Grön fred!

Om man vill rädda miljön, är det då bäst att gå med i en organisation som bara driver miljöfrågan, eller är det bättre att gå med i ett politiskt parti? Tvärdrags Ann-Sofie Nelstrand besöker Greenpeace och har ett samtal om att rädda världen och om medlemsdemokrati.

Detta nummer av Tvärdrag behandlar hållbar utveckling. Vi har behandlat olika aspekter av detta tema och i denna artikel vill jag belysa metoder för att arbeta mot en hållbar utveckling.

För egen del är engagemanget för hållbar utveckling och miljön inte det som gjorde att jag tog steget och blev aktiv i socialdemokratin utan det är snarare ett engagemang som vuxit fram sedan jag inom vår rörelse fått ta del av information om detta mycket aktuella ämne. Själv anser jag att mitt engagemang i miljöfrågor har en bra kanal inom arbetarrörelsen och att det finns reella möjligheter att påverka eftersom miljöfrågan inte ses isolerad utan kopplas samman med och genomsyrar andra politikområden såsom näringspolitik och globala rättvisefrågor.

Ett annat sätt att engagera sig för miljön är att ge pengar till eller vara aktiv i organisationer som mer enskilt behandlar miljöfrågor, det ena engagemanget behöver ju inte utesluta det andra.

Besök på Greenpeace

Sedan många år är jag månadsgivare till Greenpeace. Jag vet dock inte så mycket om deras organisation. För att ta reda på mer om den besöker jag därför deras huvudkontor en torsdag i december. Där får jag träffa Angelica Andersson som just nu praktiserar på Greenpeace och fungerar som assistent till generalsekreteraren Lennart Daleús, Kathleen McCaughey som är anställd av Greenpeace och arbetar med frågor om genmodifiering och Jan Isakson som arbetar som pressekreterare

De börjar med att tala om vad Greenpeace är för slags organisation. Utmärkande för Greenpeace är att de går från ord till handling och därför arbetar med så kallade aktioner vid sidan om annat opinionsarbete för miljöfrågor. De tar heller inte emot bidrag för sin verksamhet från andra organisationer eller stater, de är därför helt beroende av gåvor men är samtidigt oberoende av stater och andras påverkan. Hållbar utveckling är en viktig fråga för Greenpeace som ser miljöfrågor i ett breddat perspektiv där också kärnvapennedrustning och vapennedrustning är viktiga frågor.

– Anledningen att man stöder Greenpeace är just att man anser att utvecklingen inte är hållbar, säger Jan. Han fortsätter att berätta att organisationen ser hållbar utveckling både som ett mål och ett medel och att man arbetar för en framtid i ekologisk balans och en fredlig värld.

Det jag först kommer att tänka på när jag funderar på vad jag vet om Greenpeace är deras aktioner.

– Men aktionerna utgör endast ungefär 5 procent av verksamheten, berättar Jan.

Trots att de inte utgör en så stor del av verksamheten ger de ändå upphov till mycket uppmärksamhet i media. Jag undrar om Greenpeace skulle fortsätta ha sina aktioner om det inte skulle rapporteras alls om dem.

– Vissa aktioner skulle i så fall falla bort men somliga skulle bestå eftersom de handlar om att handgripligen agera för att försvara miljön när inte andra medel finns att tillgå. Ett exempel på en aktion av detta slag är den som gjordes för att stoppa giftutsläpp från tankern Probo Koala, berättar Kathleen.

Att handgripligen rädda miljön

Probo Koala dumpade i augusti 2006 500 ton giftigt avfall i en hamn i Elfenbenskusten. Detta utlöste en katastrof som har kostat tio människor livet och många av invånarna blev sjuka och drabbades av näsblod, kräkningar, huvudvärk och ögonirritation. I september dök skeppet Probo Koala upp igen då tankern anlände till en hamn i Estland. Det befarades att samma sak skulle kunna komma att hända igen och Greenpeace beslöt att utföra en aktion som gick ut på att blockera hamnens utväg med ett av sina skepp så att Probo Koala inte skulle kunna åka iväg.

Aktionen bestod i tre dagar och nådde fram till att den estniska regeringen bestämde sig för att beslagta fartyget och påbörja en brottsutredning. Jan tycker att detta är ett gott exempel på en Greenpeace-aktion. Innan Probo Koala åkte till Elfenbenskusten hade det försökt att bli av med det giftiga avfallet i Holland men inte lyckats och sedan seglat iväg. Det är förbjudet att exportera giftigt avfall från EU-länderna men för att komma runt detta lämnar redare ofta felaktiga upplysningar och låter fartygen segla runt i olika hamnar för att vilseleda myndigheterna innan lasten slutligen dumpas utanför EU.

Eftersom det inte alltid finns någon tydlig jurisdiktion ute på internationella hav och ingen polis som kan överblicka och förhindra att detta sker tar Greenpeace på sig rollen att se till att de regler som finns efterlevs. Jan poängterar att de aldrig bryter mot lagar om det inte är befogat och att en slags proportionalitetsbedömning görs. Angelica anser att ändamålen helgar medlen. Efter aktionen med Probo Koala kommenterade EU:s miljökommissionär Stavros Dimas att Greenpeace hjälpt till att täppa till luckorna i den europeiska lagstiftningen.

