fängelse. Vilken strategi är rimlig för detta folk som körs bort och dödas för företagsintressen? Vore det mer demokratiskt att bara lägga sig ner och köras bort, frågar sig Arundhati Roy. 
Publikation

Den grekiska krisen på plats i Aten

När den ekonomiska krisens andra våg rullade in över Grekland skrek kvällstidningarna: Så påverkas din semester!
Skuldkrisen som ska betalas med brutala nedskärningar och avskedanden kommer att drabba de sämst ställda och påverka minst en generation grekers liv framöver. Min generation svenskar bär fortfarande sviterna av nittiotalskrisen och vet vad ett stålbad verkligen kostar. Men de stora medierna talar maktens språk och talar om ett helt folk som lata och korrupta. Tvärdrag sände Maja Nordström och Joakim Mathiasson till Aten för att prata med vanliga greker om krisen, dess orsaker och om framtiden.
Publikation

Inom samma ämne:

Röd sommar

Krönika

Vad är det egentligen för fel på socialdemokraterna?

ABF Stockholm bjöd in de två socialdemokratiska redaktörerna
Håkan A Bengtsson, Arena och
Daniel Suhonen, Tvärdrag
för en ideologisk debatt om socialdemokratins problem.

Moderator:
Göran Eriksson

Måndag 26 oktober kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Fri entré
Krönika / 1 kommentar

Inledningen till Tvärdrags antologi

Påskhelgen 19-22 april 1889 samlades 49 män och kvinnor från fackföreningar och socialistiska klubbar för att bilda Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

När den konstituerande kongressen öppnade sina dörrar stormade en stor polisstyrka in. Mötet hade inte fått tillstånd att genomföras. Först när det förklarades som en sluten sammankomst kunde man öppna mötet och historien om detta parti fick sin början. Få händelser symboliserar så tydligt startpunkten på den förvandling som det svenska samhället genomgått under de senaste 120 åren. Från fattigsamhälle till välfärdssamhälle, från fåtalsvälde till demokrati. Men det säger också en del om socialdemokratins förändring.

De som valdes till partiets första förtroendemän var unga människor. Hjalmar Branting var 29 år, Axel Danielsson 26, Fredrik Sterky 29, Pehr Eriksson 28, C L Lundberg 30. August Palm och Jan Engström var lite äldre, bägge 40 år. Jämfört med partiledningens och det socialdemokratiska partiets åldersstruktur i dag är de slående unga. Socialdemokratin var en ung rörelse, en radikal samhällsförändrande kraft som drog till sig den unga generationen. I dag är det annorlunda. Partiet tycks i sin strävan efter makt och inflytande ha tappat något av den vilja, eller kanske förmåga, som deltagarna på sammankomsten för 120 år sedan utstrålade. Dagens socialdemokratiska idédebatt präglas av nostalgiska blickar mot svunna storhetstider och bittra konstateranden om den egna oförmågan. Men vi vill med denna bok visa att viljan finns. 21 unga människor med vilja till politisk förändring deltar. Vi hade utan problem kunnat ta med 21 till.

Den bok du håller i din hand är ingen historisk framställning eller en hyllningsbok till Socialdemokraterna. Vårt syfte har varit att låta en ung generation samhällsintresserade skribenter, poeter, tecknare och aktiva i ungdomsförbundet formulera sina åsikter om ett parti som många av oss tycker om, även om alla inte nödvändigtvis tycker om allt det gör.

Vi bad ett antal av dem som medverkat i tidskriften Tvärdrag under de senaste åren att skriva ett brev till socialdemokratin som fyller 120 år. De fick själva välja ämne, form och innehåll. Det skulle vara det brev – bittert, peppande eller uppfordrande att skicka till socialdemokratin. För att säga ett sanningens ord i rättan tid, eller mana till nya tag och fortsatta reformer. Resultatet kanske känns spretigt, men det är också syftet.

I spretigheten och de många viljorna finns beviset för att vi inte är färdiga, att socialdemokratins mål omöjligt bara kan vara att vinna nästa val. Här finns också möjligheten fördold om en förnyelse av socialdemokratin. Att släppa fram unga, radikala människor, är det enda sättet att få in nytt blod i en rörelse som börjar förlora känseln i fingrarna.

Vi vill med denna antologi bidra till att väcka liv i en diskussion om vilket samhälle vi vill ha och hur vi vill att socialdemokratin ska förändra det i framtiden.

Mottagare av denna bok är alltså ingen mindre än alla de som vill vara en del av en bred socialdemokrati, eller vill delta i samtalet om hur denna socialdemokrati borde förändra samhället.

