Tvärdrag | Victoriasjön - ett ekologiskt skräckexempel

Maja Nordström:

Chandra Talpade Mohanty - Feminism utan gränser även i Sverige?

Klimatfrågan är het. SSU har hållbar utveckling som tema 2007 och Tvärdrag vill vara med och inspirera. Hur ska vi anpassa tillväxten efter vad miljön och människorna tål? Hur får vi ett hållbart samhälle? Och har de borgerliga en miljöpolitik?

Grön ledartröja

Krönika

Vaddå hållbart?

Krönika

Victoriasjön - ett ekologiskt skräckexempel

Hållbar utveckling handlar inte bara om miljö och ekologi. Det handlar i lika hög grad om socialt och ekonomiskt hållbar utveckling. I problematiken kring Victoriasjön kan vi se riktigt dåliga exempel på alla tre formerna av hållbar utveckling.
Artikel

Tillväxt, välfärd och miljö

Måste man som miljöaktivist vara kritisk till tillväxt? Inte nödvändigtvis, men vad hållbar tillväxt egentligen är, är inte självklart.

Artikel

Starten för det gröna folkhemmet

Stefan Edman har många års erfarenhet från den tid då klimatfrågan var mindre het och han hade mer än ett finger med i spelet när Perssons vision om det gröna folkhemmet utarbetades.

Artikel

Grön fred!

Om man vill rädda miljön, är det då bäst att gå med i en organisation som bara driver miljöfrågan, eller är det bättre att gå med i ett politiskt parti? Tvärdrags Ann-Sofie Nelstrand besöker Greenpeace och har ett samtal om att rädda världen och om medlemsdemokrati.
Artikel / 1 kommentar

När monopol behövs

Vi måste hitta nya sätt att trygga tillväxt. Men framförallt måste det vara en ekologiskt hållbar tillväxt. Eftersom den fria marknaden bara under det senaste århundradet visat sig kapabel att smutsa ner en hel planet så krävs det en politisk styrning och inverkan på marknaden för att nå det ekologiskt hållbara samhället.

Debatt

Mardröm vid Victoriasjön

Sjön töms av både fiskar och människor. Människor lever på gatan. Unga tjejer prostituerar sig och hiv är inte ett sällsynt virus som det är har i Europa, det är en del av vardagen, en del av risken med att överhuvudtaget leva.

Recension

Viktiga problem, men lite väl personligt

Gustav Fridolin skriver i denna bok om sin syn på världsproblemen, uttryckt genom sin egen resa "från Vittsjö till världen". Tilläggas skall kanske att Fridolin växte upp i Vittsjö. Genom personliga upplevelser och betraktelser, blandat med mer av debattinlägg och statistik, belyser han olika problem i Sverige och i världen.

Recension

Artikel 2007-03-02

Nilaborren är en aggressiv rovfisk som efter att den planterades in i Victoriasjön har förändrat förutsättningarna för livet i den. Bild: Leif Norrman/Scanpix

Victoriasjön är av stor betydelse för uppemot 40 miljoner människor. Sjön gränsar till både Uganda, Kenya och Tanzania och den utgör dessutom källan för den längsta delen av Nilen vilket gör att den påverkar ytterligare miljontals människor. Därför är det oroande att det finns så många problem i och runt sjön. I dag är sjön hotad av miljöproblem vilket även hotar människorna som är beroende av den. Den kraftiga befolkningsökningen och ett ohållbart nyttjande av sjöns resurser gör det omöjligt att tillgodogöra sig den potential som finns i området. Det är just de naturresurser som nu hotar att förstöras som har varit källan till tillväxt i regionen. När dessa resurser hotas försvinner även möjligheterna till ekonomisk tillväxt och därigenom möjligheterna att få bukt med fattigdomen.

Allt hänger ihop

På det sättet är de tre formerna av hållbar utveckling nära knutna till varandra.

Problemen i Victoriasjön är många och mångsidiga. Ett av de grundläggande problemen är övergödning. Den orsakas av bland annat av den ökade inflyttningen till städerna runt sjön och den därpå följande industrialiseringen. Industrierna och människorna skapar utsläpp som rinner ut i sjön i princip helt orenade och tar med sig ett sort överskott på näringsämnen och även föroreningar. Samhällsklimatet gör även att de småskaliga jordbruk som ligger runt sjön får svårare att överleva. Bönderna tvingas ta till metoder som inte är hållbara i längden. De exploaterar våtmarker som annars fungerar som en buffert som skyddar sjön mot övergödning, syrebrist och föroreningar. De tvingas också skövla skog och använda konstgödsel. Gödseln kan inte helt tas upp av odlingarna så ett stort överskott hamnar slutligen i Victoriasjön. När skogen skövlas ökar jorderosionen och ytterligare näringsämnen förs ut i vattnet.

