En lyssnande kandidat

Den 22:e april inleds det franska presidentvalet. För första gången i historien kan Frankrike få en kvinnlig statschef. Socialistpartiets kandidat vill skapa ett "rättvisare Frankrike". Men hon har också lovat att hon skulle börja en presidentperiod med att lagstifta mot kvinnovåld.

– Jag är den enda, som kan åstadkomma en nödvändig förändring i landet, säger Ségolène Royal.

Det är svårt att sätta någon tydlig etikett på Ségolène Royal.

Hon har sin egen stil, talar ofta i jagform och hänvisar till sina erfarenheter som kvinna och fyrabarnsmor. Hon låter sig sällan provoceras av sina konkurrenter. Istället föredrar hon att rikta sig till olika invånargrupper med ett "Jag lyssnar på er" och hävdar att hon verkligen är den kandidat, som innebär en förnyelse av fransk politik.

– Mitt program innehåller de mest radikala reformerna, säger hon i tal efter tal, samtidigt som hon inte stänger dörren för mer liberala åsikter inom partiet.

Kontrakt med väljarna

Hennes så kallade "Presidentpakt", består av hundra punkter.* Flera av dem ska ha mynnat ur de tusentals medborgardebatter, som partiet organiserade i början av året.

Basen för Ségolène Royals ekonomiska politik är att öka köpkraften. Hon har till exempel lovat att genast höja minimilönerna och pensionerna för de sämst lottade.

Men hon vill också bättra på landets forskningsanslag för att skapa en mer konkurrenskraftig industri både i Frankrike och i Europa. Hon vänder sig till landets småföretagare med riktade aktioner, men säger att all finansiell hjälp till näringslivet förutsätter gentjänster i form av nyanställningar och att människokraft ska beskattas lägre än kapitalkraft. När det gäller arbetsmarknadsfrågor hänvisar hon ofta till skandinaviska socialdemokrater och vill också bidra till att stärka fackföreningsrörelsen.

En rad åtgärder syftar till att minska fattigdomen särskilt bland barn och ungdomar, som gratis sjukvård till minderåriga, bättre stöd till studenterna och en ny form av ungdomsjobb.

– Inga yngre personer ska behöva vänta i mer än sex månader på sitt första arbete, säger hon.

Ett uttalande om att ungdomsbrottslingar skulle må bra av "militäriskt inramade strukturer" har däremot mötts av en hel del förvåning och kritik, inte minst i de egna leden. Hon försvarar sig med att det knappast handlar om uppfostringsläger utan om en ny chans för ungdomar på drift. Dessutom innehåller Presidentpakten löften om satsningar på miljövänlig produktion och att Frankrike ska arbeta för en rättvisare värld.

Men hennes allra första reform, om hon kommer till makten, skulle bli en ny hårdare lag för att bekämpa våld mot kvinnor, har hon lovat.

Ségolène Royals chica profil i kombination med att hon gärna använder "familjen" som referens, möts av misstänksamhet hos en del feminister.

Andra hävdar att både Ségolène Royals karriär och livsstil, som framgångsrik och självständig "sambo" till Socialistpartiets ordförande François Hollande, gör henne till sinnebilden av en frigjord kvinna. Hon har aldrig varit aktiv inom kvinnorörelsen, men säger att den ligger till grund för hennes politiska engagemang och var anledningen till att hon gick med i Socialistpartiet 1978.

– Det handlade inte om en särskilt strukturerad feminism, utan en slags instinktiv feminism, som gjorde att jag redan som tonåring opponerade mig mot den plats som kvinnorna hade i min familj, förklarade hon på årets kvinnodag.

Uppror mot fadern

Trots ett "kungligt" klingande efternamn framhåller hon att hon inte är född med guldsked i mun, utan har fått kämpa för att ta sig dit hon är idag.

När hon såg dagens ljus i Senegal för 54 år var det som det fjärde i en skara av åtta barn. Eftersom pappan var yrkesmilitär flyttade familjen regelbundet och hennes uppväxt tillbringade hon mestadels i ett litet samhälle i Vogeserna i nordöstra Frankrike. Hon har berättat att det var skolan, som hjälpte henne att bryta mot en tung familjetradition och att våga opponera sig mot en auktoritär far. Ett exempel på detta är att hon som 25-årig student drev en rättslig process mot pappan, som vägrade att gå med mammans krav på skilsmässa.

Hon började sina studier med ekonomi vid universitetet i Nancy, läste vidare på den prestigefyllda högskolan Sciences Po och avslutade sin utbildning på ENA, som i Frankrike betraktas som en plantskola för makteliten.

Ségolène Royals karriär inom Socialistpartiet gick snabbt. Redan efter fyra års medlemskap blev hon rådgivare åt presidenten François Mitterrand. 1988 valdes hon till parlamentsledamot i departementet Deux-Sevrès i västra Frankrike. Hon har suttit på fyra ministerposter, första gången som miljöminister 1992 och har sedan ansvarat för områden som skola, familj och handikapp. 2004 valdes hon till ordförande i regionstyrelsen Poitou-Charentes, vilket uppfattades som en bragd, eftersom det var ett gammalt högerfäste.

För fjorton år sedan väckte hon stor uppmärksamhet, när hon mitt under ett av sina ministermandat födde sitt fjärde barn. Landet hade aldrig tidigare hade skådat någonting liknande och dessutom släppte hon in fotografer på BB. Sedan dess har hon skyddat sina barn från offentligheten.

Men under det gånga året har hon själv varit magasinspressens favoritobjekt. Aldrig någonsin har franska veckotidningar varit så fängslade av en politiker, vilket har mötts av en del sarkastiska kommentar från hennes manliga konkurrenter inom partiet.

Inför de preliminära valen fick hon också utstå en och annan spydighet som "kvinna".

– Vem ska då passa barnen? undrade till exempel Laurent Fabius, som också aspirerade på att bli socialistpartiets kandidat, när hon meddelade att hon ställde upp som kandidat.

Hennes huvudmotståndare i de andra politiska lägren har aktat sig för att angripa henne utifrån kön. Däremot har hennes kompetens ständigt ifrågasatts och hon beskylls för att vara politiskt oerfaren. Vissa hävdar att det bara är ett sätt att undvika en diskussion om sakfrågorna, medan andra säger att det handlar om en mer subtil form av sexism i ett land, som knappast kan skylta med jämställda politiska församlingar.

Ségolène Royal höjer sällan rösten, åtminstone inte offentligt. Men när hon nyligen i en direktsänd tevedebatt återigen fick frågan om hon verkligen har den nivå, som krävs för att sitta på landets högsta ämbete, blev hon märkbart irriterad.

– Ja. Det ÄR svårare att vara kvinna inom politiken. Men jag har en lång och gedigen erfarenhet!

* Hela Ségolène Royals program inför presidentvalet finns på franska på hennes blogg: http://www.desirsdavenir.org/index.php

Läs också: "Deltagande revolution" om hur Royals program utformats