Förbjud manliga nätverk!

Inte för att jag vet hur det skulle gå till. Men jag tror att de flesta som insett vilken skada de gör, inser att något måste göras. Jag minns en blick jag fick från en tidigare chef när jag en gång försökte kommentera ett sportsamtal han mitt under ett möte hade med två av ”grabbarna” på arbetsplatsen. Tydligen hade jag gått över en gräns. De exemplen finns överallt. Bara killarna blir tillfrågade om de vill vara med på vissa aktiviteter. Ett sätt att prata på som ändras om man talar till en tjej eller till en kille. Att skämta en massa om sex – för det ses inte likadant ifall jag som tjej skulle göra det, utan annorlunda om det är mellan män. Att alla killar på jobbet eller i klassen bara vet vilket lag i fotboll de andra hejar på. Ingen frågar mig.

Det här numret om Tvärdrag handlar om hur feminismen flyttas in i vardagen. Det vill säga hur man på olika håll har försökt nå ett jämställt samhälle. En sak som var och en kan tänka på i sin vardag är hur man beter sig mot folk i närheten, och försöka tänka på om man behandlar folk olika beroende på vilket kön de har. Har man ordentliga genusglasögon på sig, lär de flesta upptäcka ett och annat fel.

Att killar är mer kompisar med varandra eller bildar nätverk kan tyckas harmlöst. Men eftersom män sitter på den mesta makten i samhället, blir det till ett problem. Information sprids från mäktiga män till grabbarna i kretsen runtomkring. På det sättet blir det ännu svårare för tjejer att ta sig fram och upp inom organisationer. Männen ger varandra information, inflytande eller jobb. Inte för att de är onda, utan för att de befordrar eller rekommenderar de som ingår i deras nätverk. Manliga nätverk gör att män behåller sitt  monopol på makten. Någon har sagt att det bästa man skulle kunna göra för att få fler kvinnor i styrelserummen är att ge dem en kurs i golf, så att de får vara med när sådan rekrytering bestäms, nämligen under ryggdunkandet på golfbanan. Exemplet kan översättas till andra områden i samhället där golfspel och fallskärmsavatal är mindre vanliga.

När tjejer försöker bilda nätverk händer det ofta att killar blir kritiska och känner sig utanför. Då vill de minsann också vara med och jobba för jämställdheten. Och det är bra – det ska de vara. Men som kille måste man inse att feminism för egen del ibland handlar om att stå tillbaka. När det gäller nätverkandet måste ni inse att vad tjejerna försöker göra är att på formell väg skaffa sig det kontaktnät som killarna redan har på informellt vis.

Under året har SSU skapat ett eget nätverk för tjejer, Alva-nätverket. Det kanske mest tydliga exemplet på att ett sådant behövs är det faktum att vi bara har haft två kvinnliga ordföranden genom tiderna, trots att vi är en feministisk organisation. Men att organisationen är ojämställd syns även på andra områden. I en sosseklubb med interna konflikter som jag varit aktiv i var det extremt tydligt att alla falangerna leddes av killar, och den mesta informationen spreds genom dem. Tjejerna blev klassificerade genom vilka killar de umgicks med. Först när vi skaffat oss ett eget nätverk, kunde bråken brytas.

Förhoppningsvis innebär Alva-nätverket att SSU har förstått att när vi låter det ojämställda samhället gå sin gilla gång så händer det inte så mycket. För att bryta de strukturer som finns behövs det att man försöker förändra våra beteendemönster. Och det gäller även dig och din omgivning. Eftersom det inte går att förbjuda de manliga nätverken gäller det att motarbeta dem på andra sätt. Det starkaste vapnet mot är nog att bilda mot-nätverk, men också att vi alla ändrar våra attityder. Försök att behandla folk som individer på riktigt ett tag, utan att hela tiden klassificera dem efter kön. Det är svårt, men inte omöjligt. På sikt gäller det förstås att få de manliga nätverken att förlora i betydelse. Om män som grupp inte hade mer makt i samhället en gruppen kvinnor, skulle deras fotbollssnack och eventuella golfspel vara mer harmlöst. Idag är det tyvärr inte så.