---------------------------

Boken kan du köpa för 150 kronor plus porto (100 kronor styck om du köper 10 eller fler) genom att skicka ett mail till tvardrag@ssu.se
Krönika / 1 kommentar

Vi har mycket att lära av norsk arbetarrörelse

Oslo, AUF:s kongress, Samfunnssalen. Fjärde dagens kongress. Är representant för SSU men hamnar i funderingar kring den norska arbetarrörelsen och den svenska. Ideologiskt naturligtvis, men också organisatorisk.

Norge är ju på många sätt oerhört likt Sverige, men precis som med vänner, syskon, de som står en nära, blir också skillnader i vanor, traditioner och praxis, tydliggörande. Man är ingen alien här, men man ser sig själv i ett litet annat ljus, som från sidan, i samtalet med kamrater i den norska arbejderbevegelse.

Slås gör man av öppenheten. När jag anländer har just statsminister Jens Stoltenberg hållit tal, ovationer. På en SSU-kongress hade det nu straxt varit slut, statsministern/partiordföranden hade åkt till andra viktiga möten.

Men i Oslo har det nu bara startat. Upp träder ett koppel av 45 unga AUF-talare, utsedda av sina distrikt/fylken, därav den ovanliga talarlistan, 4 min till en, 1,5 till en annan. Varje fylke har samma talartid, fördelar den i förväg och viktar mellan olika talare, hur viktig frågan är, kanske hur jobbigt det är att stå där och snacka.

Väl förberedda, engagerade och med en sund kritisk hållning, från ett ungt perspektiv ställer de å sina frågor, lämnar sina synpunkter på Ap-politiken. Slående är hur vassa inläggen är. Hög nivå!

Hela tiden sitter statsminstern där och lyssner. Efter alla talarna, går han upp och svarar dem, en efter en. Frågorna om förbättrade skolfrågor, rättigheter för homosexulla, eller hur eftersatt kolektivtrafik i nordnorge tvingar människor att ta bilden - eller flytta.

Statsministern tar sig tid, svarar bra, ibland slingrande, då buar delegaterna.

Detta sker på landsmötet vart annat år, och på Sommarlägret i Utöja, AUFs legendariska sommarläger. En institution i norskt politiskt liv som ger tyngd åt AUF, vikt åt medlemmarnas erfarenheter som kan få dialog med ap-ledningen och kunna påverka.

En annan lärdom är att AUF på sina kongresser bara väljer att lyfta utvalda program. För två år sedan Principprogrammet, i år, miljö, utbildning och organisation. Arbetssättet ger möjlighet att lyfta viktiga perspektiv, ger anledning att fördjupa kunskaper på vissa områden; men det ger också kongresserna en luftig inramning. I plena kan både utfrågning med statsministern som utrikespolitiskdebatt mellan utrikesministern och en konservativ tankesmedjedebattör ta två timmar i anspråk. Man har tid.

Inte en enda nattmangling. Man kör till 17.00 sen middag och fritid!

I SSU tas alla program i handlingsprogrammet varje kongressår, vart fjärde år revideras principprogrammet. Så mycket text ska levereras, men möjligör, eller försvårar det för debatten att lyfta?

Daniel Suhonen, redaktör 
Resonans

Vilka slutsatser drar då den svenska socialdemokratin?

Idag på DN debatt en viktig artikel. Carl Tham, tidigare statsråd hos socialdemokratin med förflutet i folkpartiet, talar ut om den konkurrensideologi som socialdemokratin anslutit sig till. Läs artikeln här.

Socialdemokratin föddes som protest mot konkurrenstanken - men idag, precis som Tham säger - är det socialdemokratin som skapat ett samhälle där denna konkurrenstanke inte bara fått fotfäste utan blivit överideologi.

Ingen ledande socialdemokrat i den nuvarande ledningen har uttalat någonting kritiskt till den finanskapitalism som nu håller på att krossa sig själv och världsekonomin. För en antikapitalistisk rörelse borde kritiken nu vara svidande.

Men medan det nu från högerhåll hörs kritik och Timbro, som Tvärdrag tidigare påtalat, varnar för nyliberalismen är det tyst från s-håll. Därför är det så bra att Tham tar bladet från munnen.

Läs Tham och ställ frågan som avslutar Thams lärostycke: vad har s dragit för slutsatser av den rådande krisen?

Mona Sahlin läser väl DN?

Daniel Suhonen, redaktör
Resonans