Frankrike och världen

 

Hallå där Lara Badinson, vem är du?

– Jag är SSU:are från Stockholm och aktiv i SSU Wasastan sedan ungefär 4 år tillbaka. Brinner mycket för internationella frågor.

För någon vecka sedan skrev ni i SSU Wasastan en artikel i Aktuellt i Politiken om Frankrikes nya president Emmanuel Macron. I den vänder ni er emot påståendet att han skulle vara ”vänsterns hjälte”. Varför är han inte det?

– Jag är såklart glad att det blev han istället för fascisten Marine Le Pen. Däremot är hans arbetsmarknadspolitik inte vänster och för många av oss sossar är det en hjärtefråga. Vi vill komma med ett litet medskick och säga: Du kan lyckas, om du ändrar arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken. Han vill minska utgifterna i den offentliga sektorn med 60 miljarder euro, genom skattesänkningar. 120 000 arbeten går förlorade och det får konsekvenser både för de som blir arbetslösa och de som till exempel behöver en bra sjukvård. Den politiken slår mot arbetarklassen och fattiga.

Finns det något du tycker är bra med honom då, förutom att han vann över Le Pen?

– Jag tycker ändå om hans internationella politik. Han brinner verkligen för mänskliga rättigheter och vågar till exempel stå upp mot Putins fruktansvärda politik mot HBTQ-personer.

Varför tror du det gick så dåligt för Benoît Hamon, Socialistpartiets kandidat?

– Jag tror många kände sig svikna av att Socialistpartiet inte förde den vänsterpolitik man gick till val på när man väl satt i regering. Väldigt synd. Hamon hade kunnat bli den första uttalat feministiska franska presidenten, jobbat aktivt mot den växande rasismen i landet och kunnat föra en mer vänster ekonomisk politik. Nu fick det socialdemokratiska partiets kandidat bara 6 procent ungefär i presidentvalet…

Många socialdemokratiska partier i Europa säckar ihop totalt verkar det som. Vad fan ska vi göra?

– Vi är väldigt splittrade, socialdemokratin borde enas internationellt.

Men vad är det vi ska enas kring då?

– Våra grundläggande principer. Att vi inte glömmer dem. För vi har glömt dem. Framförallt den internationella solidariteten. Var nånstans var den internationella solidariteten 2015? Vi var många socialdemokrater som skrek så högt vi bara kunde, men den svenska regeringen svängde i 180 och lade sig på EU:s miniminivå med flyktingmottagandet. Det är pinsamt. Jag vill se mer socialdemokratisk humanism i hela världen. Vi ska enas kring solidariteten.

Nu ser jag framför mig att du ska anordna stora konferenser, alla europeiska socialdemokratiska partier kunde samlas och prata om vilka principer vi ska förenas kring. Kan du inte göra det?

– Mjo, men det är väl därför vi har våra internationella organisationer som IUSY och YES. Där kan vi börja snacket.