En nationalekonomi för vänstern

Nationalekonomin har många kritiker. Kritiken gäller allt från att nationalekonomer har en cynisk människosyn och är för enkelspåriga till att nationalekonomin är för matematisk.

En annan vanlig föreställning bland både andra samhällsvetare och en bredare allmänhet är att nationalekonomin är ideologisk. August Strindberg kallade nationalekonomin för en ”vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete”, och nationalekonomen Villy Bergström hävdade att ”en nationalekonom är en person med doktorsgrad i liberalism”. Många verkar tycka att nationalekonomin är detsamma som ett slags marknadsliberal ideologi som förordar en svag stat, avregleringar och lägre skatter. Det kanske är sant att det finns en slagsida åt höger bland nationalekonomiska debattörer och bland debattörer som utger sig för att representera nationalekonomisk vetenskap. Men det betyder inte att nationalekonomin som sådan är ideologiskt färgad. Visserligen finns aspekter av nationalekonomin som är problematiska utifrån ett vänsterperspektiv, men de ska inte överdrivas. Nationalekonomi är en nödvändig grund för att förstå ekonomin och samhället och en förutsättning för att åstadkomma politisk förändring mot ett mer jämlikt samhälle. Det finns också många starka nationalekonomiska argument för vänsterpolitik som vänstern i sin skepsis mot den ekonomiska forskningen missar.

Men innan vi presenterar några sådana exempel ska vi fundera över hur nationalekonomin skulle kunna vara vinklad åt höger.

Valet av studieobjekt ger ibland en teori ideologisk slagsida. Man kan välja att studera områden där nationalekonomisk teori leder till typiska högerståndpunkter, men å andra sidan är en av de mest centrala frågeställningarna i nationalekonomin fördelning av resurser och inkomster, vilket är en traditionell vänsterfråga. Med tiden har dock ämnet blivit bredare. Det har blivit svårt att skönja några tydliga ämnesmässiga gränser mellan nationalekonomi och angränsande discipliner, framförallt statsvetenskap och sociologi, vilket har gjort det svårare att argumentera för ståndpunkten att nationalekonomins fokus på vissa frågor är ideologisk. En ideologisk slagsida kan också uppstå genom att endast vissa delar av nationalekonomisk teori används för att förstå och förklara fenomen. Slutsatserna behöver då inte vara falska, men förtiger, eller blundar för, att andra delar av teorin skulle leda till andra slutsatser, som att bara se till de potentiella effektiviseringsvinsterna med att privatisera sjukvård men ignorera de nationalekonomiska teorier som betonar kostnaderna av informationsproblemen i sjukvården. En bra vetenskaplig analys av situationen måste se alla sidor av fenomenet. För att avgöra vilka aspekter som har störst betydelse måste man testa de olika teorierna empiriskt och se vilka teorier som bäst överensstämmer med verkligheten. Huvuddelen av nationalekonomisk forskning är idag empirisk och sysslar med just detta. Teorin anses också kunna vara höger för att den bygger på antaganden om mänskligt beteende som ligger nära liberalismens människosyn. Ofta utgår teorin från det förenklade antagandet att människan är rationell och egoistisk.

Även om analytisk marxism, med namn som Jon Elster, John Roemer eller GA Cohen, helt bygger på samma antaganden om rationella och egoistiska människor, så anser många att dessa antaganden ligger närmare liberalismens utgångspunkter än socialismens. Men som vi ska visa är det långt ifrån självklart att teorier med sådana byggstenar leder till ”liberala slutsatser”.

Nationalekonomi skulle kunna vara ideologisk genom att direkt inkludera normativa påståenden som ligger nära högerns eller liberalismens värderingar. Inom nationalekonomi skiljer man emellertid, åtminstone i teorin, tydligt mellan positiva och normativa påståenden. Positiva påståenden handlar om hur världen är beskaffad, medan normativa påståenden handlar om vilka värderingar man har, det vill säga hur världen bör se ut. I praktiken blandas normativa och positiva påståenden ofta samman, men som filosofen David Hume en gång påpekat är de principiellt åtskilda, och det är omöjligt att härleda ett bör från ett är. Vad som bör göras beror dock på situationen. Vilka politiska åtgärder som bör genomföras följer aldrig endast från ens politiska värderingar, utan bygger också på en föreställning om hur världen fungerar.