Personligen anser jag att civil olydnad i ett demokratiskt samhälle är fel eftersom det innebär att man sätter sig över lagar som är beslutade av folkets representanter. Självfallet blir situationen en annan i ett samhälle som inte är demokratiskt, kanske blir den även en annan då det saknas instrument för att garantera de korrekt beslutade reglernas efterlevnad saknas såsom på de internationella haven? Man skulle enligt min mening kunna likna Greenpeaces aktioner där ingen stat har jurisdiktion med ett så kallat medborgargarde, människor som agerar på egen hand för efterlevnad av lagen. Det synes vara mer effektivt att långsiktigt arbeta för samarbete mellan stater för att kunna sätta dit de internationella miljöbovarna men i mycket akuta situationer kanske det kan vara berättigat att göra aktioner.

Inga medlemmar

Vi fortsätter med att prata om deras personliga drivkrafter i sitt engagemang och varför de valde att gå med i Greenpeace. Jan berättar att han attraherades av att det är en global organisation som är i framkant och att han brunnit för miljön sedan barnsben. Kathleen berättar att hon kom i kontakt med Greenpeace när hon sökte jobb, hon ville gärna jobba i en ideell organisation och fick napp hos Greenpeace och har sedan dess blivit kvar. Angelica har studerat freds- och konfliktsstudier och fick kontakt med Greenpeace genom en förmedlingsorganisation för praktikanter och är därför väldigt ny i organisationen och har precis blivit månadsgivare.

När vi talar om engagemanget frågar jag automatiskt när de blev medlemmar. För mig som är aktiv i en folkrörelse av det mer traditionella slaget är det en självklar utgångspunkt att man är medlem i den organisation där man arbetar. Men i Greenpeace kan man inte vara medlem. Antingen är man månadsgivare, aktivist eller anställd – men man kan inte vara medlem. För mig är medlemskap i en organisation viktigt eftersom det till medlemskapet är knutet möjligheten att demokratiskt vara med och påverka. Man har möjlighet att välja de som skall styra organisationen och väcka frågor eller arbeta för en förändring om det är något i organisationen man inte gillar. Jag tar upp denna farhåga med mina tre intervjuobjekt och de säger att man alltid kan ringa upp till expeditionen och ge sina synpunkter, några andra möjligheter att påverka hur de pengar man donerar går till verkar man inte ha. Om man inte får gehör återstår endast att sluta ge pengar till organisationen.

När jag tar upp dessa frågeställningar med de församlade berättar Kathleen att den typ av folkrörelser vi har i Sverige är ovanliga i utlandet och eftersom Greenpeace härstammar från Kanada har de inte samma organisation som en traditionell svensk organisation med demokratiska organ. Hon anser att det inte skulle fungera med en demokratisk struktur där de som stödjer Greenpeace ekonomiskt skulle ha möjlighet att påverka verksamheten eftersom de måste agera snabbt och att det skulle gå för sakta om fler fick vara med och fatta beslut. Angelica tycker att det är skönt att kunna fokusera på aktioner och praktiskt handlande i stället för administration.

I detta resonemang tycker jag att de glömmer det faktum att man i de flesta organisationer har en vald styrelse som har ansvaret för att sköta verksamheten, det är ju inte så att alla medlemmar samlas till ett stormöte så fort någonting skall göras vilket onekligen skulle göra en organisation lite tungrodd. Självklart är jag präglad av den organisationskultur där jag själv får utlopp för mitt engagemang och jag funderar över om det är så att jag instinktivt reagerar över Greenpeace avsaknad av interndemokrati bara därför att de har en annan organisationsform än den jag är van vid. Möjligen kan det vara så men jag vidhåller att den interna demokratin är och måste vara viktig för en organisation som säger sig arbeta för en bättre och mer fredlig värld. Det är ju som ofta poängteras viktigt att också se till sig själv och sin omedelbara närhet i arbetet för en bättre värld.

Konkreta tips

När jag har förmånen att få sitta ner och samtala med sådana hängivna miljökämpar passar jag på att få lite tips om förslag på konkreta frågor som man kan driva i den lokala politiska verksamheten eftersom miljöfrågor ofta känns så långt borta. Angelica föreslår att man kan driva frågan om att använda KRAV-märkt kaffe i kommunens verksamheter, Kathleen påminner om att

GMO-fria zoner beslutas på lokal nivå och Jan tipsar om att man kan profilera sig som vindkraftsvänlig och vara aktiv i energifrågorna.

När jag går i från min träff med dessa representanter för Greenpeace funderar jag över min egen och deras roll i arbetet för en hållbar utveckling. Kampen måste föras på bred front både inom det politiska systemet och av enskilda organisationer, alla behövs. För egen del ställs frågan om hur jag skall ställa mig som givare till organisationen till sin spets. Är min kritik mot deras brist på interndemokrati tillräckligt stark för att den skall utgöra skäl att hitta någon annan miljöorganisation att ge pengar till? Jag är inte helt säker men skall börja undersöka alternativa organisationer.