De små segrarnas kongress

 

Idag avslutades Socialdemokraternas kongress och Nils Forsén funderar över besluten.  

Vad gör det med en människa att vara på kongress? Vad gör det med en människa att tillbringa fem dagar på ett möte där fem politiska program och 1 985 motioner behandlas?

Dels får man dålig humor. När Anna Ekström går upp i talarstolen och säger ”Hej jag heter Anna och det här är min första kongress” – gapskratt. När Bosse Ringholm slänger iväg en lapp med ett tillbakadraget yrkande – gapskratt. Den som sitter från tidig morgon in på natten och inte tänker på något annat än dokument, förhandlingar och mötesformalia får finna humor även i det.

Varenda kommatecken i handlingarna är ägnade stor möda från många människor. ”Det är de små små detaljerna som gör det, varje kugghjul är viktigt i maskinerit” som Povel Ramel sjunger. Ombuden agerar demokrati i praktiken och en liten ändring av en formulering är ofta resultatet av hård kamp.

Exempel på utgången av striderna är att steg ska tas för jämlik tandvård, att vinstbegränsningar i välfärden inte bara ska gälla skolan, blandad elevsammansättning i skolan, att tiggeriet och dess orsaker ska ”motverkas” istället för ”bekämpas”.

För egen del känner jag hur lätt det är att tappa kompassen när man uppslukas av kongressatmosfären. Det är bedrövligt att S går fram med riktlinjer som kan leda till en ännu värre tillvaro för tiggande EU-migranter. Men de små segrarna känns i stunden så enorma att jag glömmer bort min egentliga besvikelse och vrede. Och detta har varit de små segrarnas kongress.

Men det är å andra sidan allt annat än meningslöst med små segrar. Ta debatten om migrationspolitiken. Det skär i mitt hjärta att S inte kommer verka för lagliga vägar, permanenta uppehållstillstånd och stärkt familjeåterförening också här i Sverige. Men nu har kongressen ändå slagit fast att den principiella inställningen är att permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening är bra. Och principer är väl till för att efterföljas?

Jag är livrädd för en framtid där tillslut ingen vågar stå upp för en humanare migrationspolitik. Med kongressens bifallna formulering i ryggen kan vi hämta viss kraft att fortsätta kampen, genom att varje dag påminna om vad vi gemensamt beslutat. Det kommer fortsätta vara svårt. Det är att röra sig fram i en iskall stark motvind. Men vi har en princip att hänvisa till och principer är väl till för att efterföljas?

Partistyrelsens ursprungliga rubrik för riktlinjerna löd ”En ansvarsfull migrationspolitik”. Efter förhandlingar i temagruppen ändrades det till ”En ansvarsfull och solidarisk migrationspolitik”. Nästa kongress hoppas jag på rubriken ”Solidarisk och därmed ansvarsfull migrationspolitik”. Solidaritet är vårt ansvar. Och ansvar är något som ska utkrävas.