De begärda orden

 

Socialdemokraternas kongress har tagit beslut om riktlinjer för migrationspolitiken, efter partistyrelsens reviderade förslag. Läs vad Sofie Eriksson, kongressombud från Dalarna och medlem i Tvärdrags redaktionskommitté, sa i debatten i talarstolen: 

På hur många olika sätt kan vi nås av porträtt av krig?

Vi märker de ögon som tystnat. De finns i filmerna vi scrollar förbi. I breven vi får till våra samveten. Vänner – vi vet vad som försiggår.

Vi är socialdemokrater. Ingen uppgift är för stor eller för svår för oss. Så länge vi har visionen om framtiden och vägrar ge avkall på den.

Vänner. I Älvdalen dök pensionerade distriktssköterskor till undsättning när krigens offer kom till kommun. De säger ”Vi klarar det här, vi behöver fler invånare.”

I Svärdsjö samlar man ihop kläder, möbler och språkkunskaper för att hjälpa de som för tillfället inga har.

Man gör det för att det vore oanständigt att inte göra det. Man gör det för att man har visionen om hur saker och ting borde vara. Man gör vad som står i sin makt för att nå den visionen.

Vi ska göra vad som står i vår makt. Socialdemokratin är garanten för en mer solidarisk migrationspolitik i Europa och Sverige. Partistyrelsens nya förslag är ett steg framåt. Jag är långt ifrån nöjd och ser fram emot fortsatt arbete med vår nya migrationspolitik.

Ibland kan man få känslan att det vi gör inte är tillräckligt. Det finns mekanismer så starka att det nästan verkar som om världen skulle falla ihop utan dem. Men vi är socialdemokrater, vi vet bättre.

För våra liv ska vara en friktion – miljoner små ullkoftor mot maktens skinn. Vi ska noppa näshåren och skava under naglarna. Vår existens ska rucka på det maskineri som får orättvisorna att snurra. Som små grus i kugghjulen får vi det till slut att stanna och byta riktning. Vi ska vara den friktionen.