Förutom de vanliga problemen som följer med övergödning, såsom syrebrist med mera, finns i Victoriasjön en faktor som förvärrar situationen ytterligare. I slutet av 1800-talet importerades vattenhyacinten till Afrika. Den finns nu i sjön och gynnas kollosalt av övergödningen. Många hamnar har fått stängas då växten gör båttrafik omöjlig. Växten utgör även barnkammare för till exempel malariamyggans larver också andra sjukdomar är kopplade till vattenhyacinten. Eftersom den täcker stora ytområden bidrar den till att förvärra syrebristen som uppstår vid övergödning eftersom den hindrar syretillförseln från luften.

Onaturligt urval

Vattenhyacinten har även försvårat fisket på många hålla. Som tur är börjar man nu få bukt med just det problemet och växtens utbredning har minskat de senaste åren. Men fisket står fortfarande inför stora problem. Under 50-talet introducerades nilabborren i sjön, en mycket glupsk rovfisk. Anledningen var att man ville bli av med det som då kallades onödig skräpfisk. I efterhand har det visat sig att den onödiga skräpfisken fyllde viktiga funktioner i sjöns ekosystem. Det har också visat sig att nilabborren var betydligt mer livskraftig än väntat. I dag har hundratals arter försvunnit från sjön. Framför allt är det mindre algätande arter som har drabbats vilket gör att tillväxten av alger i sjön har ökat kraftigt med syrebrist som en av följderna. De fiskarter som trots allt finns kvar har minskat kraftigt i antal. Allt tack vare nilabborren. Den har helt enkelt ätit upp de arter som fanns. Därefter har ytterligare arter försvunnit eftersom småfisken de levde på inte längre räcker till.

Nu har situationen gått så långt att bytesfiskarna inte ens räcker till det stora beståndet nilabborre. Dessa har börjat äta varandra vilket resulterar i färre och större fiskar. Ett problem för de lokala fiskarna som får sina nät förstörda av bjässarna.

Fisket befinner sig i en ohållbar situation även på andra sätt. Fisken har historiskt sett varit den absolut viktigaste och kanske enda källan till protein för befolkningen kring sjön. Nu kontrolleras större delen av fisket av företag som säljer filéerna till västvärlden. Det som blir kvar åt lokalbefolkningen är fiskrens som dumpas av företagen. Människor går och plockar sin mat i sophögar av fiskrens. Fisken torkas sedan i solen. När mängden fisk minskar blir det än mindre kvar för de som bor kring sjön. Företagen kommer se sina vinster hotas och pressa sjöns resurser ytterligare. Redan nu tas varje dag 500 ton fisk ur sjön. 2 miljoner västerlänningar äter varje dag fisk från Victoriasjön samtidigt som barnen runt sjön lider av proteinbrist.

Humanitär kris kring sjön

Industrialiseringen har fört med sig många sociala problem utöver de ekologiska. Många fiskare besöker prostituerade som bär på HIV-viruset. Fiskarna för på det viset smittan vidare till sin familj. När mannen dör i aids har hustrun många gånger inget alternativ utan tvingas prostituera sig. En ond cirkel skapas och problemet växer. På grund av HIV och alkohol blir många barn föräldralösa och tvingas ut på gatorna där de far mycket illa och har väldigt små chanser att komma vidare med sitt liv.

I stort sett alla sociala problem kring sjön kan relateras till fattigdomen. Det är fattigdom som hindrar människor från att utbilda sig, utvecklas och förbättra sin egen situation. Fattigdomen skulle kunna om inte utrotas, så i alla fall minska om naturresurserna utnyttjades på ett hållbart sätt. Ett sätt där pengar och råvaror inte flygs direkt till Europa eller USA. Ett sätt där utvecklingen kommer de till del som verkligen behöver den. Vi har en viktig funktion att fylla i det arbetet. Vi måste ta ansvar och inte omöjliggöra utvecklingen i de afrikanska länderna. Vi måste hjälpa de afrikanska regeringarna att gå åt rätt håll. Vi har inte råd att ha en tredje värld om vi och vår jord ska överleva.

Dela |

Katastrofval i Stockholm

Begreppet politiskt skyltfönster är intressant. Dels för att moderaterna brukar vara bra på att låta olika städer utgöra modeller för den nyliberala ordning som sedan sprider sig till resten av landet. För tillfället är Stockholm modellstaden. Men begreppet skyltfönster blir också en beskrivning av en politik som marknadiserar samhället. Samhällets välfärdsfunktioner ska säljas, medborgarna bli kunder som lärs upp att vård, skola och omtanke är varor som saluförs på en marknad. Politikerna upphandlar och skapar valfrihetssystem där medborgarna påstås vara fria att välja. Men samtidigt som valfriheten blommar i skyltfönstret är det också en stad med växande klyftor och skillnader. En stad som präglas av klasspolitik som går hand i hand, ja som kanske egentligen är syftet med valfrihetspolitiken.

