Text från Tvärdrag 3/2008
tema: Broilers
Vi närskådar den unga politiken. Vilka är de? Hur ser framtiden ut? Internationella utblickar och samtal med avhopparna. Mycket mer läsning i papperstidningen.
Amaltheadramat
Sommaren 1908 var en sommar präglad av oro och ilska. En tid av stigande löner hade följts av lågkonjunktur och arbetslöshet. Emma Hilborn beskriver konflikten som kulminerade i Amaltheaattentatet och storstrejken 1909.
Publikation
Maneterna
Fabian Göranssons serienovell om kammaneternas hämnd. Ur nummer 3 2008.
Publikation
Folkets nej - elitens ja
Både EU och Socialdemokraterna behöver ta en andningspaus. Om EU ska fungera behövs demokratisk förankring hos såväl folket som partimedlemmarna. Den finns vare sig här eller där.
Linje
Unga och villiga
Ungdomsparlament och ungdomskonsulter. Vägarna till att aktivera unga i politiken är många. Sara Karlsson dissekerar en trend där politiker och tjänstemän rundar ungdomsförbunden för att skaffa sig egna kontakter med ungdomar.
Artikel
Avhopparna
Ett temanummer om broilers – men hur känns det att hoppa av? Varför väljer man att stiga av en spikrak politisk karriär mot makt, ära och rikedom för ett annat liv? Maja Nordström sökte upp två av våra avhoppare.
Artikel
Rebellerna
De är många, unga och orädda. Ryktet om den livaktiga antirasistiska verksamheten i SSU Nyköping fick Kristoffer Palmkvist att åka dit för att pejla in SSUs rebeller.
Artikel
Papperslösheten avlövad
Politikerna har svikit de papperslösa, menar Linnea Lindberg i sin genomlysning av en ny bok om en av vår tids största politiska sår.
Recension
Artikel 2008-07-06
Unga och villiga
Ungdomar som konsulter
Den bild vi matas med säger att det finns en eskalerande trend och att partierna förutspås dö ut inom en överskådlig framtid. Hur väl stämmer bilden med verkligheten? Valdeltagandet bland unga ökade faktiskt mellan valen 2002 och 2006. Visst finns det olikheter mellan generationerna i det politiska intresset och engagemanget, men olikheterna är ännu större mellan dem som kommer från arbetar- respektive akademikerfamiljer.
Det finns även skillnader mellan könen där tjejer tenderar att vara mer positiva till politiskt engagemang än killar. Men okej, låt oss säga att bilden är sann. Vad gör man åt det? En ökande trend bland landets kommuner är att starta olika former av ungdomsråd eller ungdomsparlament som ska bestå av ”vanliga” ungdomar som ska driva frågor som rör dem. Ett exempel är Linköpings kommun. På hemsidan beskriver de ungdomsparlamentet som ”partipolitiskt obundet och man jobbar istället med sådan politik som handlar om att förbättra Linköping” (till skillnad alltså från partipolitik som går ut på att försämra).
Vilka sitter i ungdomsparlamentet och på vems mandat? Det är ungdomar som själva söker sig till parlamentet och de företräder sina egna, inte ungdomars generella intressen, enligt den ansvariga tjänstemannen Anna Bjärkmar. Eller som hon själv uttrycker det: ”Man ska ju inte tro att de representerar Linköpings ungdomar.”
Ungdomsparlamentet i Linköping har funnits ungefär sedan millennieskiftet och kom till efter att kommunfullmäktige antagit en motion som lagts av vänsterpartiet. Motionens mening var egentligen att parlamentet skulle vara till för de politiska ungdomsförbunden, men i stället valde (s) att skapa ett parlament för andra ungdomar. Den som fick ansvar för att genomdriva idén var Jakob Björneke.
”Jag var egentligen ganska skeptisk, såna där ungdomsparlament brukar bli på de vuxnas villkor […] det blir de vuxna som levererar något till ungdomarna och inte tvärtom.”
Han var dock en av dem som tyckte att parlamentet inte skulle utgöras av de politiska ungdomsförbunden, eftersom risken blir större att de följer samma agenda som kommunfullmäktige och inte tillför något nytt. Dessutom säger han sig tro att parlamentet kan vara en rekryteringsbas för de politiska ungdomsförbunden och därför positivt även för dem.
