”Finansministern är ju inte maktlös om man säger så”


Siri Steijer är arbetsmarknadspolitiskt ansvarig på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Hon har en bakgrund som journalist, liberal ledarskribent och som pressekreterare på intresseorganisationen Företagarna. Hon har även varit politiskt sakkunnig i statsrådsberedningen. Tvärdrags Nils Forsén träffar henne för att höra hur hon ser på de rika.

– Jag har medvetet hållit mig borta från förtroendeuppdrag och sånt. Jag har väl tyckt att det är mer intressant med ideologi och idéer. Att hålla på och skruva i befintliga system leder ingenstans, det är de stora idéerna som kan sätta agendan mer långsiktigt. Det finns ju inget mer kraftfullt än bra idéer.

Vad lockar med liberalismen?

– Det handlar om frihet. Att ingen ska få bestämma över dig. Ingen ska få inkräkta på dina rättigheter. Anstränger du dig så ska du få tillbaka för det. Det är också väldigt viktigt med äganderätt. Att staten eller någon annan inte ska kunna ta ifrån dig det du äger.

Det mesta av det där håller jag ju med om. Ingen ska bestämma över dig och ta ifrån dig vad du skapat. Det är därför jag är socialist, jag tycker inte att den ekonomiska eliten ska bestämma över våra liv.

– Jag ser det på ett annorlunda sätt. Din analys är förlegad. Jag menar att den stora orättvisan som finns i samhället, om vi pratar Sverige idag, är att en väldigt stor grupp stängs ute från arbetsmarknaden. Makthavare i form av fackförbund och politiska partier bygger murar för att skydda de privilegierades intressen, och det blir på de svagas bekostnad. Dessa ges inte en chans att få ett vitt jobb. Ska man prata om nån slags maktelit så är det alltså politiker, fackpampar och byråkrater.

Skulle du säga att politiker och byråkrater har mera makt än den ekonomiska eliten?

– Ja, titta bara på debatten om vinster i välfärden, där man vill begränsa företagares möjlighet att ta ut vinst ur sin egen verksamhet. Lägg till rut-debatten under förra valrörelsen. Båda de debatterna resulterade i en historisk nedgång av kvinnors företagande. Det visar på vem som egentligen har makten. Utan att politiker egentligen har gjort nånting kan de endast genom signalerna de sänder få företagare att lägga ner verksamheter eller flytta ut från Sverige. Finansministern är ju inte maktlös om man säger så.

Men har inte finansministern blivit mer maktlös nu då? När sektorer privatiseras och kapitalet blir globalt, så blir väl den ekonomiska eliten mäktigare?

– Om man för en politik som gör att inga företag vill finnas kvar i Sverige är det klart att finansministerns makt över dem försvinner. Men jag skulle vilja vända på frågan. För det känns som att din problemformulering handlar om att det är ett problem att vi har personer som har lyckats väldigt bra på en global marknad. Jag vill säga att det är ett problem att inte fler lyckas så bra som de här personerna har gjort. Ja, grundarna till Ikea och HM har tjänat mycket pengar. Men de har ju givit arbetstillfällen i hela världen och skälet till att de har blivit så rika är ju att de har verkat på en så stor marknad. Frågan man måste ställa sig är om det är bra eller dåligt. Hur många Ingvar Kamprad tål Sverige? Ska vi ha fler eller färre? Jag tror att de flesta skulle säga att vi behöver fler. Sverige behöver utvecklas till ett samhälle där så många som möjligt får chansen att bli riktigt, riktigt framgångsrika. Vad man än vill göra så ska man inte hindras av mäktiga intressen i samhället. För mäktiga intressen, som LO och Socialdemokraterna, försvarar priviligierade grupper på de svagas bekostnad.

Vilken sorts makt har storföretagarna då?

– Deras makt ligger i ansvaret att förvalta sina företag. En företagare som driver en stor verksamhet har makt och ansvar över de anställda, aktieägarna och för att se till att verksamheten är långsiktig.

Utöver sina egna företag – har de makt, och därmed ansvar, på en större samhällsnivå?

– Alla människor har ju ett samhällsansvar, men det är klart att det skalas upp – du tar ansvar för det du kan ta ansvar för i ditt liv. Och företagare som har ett stort globalt företag får såklart ett större ansvar för det avtryck företaget gör.

Och hur ska man se till att de tar det ansvaret då?

– Jag tycker det är väldigt viktigt att jobba med människors kundmedvetenhet. Vad vill människor betala för? Marknadskrafter är nämligen det absolut starkaste. Vill du inte köpa produkter av ett visst företag för att det använder sig av personer som jobbar under osjysta förhållanden eller släpper ut olja i havet så kommer det påverka företaget till att bli en bättre samhällsaktör. Så jag tror att det absolut mest kraftfulla är att opinionsbilda för att få människor att göra mer medvetna val. Om man istället lagstiftar om såna här saker ser ju incitamenten för företagen likadana ut, bara det att det finns ett regelverk som sätter käppar i hjulet. Och då blir det inte samma incitament som när efterfrågan kommer direkt från konsumenter.

De senaste åren har ju ojämlikheten växt och inkomstskillnaderna är större än vad de varit innan. Är det bra?

– Att inkomstskillnaderna ökat i Sverige är bra och nödvändigt. De har ökat från en mycket låg nivå, och behöver öka ännu mer eftersom det måste finnas incitament för människor att ta risken det innebär att exempelvis starta riktigt framgångsrika företag. Inkomstskillnaderna har ju ökat eftersom några har blivit rikare, inte för att fattigdomen ökat. Att en person blir rik betyder inte att någon annan får det sämre, som vänstern ofta vill få det till. Tvärtom ger ju framgångsrika företagare tillbaka betydligt mer till samhället än vad de tjänar själva, inte minst i form av arbetstillfällen och innovation.

Intervjun publicerades ursprungligen i Tvärdrag nr 4/2016
Foto: Anna-Maria Marklund