Den förlovade generationen

Vi kommer gifta oss och skaffa barn ihop”. Blondinbella skriver om sitt stundande bröllop på sin blogg. Hon är född 1990, i början av det årtionde då den konservativa generationen föddes. Som nu drömmer om Svenssonlivet. Om ett hederligt arbete. Som fått tonårsgraviditeter och alkoholkonsumtionen att minska. Och det är inte bara i Sverige som en helt ny generation, med helt gamla värderingar, nu jobbar, skaffar lägenhet – och gifter sig.

– 90-talisterna skiljer ut sig genom att det är första gången på många generationer som det skett en sådan kraftig förändring i värderingar, säger Thomas Fürth, forskningsledare på Kairos Future i en artikel i UNT (18/10 2011) om “generation ordning” som han kallar oss. Han har skrivit flera artiklar om hur en ung generation väljer bort det långa tonårslivet, för att bli vuxen så snabbt som möjligt. “Du måste prata med honom. Han tänker åka ut och tågluffa, och han är inte ens klar med sin examen. Han kastar bort sitt liv!” Det säger en kompis när vi äter lunch. En gemensam bekantpausar sina studier. Han bryter mot vår generations norm, att leva sitt liv med största möjliga allvar.

Enligt Thomas Fürth vill 90-talisterna ha ett ordentligt jobb. Vi är realister. Drömmer inte om kändisskap, utan vill ha ett bra jobb innan vi skaffar familj. Tjejerna utbildar sig länge, och tycker att jämställdhet ska vara självklart – även om det inte är den viktigaste frågan. Vi ser nämligen familjen som byggstenen i samhället. Att flumma runt på ett tåg i Europa, utan mål, ger inte status. Det ger ingen stadig grund att stå på. Den stadiga grunden av trygghet bygger vi av utbildning, arbete och familj.

“Självklart drömmer jag om ett vackert bröllop med mannen jag vill leva hela mitt liv med (det pirrar lite i magen bara jag tänker på det)”, skriver bloggerskan Kenza. Hon och andra bloggerskor är som levande symboler för den nya generationen. Och hur kunde det bli så här då? Våra föräldrar gjorde ju uppror. Ockuperade hus. När vi föddes tog de med oss till Thailand på backpacker-resor. Läste Pippi för oss. Gav oss plastpappor och styvsyskon. Våra mammor försökte jobba heltid och få ihop livspusslet. Skolan lärde oss antirasism och gjorde värderingsövningar med oss. Och visst, det är en sida.

Thomas Fürth skriver i Chefstid-ningen (14/2 2011): ”De har vuxit upp med budgetnedskärningar och besparingar i kommunens och statens välfärdssystem och då inte minst i skolans värld. Deras konservativa värderingar har därför parats med en förkärlek för det klassiska folkhemmet som just ett uttryck för en fungerande ordning.” När vi gick i skolan var det kris. Sedan blev det klimatkris. Temadagar om smältande isar och döende isbjörnar. När vi nu tar studenten är det arbetslöshet. Det är inte synd om oss. Vi väljer bara att försöka hålla koll på det vi kan. Vi drömmer om det som verkar ouppnåeligt: ett liv som handlar om mer än att bara få ihop livspusslet.