Tvärdrag 2010 / 3-4
tema: Tvärdrag rapport - Sommarläsning som stör din semester

Tvärdrag rapport är en utblick för att för att få oss att se vår värld i ett skarpare ljus. Detta nummer är långa texter som spänner kring en global läkemedelsindustri, den ekonomiska krisen i Grekland och om den indiska regeringens krig mot maoisterna i norra Indien, här begripliggörs det av Arundhati Roy som i en episk läsning tar dig med på en bergsvandring med naxaliterna.

Intervju med Tariq Ali

Ett Sverige i krig under NATO-ledning i Afghanistan kritiseras bland annat i ett samtal mellan marxisten och New Left Reviewredaktören
Taric Ali och Tvärdrags Björn Hedlund. I en valrörelse där man riskerar att tvingas böja sig fram för att granska partinålar i jakt på synbara ideologiska skillnader kritiserar denne Pakistanfödde brittiske intellektuelle den svenska socialdemokratins högervridning och kallar utrikesminister Carl Bildt för en jävel.

En översättning av den här intervjun publicerades i Tvärdrag rapport. Här är orginaltexten; “TEN YEARS LATER EVERYTHING TURNS OUT TO BE A BIG FAT JOKE”  - A conversation with Mr. Tariq Ali about imperialist wars, the financial crisis and islamophobia
Publikation

Vandra med kamrater

När den indiska regeringen för krig mot sin egen ursprungsbefolkning för att sälja naturresurserna till bolag är maoistgerillan naxaliterna
de enda som står upp till försvar. Detta glömda krig, denna glömda kamp skildras med litterär höjd av Indiens främsta författare Arundhati Roy, från en resa in i de fördömdas gröna zon, där "soldaterna skjuter för att döda". Roys essä - Vandrar med kamrater - översatt till svenska för Tvärdrags läsare har väckt minst sagt rabalder när häktningsorder på Roy utfärdats och regeringen genom ministern P Chidabaram hotar "intellektuella som har kontakt med gerillan" med tio års fängelse. Vilken strategi är rimlig för detta folk som körs bort och dödas för företagsintressen? Vore det mer demokratiskt att bara lägga sig ner och köras bort, frågar sig Arundhati Roy. 
Publikation

Den grekiska krisen på plats i Aten

När den ekonomiska krisens andra våg rullade in över Grekland skrek kvällstidningarna: Så påverkas din semester!
Skuldkrisen som ska betalas med brutala nedskärningar och avskedanden kommer att drabba de sämst ställda och påverka minst en generation grekers liv framöver. Min generation svenskar bär fortfarande sviterna av nittiotalskrisen och vet vad ett stålbad verkligen kostar. Men de stora medierna talar maktens språk och talar om ett helt folk som lata och korrupta. Tvärdrag sände Maja Nordström och Joakim Mathiasson till Aten för att prata med vanliga greker om krisen, dess orsaker och om framtiden.
Publikation

Inom samma ämne:

Nu startar Efter Arbetet

Som vi skrev om i Tvärdrags ledare (nr 6 2008), startar nu tidningen Efter Arbetet, som läge funnits på webben. Nu kommer man ut som fredagsutgiven veckotidning och alla progressiva uppmanar vi att stödja med en prenumeration.

Läs deras blogg här och teckna en prenumeration.

Efter arbetet måste vara starten, inte slutet på arbetarrörelsens förnyade mediesträvanden. Den 20 februari ska första numret komma. Vi ser fram emot det.
Resonans

Är det bara morsorna som super?