Vill man öka jämlikheten genom förändringar i skattesystemet krävs kunskap om hur människor påverkas av förändringar i olika skatter. Mer progressiva inkomstskatter har förstås en direkt utjämnande effekt, men hur stor den effekten är beror på vilka som väljer att jobba mer och i vilken utsträckning människor kommer att försöka undvika skatten. Denna samlade effekt för jämlikheten måste sedan vägas mot vilken effekt andra skatter, till exempel ett återinförande av förmögenhetsskatten, skulle ha. För att veta vilken skatt som har störst effekt till lägst kostnad krävs helt enkelt detaljerad ekonomisk kunskap. Låt oss titta på tre områden inom nationalekonomisk teori som ger starka argument för klassisk socialdemokratisk politik.

Spelteori och europeisk kapitalbeskattning. När en individ ska utvärdera konsekvenserna av en viss handling måste hon ta hänsyn till hur andra beter sig. Spelteori handlar om just detta. Namnet är tämligen missvisande. Teorin handlar inte om spel i vardaglig mening, även om också fia med knuff kan analyseras med hjälp av spelteori. De successiva sänkningar av företagsskatter som man sett i många europeiska länder under de senaste åren kan förklaras spelteoretiskt. Länder som Irland försöker öka sina skatteintäkter genom att kraftigt sänka sin kapitalbeskattning, så att fler europeiska företag flyttar sina huvudkontor dit, vidgar skattebasen och ökar skatteintäkterna för irländarna. Det verkliga problemet uppstår när alla andra länder svarar med motsvarande drag. Europas länder är tillbaka på ruta ett men får nu mindre skatteintäkter från sin kapitalbeskattning. Externaliteter och biltullar. Externatliteteter är ett nationalekonomiskt begrepp som ofta leder till slutsatser som ligger nära vänstern och handlar om en sorts negativa (eller positiva) sidoeffekter som kommer av ett visst agerande, men som agenten inte behöver bära kostnaderna för. När vi kör bil i staden minskar vi framkomligheten för alla andra, luften försämras och det bullrar mer. När vi inte behöver betala för de negativa sidoeffekterna väljer för många att köra för mycket bil i staden. Biltullar får dig och mig att se och ta hänsyn till dessa effekter, även om vi bara handlar egoistiskt efter vår egen plånbok. Trängselskatten gör helt enkelt att bilisterna bär sina samhällsekonomiska kostnader. Informationsekonomi och sjukvård. En central del av nationalekonomin handlar om att individer och företag kan ha tillgång till olika mycket information om olika saker. Särskilt intressant blir informationsfördelningen när man studerar sjukvård. Läkare och patienter har olika mycket information om kroppen, olika sjukdomstillstånd och risker. Efter ett besök på vårdcentralen kan du som patient sällan uttala dig om den vård du fått är bra eller dålig. Du vet inte vilka tester de genomfört, vilka de borde ha genomfört eller vilka behandlingar som är lämpliga. Skillnaden i kunskap förstärks av den stora osäkerhet som förknippas med sjukvård. Är det behandlingen som gjort dig frisk eller är det kroppen själv som bekämpat sjukdomen? Var läkemedlet du fick helt onödigt eller nyckeln till ditt tillfrisknande?

Här finns uppenbara risker för att vårdgivaren utnyttjar sitt informationsövertag på en mängd olika sätt. Läkaren kan sälja på patienten onödig medicin eller avråda patienten från att genomföra en dyr operation som hon har rätt till. Amerikanska studier visar till exempel att antalet genomförda kejsarsnitt påverkas av hur lönsamt det är för vårdgivaren att genomföra ingreppet. Om man lägger till att det är närmast omöjligt att upphandla komplexa tjänster som sjukvård, så kan man med nationalekonomisk teori förstå vilka problem som vårdvalsreformer har att brottas med.

Vi tror att nationalekonomin är en viktig grund för att förstå hur ekonomin och samhället fungerar och kan vägleda oss till den politik som bäst förverkligar våra politiska värderingar. Detta gäller i allra högsta grad med tanke på den positiva utveckling som nationalekonomin genomgått under de senaste decennierna. Men nationalekonomin är naturligtvis inte fulländad och kan inte alltid ge korrekta och fullständiga svar utan behöver ofta kompletteras med andra perspektiv. Förmodligen finns det så gott som alltid ett sätt att efterrationalisera typiska vänsteråsikter med hjälp av nationalekonomisk teori. Det är dock inte på detta sätt som vänstern bör använda sig av nationalekonomisk forskning. Nationalekonomi är ett kraftfullt verktyg för samhällsanalys, inte bara för högern utan också för vänstern. Precis som en ingenjör behöver goda kunskaper i hållfasthetslära för att bygga en bro eller som en musiker måste kunna hantera sitt instrument för att åstadkomma nyskapande musik, behöver politiker en god förståelse för hur samhället fungerar, oavsett vilken ideologisk hemvist man har.