SSU i Linköping är mycket kritiska, ordförande Jonatan Hermansson beskriver ungdomsparlamentet som ett konsensusforum för dem som tar för sig: ”lite av ett medelklassforum, om man ska vara krass”; han menar också att de inte har något reellt inflytande. Det finns några SSUare som varit aktiva i ungdomsforumet innan eller efter SSU-tiden men ingen har varit särskilt långvarig eftersom de känt att de inte kan påverka. Jonatan berättar om en annan av kommunens satsningar på att skola ungdomar i demokrati – ”Ung dialog”. Alla ungdomar som börjar förstaring i gymnasiet besöker stadshuset och en del politiker från de olika nämnderna för att ställa frågor och på så sätt lära sig om politik. Jonatan, som är ledamot för (s) i bildningsnämnden, vittnar om direktiven inför den senaste träffen:
”Vi blev i princip tillsagda att inte diskutera politik.” Han menar att de politiska motsättningarna slätas över och att ungdomarna ges en missvisande bild av hur politiken fungerar.
Luleå kommun annonserade i vintras på arbetsförmedlingens hemsida om arvoderade tjänster som ”unga mentorer”, den enda kvalifikation som krävdes var att de sökande var unga och villiga. Maria Palo, den tjänsteman på kommunen som kom på idén, berättar att politikerna gett tjänstemannaorganisationen i uppdrag att hitta en ny inriktning på ungdomspolitiken; att hitta nya sätt att prata med ungdomar – ”vanliga ungdomar från gatan”.
På min fråga om risk för avpolitisering svarar hon att de funderat över det men att projektet syftar till kompetensutveckling hos tjänstemännen, inte att ge ungdomar mer inflytande.
Bakvänt, kan tyckas, att tjänstemän ska plocka ut och arvodera ett gäng ungdomar för att de ska berätta för politiker vad de tycker, alternativt berätta det för tjänstemännen som för det vidare till politikerna för att de ska få en verklighetsbild att formulera politik utifrån.
Många fler exempel finns att hämta från olika kommuner och ännu fler lär de bli i takt med att politikernas kamp för att finna de ”vanliga” ungdomarna som ska berätta ”sanningen” intensifieras. Vi behöver egentligen inte ens sträcka oss längre än till vårt eget moderparti. Under Almedalsveckan förra året presenterade Mona Sahlin den ungdomspanel som ska vara med och hjälpa till att berätta om ungdomars villkor och åsikter. I vissa sammanhang hyllas SSU i partiet och vi får veta att vi är viktiga och vi har en stor roll att spela. Men när det väl gäller och den stora omprövningen av politiken ska komma till stånd är det inte SSU man vänder sig till.
Visst finns SSU representerat i ungdomspanelen, men det är tydligt att det som eftersöks är ”de andra”, ”de vanliga” ungdomarna.
Jytte Guteland, förbundsordförande i SSU, håller med om att representationen är för låg och tycker egentligen att man ska gå genom SSU. Hon ser dock positivt på att partiet gick från att inte ha något fokus alls på ungdomsfrågor till att göra den här satsningen, ”jag vill inte bara skjuta ner det”. Trenden att organisera ungdomar utanför partipolitiken kan vara ett komplement, men har till stor del använts i syfte att reducera det partipolitiska engagemanget, menar Jytte. Vi måste vara vaksamma och kritiska och inte låta oss undermineras. ”Man bryter sönder ungdomars möjligheter att organisera sig och politiken individualiseras”, säger Jytte och påpekar att en enskild person aldrig kan bli så stark som en sammanslutning av personer med gemensamma värderingar och ståndpunkter.
Berättigade frågor att ställa är om ungdomsförbunden är passé. Har ungdomar hittat andra sätt att kanalisera sin ilska och sitt engagemang och därmed gjort oss överflödiga? Innebär en ”förnyelse” av demokratin en marginalisering av partierna och ett ökat tjänstemannastyre? Vem styr denna utveckling och för vem är den till gagn?
En enklare fråga att svara på är vem som inte tjänar på utvecklingen, och det är de som behöver politiken mest.
Inom samma ämne:
Succé för Jämlikhetsanden
Både publiken, författaren och panelen andades en förhoppning om att en annan värld är möjlig. Irene Wennemo och Walter Korpi diskuterade båda institutionernas betydelse för jämlikhet, kontenta var att både fack och socialdemokrati är nödvändiga för en rättvisfördelning, skriver Felix Antman Debels i en kommentar till lördagens överlyckade släpp för Tvärdrags vetenskapsnummer och boken Jämlikhetsanden (Karneval).
Kärnan i samtalet var att vänstern måste lära sig att trivas i vetenskapen, därför att utan vetenskapen förlorar vi oss i ett postmodernistiskt tyckande. Jämlikhetsanden och den vetenskap som finns runt boken bevisar att jämlikhet egentligen inte bara handlar om moral, det är även rationellt.
Resonans
Vad ska S göra för att vinna valet?
I en ganska uppmärksammad artikel på Socialdemokratenas dag i Almedalen utvecklar Tvärdrags redaktör sin syn på Socialdemokratins strategiska dilemma.
