Högerregeringens näringspolitik är gammeldags

Riad Aliefendic, redaktionsordförande för Tvärdrag, skriver om svensk bilindustri som ett exempel på hur vi kan möta både den ekonomiska och miljömässiga krisen och varför den borgerliga regeringen aldrig kan lösa samhällets långsiktiga utmaningar. Högerns näringspolitik kommer aldrig stå upp för demokrati och miljöarbete.

Biltillverkaren SAAB är en svensk tragedi. Nu har den nya ägaren NEVS begärts i konkurs av en underleverantör. Det är inte företagets utdragna kollaps i sig som är sorglig utan hur de anställda behandlas.

Bilindustrin är en mättad internationell marknad. Genaral Moters dramatiska period under finanskrisen var ingen slump. Att kränga varor utan att det egentligen finns något behov ligger i kapitalismens natur. Varornas eller tjänsternas främsta uppgift i ett kapitalistiskt system är att säljas, inte användas. Problem uppstår i systemet när människor vare sig vill eller kan köpa till exempel fler bilar.

Enligt högern ska inte staten eller politiken bestämma över marknaden. Därför är det självklart att högerregeringen inte har velat kavla upp ärmarna och göra något åt industrikrisen. Politiken ska, enligt högern, inte lägga sig i marknadens ”business”. Det finns också en beröringsskräck bland alla politiker idag för att investera skattepengar i stora näringspolitiska projekt. På 70-talet försökte staten desperat rädda varvsindustrin. Naturligtvis finns det ingen anledning att socialisera kapitalisters skulder. Ett samhälle med lågproduktiva och miljöförstörande företag har aldrig varit en framgångsrik lösning för arbetarrörelsen. Och det är faktiskt  högern som driver näringslivet till ett förmodernt stadium med sin bidragspolitik till restaurangnäringen och den privata städbranschen. För att inte tala om den värdelösa Nuon-affären. Arbetarrörelsen kan vara visionär och demokratisk i sin näringspolitik.

Det unika för den nuvarande ekonomiska krisen är att vi parallellt har en klimatkris. Vi har massarbetslöshet i Sverige och stora delar av världen samtidigt som vi försöker rädda ekonomin med miljöförstörande åtgärder. Varken dogmatisk keynesiansk politik eller nyklassisk nedskärningspolitik är hållbara lösningar.

Just NEVS är ett bra exempel på hur vi kan arbeta alternativt för att hitta en väg fram för en framgångsrik socialdemokrati. Genom att Västra Götalandsregionen och staten tar ett samlat ansvar och köper NEVS konkursbo kan det offentliga så småningom få företagets fasta tillgångarna i sin ägo. Med hjälp av den utbildade personal som är knuten till företaget  kan det offentliga ställa om produktionen till en miljösmart teknikindustri. Varför inte bussar till kollektivtrafiken eller grönare bilar till kommuner och företag? Vindkraftverk eller annan energiproduktion skulle också vara ett alternativ. I kombination med detta skulle demokratiska strukturer på arbetsplatsen kunna implementeras. Grön socialistisk omdaning i praktiken.

Verkligheten i Trollhättan är bara ett exempel på behovet av handlingskraft som vi ställs inför idag. Att tala om massarbetslöshet, växande fascism, ojämlikhet och klimatkris är viktigt men åtgärderna mot eländet är ibland obekväma, långsiktiga och kostsamma. Högern är konservativ. Det gäller även liberalerna som slåss med näbbar och klor för att bevara dagens marknadsekonomiska förfall. Vårt svar som arbetarrörelse ska vara ett annat samhälle. Då gäller det att våga utmana. En god start är att i alla fall vinna valet och få en progressiv politisk agenda.