Några exempel: När allmännyttan säljs av har det varit praxis att först renovera husen innan de säljs till de boende. Så har gjorts med stenhusen i innerstaden, så har skett med "svenskförorterna" med hus från 30, 40, 50-tal. Men när miljonprogrammet ska säljas, alltså där folk har lägst inkomster och där husen kanske delvis också har störst renoveringsbehov skall husen säljas innan stambyten och upprustning. Nu är jag emot utförsäljningen i sig, men att man dessutom lyckas skapa ett så överdjälvligt system att det ska dels slå mot bostadspolitiken, dels lura stadens låginkomsttagare är otroligt tydlig klasspolitik. Ett andra exempel är vårdvalet i Stockholm där systemet förutom valfrihetsvärdet också innebar en ny fördelning av resurser som ger pengar från fattiga områden till rika och välmående. Klar klasspolitik. I vintras föreslog landstinget att införa ståvagnar i t-banorna. Den som åker trettio-fyrtio minuter för att komma till jobbet vet vilken skillnad det är att stå eller sitta till jobbet. En politik som sannolikt skulle ha fått tusentals människor - om de hade råd - att välja bilen istället för att stå hela vägen från Fittja till Solna. Men som för ännu fler förvandlat kanske dagens enda vilostund innan och efter jobbet till en hemsk upplevelse. För den som snabbt åker tre stationer i stan spelar stå eller sittplats mindre roll. Men det visar vilket fokus politiken har och vilket som saknas. Listan kan göras oerhört lång över eländespolitiken med klassförtecken som förs i Stockholm, en politik som många stockholmare och förortsbor blir förbannade över, men som socialdemokratin i huvudstaden är förvånande dåliga på att exploatera.

Politikens uppgift är att sätta ord på erfarenheter, att politisera vardagen, att förena människor kring en politik som erbjuder alternativ. I valet igår blev socialdemokraterna FJÄRDE, alltså fjärde största parti, mindre än moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet. En katastrof som man får gå tillbaka till tiden före demokratins införande för att hitta motsvarighet till. Bara 15 procent röstade på (s) i går, 85 procent gjorde det inte.En framgångsrik (s)torstadspolitik borde ta sin utgångspunkt i den klassvrede som pyr runt om i Stockholm och medelklassens intresse av en sammanhållen storstad med hög kvalitet i en gemensam välfärd. Få är de som tjänar på dagens skiktningspolitik. Men då krävs en socialdemokrati som är rak och vet vad den vill, som har ett politiskt budskap att haka fast vid mediastrategierna.

Vilket är det socialdemokratiska alternativet i Stockholm? Vad har vi att visa upp i skylten?

Daniel Suhonen
Resonans / 1 kommentar

"En maning till fred är ett uttryck för svaghet"

"En maning till fred är ett uttryck för svaghet". Så uttryckte sig Yigal Allon, andre befälhavare för Haganah, den judiska paramilitära terroristorganisationen som vid Israels skapande 1948 omvandlades till israeliska armén. Tillfället var "det långa seminariet" 31 december 1947 i "Rådet", den grupp av judiska politiker, militärer och sionistiska ideologer som förberedde bildandet av Israel, och som förberedde den etniska rensningen av Palestina.
Resonans

Den danska terrorismen

Peter Øvig Knudsen har med Blekingegadeligan presterat ett journalistiskt storverk. Den tid som lagts ner på att rota i arkiv, hitta bilder, övertyga intervjupersoner och sen intervjua dem, förstå 1960, -70 och -80-talens politiska utveckling måste vara mycket omfattande. Resultatet är strålande. Boken, som är del ett av två och har undertiteln Den danska cellen är ett reportage på drygt 300 sidor om Danmarks, -68-rörelsens, terrorismens och imperialismens moderna historia. Vi får följa den danska kommunisktiska rörelsen KAK, Kommunistiska arbejdskrets, och dess utveckling från trångsynt politisk rörelse till fullskalig terroriströrelse. Utan att tappa greppet och bli fördömande skildrar Øvig Knudsen rörelsens aktiviteter, dess debatter och dess kontakter med omvärlden. Det är spännande. Och det bästa av allt är att man vet att det inte är något påhitt. Det är ögonvittnesskildringar och det är gediget researcharbete som ger Øvig Knudsen möjligheten att skriva en angelägen bok om hur fel politisk isolering och trångsynthet kan leda. En bok om elitisktiska ungdomsrörelser och akademisk intolerans. En bok om politiskt engagemang och relativisering av människovärdet.

Det jag gillar bäst med boken är hur läsaren själv får ta ställning. Här är inga pekpinnar. Jag får själv avgöra om, och varför, KAK och andra vänsterrörelser tog felbeslut. Det är en neutral skildring, man till och med känner sympatier med de ungdomar som annars lätt stämplas som onda eller förtappade. Om danska medelklassungdomar med ett brinnande intresse för öl, sex, musik och politisk förändring kan hamna i situationer som ungdomarna i KAK gjorde. Situationer där man till efter psykologisk nedbrytning och intalande att den rätta vägen ska följas får "vanliga" människor att genomföra synnerligen "ovanliga" dåd mot medmänniskor och mot det politiska systemet. Kanske kan också "vi" hamna där. Om om vi kan det, kanske kan vi förstå den ilska runt omkring i världen som tvingar oppositionella till politisk terrorism?
Resonans

EUs miljölagstiftning angår oss alla

SSUs ordförande Jytte Guteland debatterar EUs många uppfordrande utmaningar.
Debatt

"Ten years later..." Part five.

Resonans