Läser i DN att mammor i årets svenska barnböcker ofta är alkoholiserade, psykiskt sjuka eller döda. Visst är det bra att bilden av mammor inte är så där gyllengul som den ofta har varit i barnböcker men det är ju synd om det blir på bekostnad av balanserade skildringar. Allt är ju inte svart eller vitt. Det finns alkoholiserade morsor och det finns alkoholiserade farsor, det finns döda morsor och döda farsor. Något som det behövs mer av är väl inte demonisering och skuldbeläggande av mammor? En gissning är att det är fler pappor som försummar sina barn och super sönder barnens förtroende. Men jag väljer ändå att se denna rapport som ett uttryck för att det rör sig lite i barnboksbranschen. Allt behöver inte vara gullegull och kärnfamilj, men glöm för den sakens skull inte att skildra alla de barn som faktiskt lever så. Och gå inte på niten att skriva barnen på näsan. De är smartare än så.
Resonans

Moderat-Wille hyllar socialist-Forssell

Lars Forssell som avled bara för några månader sen, poeten och kulturpersonligheten som pendlade mellan högt och lågt men alltid behöll sin värdighet och sin radikalitet ska hyllas med en föreställning på Vasateatern. Vad man närmast kan kalla svensk artistelit ska hylla Forssell och det är han mycket väl värd. Men artistuppbådet förvånar lite.
Resonans

Felix på Filmfestival

Steven Soderbergh har med sin tjugonde film analyserat prostitution och rikedom i Amerika. New York och dess finanshajar utgör fonden till Steven Soderberghs film om en lyxprostituerads liv på Manhattan. Filmen handlar om Chelsea som arbetar som prostituerad med inriktning på det rikaste samhällssiktet i samhället. Filmen börjar med att hon är på en dejt med en finanshaj, det sitter på en restaurang och äter middag och dricker vin, innan har de varit på bio. Han pratar om finanskrisen och hur hon skall investera sina pengar, efteråt går det vidare tillsammans till ett hotellrum där det senare har sex, filmen fortsätter sedan så i en kvart, fler dejter med finansvalpar som pratar om affärerna och hur dåligt det går i finanskrisens spår. Chelsea skriver under tiden dagbok där hon på ett helt känslobefriat sätt beskriver sina kunder och hur hon hanterat sina möten. Nästan varje inlägg börjar med att hon beskriver vad hon har på sig. Filmen flyter dock långsamt över i en mer dokumentär stil, hon sitter plötsligt på en restaurang med en journalist som frågar henne om hur det är att vara prostituerad, om hur hon skådespelar, om någon vill ha den riktiga Chelsea. Samtidigt skildras historien om hennes pojkvän som arbetar som personligtränare, han försöker under filmens gång komma upp sig och bli något större. Dessa historier vävs ihop och långsamt börjar man också förstå att det inte skildras kronologiskt, olika händelser sker vid andra tillfällen än i filmen och långsamt faller bitarna på plats. Under tiden blandas också scener in från ett flygplan på väg till vegas med fyra män. Filmen byggs upp mot ett klimax som består av att de båda åker iväg på varsin helgaktivitet för att saluföra sig själva, en slags slutgiltig försäljning.Steve Soderbergh skildrar Chelseas liv och hennes kunder med en observerande kyla, denna förstärks av hennes kyliga inställning till sitt arbete. Hennes arbete är inte bara att ha sex utan sälja hela flickvänupplevelser till sina kunder. Hon säljer inte bara sin kropp utan även sin själ, hennes kunder vill ha en skådespelare som uppfyller deras vision av den tillgivna flickvännen som lyssnar på deras problem. Det blir patetiskt när dessa män agerar som om hon verkligen var deras flickvän när de innerst inne måste veta att hon inte bryr sig ett skit. Soderbergh skildrar hennes liv med dokumentärfilmens kyliga lins, scenerna filmas något kornigt och ofta från vinklar som inte ger hela bilden, som om kameran var gömd. Klippen i scenerna är få; i vissa scener rör sig kameran inte alls, i vissa scener följer han enbart Chelseas ansikte.Soderbergh skildrar arbetsplatsens psykologi och hur vi bryts ned och förändras på grund av vårt arbete. Chelsea blir tvungen att bygga upp en känslomässig distans till livet och blir tvungen att hela tiden sälja inte bara sig själv utan allt som har med henne att göra. Kunden vill inte bara ha ett ligg de vill ha en flickvän, en vän och en kamrat. Men en liknande psykologiska nedbrytning sker också hos kunderna, deras enda samtalsämne är deras jobb och deras affärer, det verkar helt enkelt svårt för dem att upprätthålla ett vanligt liv. Kapitalismens trotjänare har själva börjat verka som själva ideologin, i det ingår att köpa sig den kärlek man saknar. Ingen person kan öppna ridån, den mask man byggt upp genom sitt arbete måste upprätthållas, Chelsea verkar helt sakna engagemang, arbetet blir ett sätt att överleva, leva och i slutändan tjäna pengar. Samtidigt är hennes yrke emotionellt påfrestande, hon blir under filmens gång utnyttjad och sedan sviken. Samtidigt faller hennes pojkvän också igenom efter det att han blir medbjuden på resan till Las Vegas, han vill först inte åka, men när hon sviker honom följer han med på en resa som det i alla fall insinueras kommer bli en orgie i utnyttjande och köpt sex. Hans strävan att komma vidare bryter ner hans moral.Soderbergh speglar kapitalismen, pengarna och USA i sin film. Han låter alla symbolisera ett system som är bankrutt på flera sätt, både bokstavligt och bildligt. Kapitalismen blir i slutändan att sälja sin själ och sitt välmående. Precis som i Optical Illusion är människorna del av ett system där de inte längre kan styra. Eskortmarknaden pratas om som vilken marknad som helst, ett erbjudande om ett helhetskoncept liksom vilken upplevelse som helst, men sanningen är att man säljer sina känslor. Soderbergh lyckas skapa ett underbart hantverk lika moraliskt påtagligt som sceniskt vackert. Hans arbete med bilden är stämningsfullt, framförallt när han filmar Chelsea. The Girlfriend Experience är en film vars tema kanske är smalt men vars analys blir bred, historien om Chelsea skildrar ett systems moraliska kollaps.
Krönika / 3 kommentarer

