Grön ledartröja

Klimatförändringarna innebär att vi går en framtid till mötes som kan sluta i en långsam plågsam död. Klimatfrågan är vår tids överlevnadsfråga. Vi, framförallt vi i väst, måste förändra vårt sätt att leva. Som folkrörelsemänniska är det härligt att få se hur samtal startar och hur fler engagerar sig i stort och smått – den lilla förändringen skapar den stora.

Brundtlandkommissionen från 1987 var längre fram då än vad de flesta är idag. Under parollen hållbar utveckling kopplade de samma ekologiska, sociala, kulturella och ekonomiskaspekter. De ekologiska problem vi har beror på en ekonomisk utveckling som blundat för allt annat än ekonomisk tillväxt. Att därför tro att det går att separera klimatfrågan från resten av vårt sätt att leva, att den inte kommer att ge ekonomiska efterverkningar eller att tycka att miljö är viktigt så länge det inte påverkar min livsstil är naivt och upprörande. Lösningen finner vi i problemet.

På samma sätt som vår livsstil har varit drivande i utvecklingen för klimatproblem vi idag möter kan vi genom att förändra vårt levnadssätt också förändra världen. Vi kan då bli ett positivt exempel för den strävan efter bättre levnadsvillkor som den större delen av världen fortfarande kämpar för. Ojämlikhet är en bidragande orsak till vår ohållbara livsstil. Genom att alla människor får bättre sociala och ekonomiska möjligheter ökar möjligheten till hållbar utveckling för människor och samhälle. Kulturen spelar, bland annat, en stor roll för normer, moral och social status. Att här åstadkomma en förändring som skapar gröna ideala och visar på värdet i att inte förbruka vare sig människor eller miljö ligger den stora utmaningen men också början på lösningen.

I takt med att insikten ökar hos människor kommer säkert även den politiska medvetenheten att göra det. Den gröna skatteväxlingen kommer att få sin revansch och istället kommer vi att skratta och gråta över en borgerlighet som inget ville och inget gjorde så länge det inte gynnade de redan rika. Det krävs en socialdemokratisk politik med fler inslag av grön skatteväxling, utbyggd kollektivtrafik med lägre priser, införande av utsläppsrätter på fler områden, lagstiftning och subventioner till miljövänliga hus och ombyggnad, hårdare krav på källsortering, kraftig utbyggnad av vindkraftverk, trängselavgifter, hårdare miljökrav på industrin och subvention av rättvisemärkta varor. En kort lista som kan göras oändlig men som återigen visar på att det är de små förändringarna som skapar de stora.

Inget samband är starkare än det mellan fackliga rättigheter, såsom god arbetsmiljö, schyssta arbetsvillkor, och hållbar utveckling. Alla dimensioner: ekonomiska, sociala, kulturella och ekologiska finns med. Kopplingen mellan hållbar utveckling och arbetarrörelsen är ingen slump. För att åstadkomma förändring krävs möjlighet att påverka marknaden och det kräver politisk makt vilket i sin tur kräver facklig-politisk samverkan. Det är genom politik och lagstiftning som vi kan skapa de gröna incitamenten för marknaden. Den är som Göran Persson sa: "en usel herre men en god tjänare".

Det är dags att börja nu. Med en växande insikt hos människor, en arrogant och ansvarslös borgerlighet är det dags att gå på offensiven. Det handlar inte om att vänta in utan om att gå före. Att vara ett föregångsland och driva utvecklingen framåt samtidigt som vi inom ramen för EU ska få med oss fler, det räcker inte med oss. Det handlar inte om att förlora i konkurrenskraft utan om att vinna genom uthålliga konkurrensfördelar. Politik kräver vilja, mod och handlingskraft; det är dags för socialdemokratin att våga ta på sig den gröna ledartröjan.