Ur artikeln:
"När samhället hårdnar är rädslan att falla ner som störst bland dem lite högre upp. Istället för att försöka muta välbeställda med bibehållna skattesänkningar borde socialdemokratin ta denna oro på allvar. Moderna skyddsnät med höga tak och ersättningsnivåer även för grupper som tjänar bra kostar pengar, men skulle återskapa de band mellan arbetarklass och tjänstemän som nu raseras. I den välsituerade medelklassen finns grupper som längtar efter en socialdemokrati som tillhandahåller både jämlikhet och ett fungerande samhälle; som slutar snåla sig ur sitt eget samhällsbygge. Denna grupp kan aldrig köpas, men i nedskärningslandet tvingas de placera sina ungar i friskolor och skaffa privata försäkringar."
Läs artikeln här. Håller du med? Tvärdrag ser gärna att denna debatt fortsätter här hos oss också! Ska S ta ett kliv vänsterut eller är det en återvändsgränd?
/Redaktionen
Resonans / 1 kommentar
Missa inte idag!
För trettio år sedan inleddes nyliberalismens ideologiska offensiv. Målet att bryta vänsterns makt lyckades. En samhällsförändring som började i att förändra tänkesättet i samhället. Nu ställer vi frågorna om hur de gjorde, om konceptet kan kopieras och hur vänstern återfår initiativet i debatten.
Medverkande:
Journalisterna Per Asplund och John Antonsson tecknar bilden av högerns ideologiska offensiv. Kent Werne, berättar om Thatchers strategier.
Per Bardh, avtalssekreterare LO, Ann-Charlotte Altstadt, ledarskribent Flamman, Jytte Guteland, ordförande SSU samtalar. Samtalsledare: Daniel Suhonen, chefredaktör Tvärdrag
Måndag 29 juni kl 16.00-18.00, Metodistkyrkan, Adelsgatan 41, Visby
Kl 18 delas årets broilerpris ut.
Arr: Tidskriften Tvärdrag
Resonans
Regeringens bonusbluff
Aktuellt (tyvärr servererar de inte direktlänkar, skrolla ner till klippet som heter "Ingen bonus - men högre lön") bevakade Vattenfalls bolagsstämma i går. Att regeringen försöker vinna opinionssympatier framgick pinsamt tydligt. Det är förvisso bra att staten börjar använda sitt ägande mer aktivt, även om regeringens politik blir lätt schizofren när man tar utförsäljningarna av Apoteket, Vin&Sprit med mera i beaktande. Hur som helst drev man igenom att det inte längre ska utdelas några bonusersättningar till högsta ledningen. Besökare på bolagsstämman säger i klippet att de är nöjda med beslutet, man kommer åt girigheten.
Men Vattenfalls VD, Lars G Josefsson, hymlar inte med att (de fasta) lönerna nu ska förhandlas om. Alltså kommer ersättningen som betalas ut till Vattenfalls (och de andra statliga bolagens) ledningar ligga på ungefär samma nivåer som de gjort tidigare. Förmodligen högre, eftersom företagsledningar i allmänhet inte brukar vara så ivriga att följa övrig löneutveckling. Det som regeringen och bolagen hoppas slippa undan är såklart just girighetsdebatten.
För min egen del avgörs inte nivån av girighet av om de olustigt höga ersättningarna betalas ut i fasta eller rörliga delar. Kanske kan fler inse detta om Aktuellts exempel får bli regel i granskningen av ersättningarna i statliga (och privata) bolag.
Jens Lundberg
Resonans
Litteraturen är politisk! Ikväll för vi klubb på Tribunalen
Kom och fira nya TKM-Tvärdrags Kulturpolitiska Magasin
Litteratur, kritik & politik med Samtal om en radikal litteratursyn
Medverkande: Pär Thörn, författare till den nyutkomna Tidsstudiemannen, samtalar med Ord&Bild-redaktörerna Cecilia Verdinelli och Olav Unsgaard.
Stina Oscarson framför ord för en annan ordning ur det Osynligas Parlör.
Samtal: Jag, jag, jag!
Om en självbespeglande jag-centrerad litteraturtrend. Var finns solidariteten i dagens skönlitteratur och litteraturkritik?
Johan Jönson, poet, aktuell med Efter arbetsschema, Nike Linn Säfwenberg, litteraturskribent, Jonas Ask 00TAL. Samtalsledare: Daniel Suhonen, Tvärdrags redaktör
DJ Hällvete spelar till sent. Kom och fira!
• Onsdag 18 februari kl 19.00, Teater Tribunalen, Hornsgatan 92
Resonans