Lite för nytt

Har just plöjt mig igenom boken "1001 album du måste höra innan du dör". Boken är en genomgång av de 1001 bästa/viktigaste populärmusikaliska albumen som släppts från 1955 till 2007. Den börjar med Frank Sinatras In The Wee Small Hours och avslutas med The Good, the Bad and the Queens självbetitlade skiva. För att till fullo uppskatta boken som i princip är 960 sidor av skivrecensioner bör man väl vara någon form av musiknörd eller kalenderbitare. Men även icke-skivsamlare kan hitta mycket goda tips om hur man kan fördjupa sig i musikhistorien och är man inte intresserad av en viss tidsålder är det bara att hoppa fram hundra sidor. Det är nittio musikkritiker från de främsta musiktidningarna som bidrar med texter och du hittar de flesta genres representerade, kanske med en viss slagsida åt vit rock. Men inte en sån kraftig slagsida att det diskvalificerar boken. Hip-hopens främsta album finns med, liksom många jazzklassiker och några reaggeskivor (några för få).

Trettio svenska skivor är också med, i urval av Lennart Persson, och här kommer faktiskt min främsta invändning.  Visst har det släppts många bra svenska skivor de senaste fem åren men 11 av 30 av de bästa svenska populärmusikaliska skivorna kom inte mellan åren 2003 och 2006. Persson listar Peter LeMarc, Cardigans, the Concretes, Stina Nordenstam, the Hives, Freddie Wadling, Ossler, Timbuktu, Ebba Forsberg, the Knife och Säkert! med skivor släppta under dessa år. Med ytterligare två skivor från 00-talet på Perssons lista skulle alltså nästan hälften av de bästa svenska skivorna vara släppta på 00-talet. Så är det inte.
Resonans