Dagens utopier – Morgondagens verklighet

Det har många gång­er hävdats att social­demokratins viktigaste uppgift är att flytta den po­litiska mitten vänsterut. Påståen­det grundar sig på en uppfattning om att den så kallade mitten i poli­tiken inte är någon fast punkt. Vad som är självklart inom politiken förändras över tid. När borgarna hade makten i Sverige under 70-ta­let genomförde de inga radikala försämringar i välfärden.I dag verkar socialdemokrater­nas ekonomisk-politiska talesper­son Magdalena Andersson se det som sin viktigaste uppgift att slå fast att röd ny regering efter valet 2014 inte på några avgörande punk­ter kommer rubba på den borger­liga ekonomiska politiken. Det ”po­litiskt normala” är föränderligt.

Ska den politiska mitten kunna flyttas vänsterut behövs det riktiga vänsteralternativ som trycker på för förändring. Kon­flikt behövs i politiken. Här tror jag SSU kan ha en viktig uppgift att fylla genom att våga komma med förslag som är just ett alterna­tiv till dagens politiska mitt. SSU skulle kunna ha en unik roll inom socialdemokratin genom att vara den kraft som befriar tanken från realpolitikens bojor. Då måste vi lämna bakom oss allt prat om po­litiska omöjligheter. Tron på det omöjliga är det enda som kan göra det omöjliga möjligt.

När denna krönika skrivs pågår debatten inför SSU:s 37:e förbundskongress för fullt. Som vanligt duggar de politiska försla­gen tätt. Att flera förslag avslås är såklart fullt naturligt. Men allt för ofta avslås förslagen med hänvis­ning till att det är politiskt omöj­liga förslag. Förslagen anklagas för antingen vara omöjliga i sig själva eller omöjliga därigenom att de skulle skrämma bort de så kallade mittenväljarna och därför är det omöjligt att tänka sig att förslagen kan genomföras. Men oavsett vil­ken definition av politiska omöjlig­heter vi använder oss av innebär resonemanget att vi sätter fotbojor på oss själva och omöjliggör för SSU att bli vad vi borde vara.

Det finns säkerligen en hel del förslag på SSU:s kongresser som aldrig kommer att bli verklig­het. Men frågan är om det egentli­gen är ett problem. SSU utgör inte Sveriges regering och kommer heller aldrig att göra. Oavsett om Socialdemokratiska arbetarepar­tiet är regeringsinnehavare eller inte så är det aldrig ungdomsför­bundets politik som per automatik blir regeringspolitik. Jag tycker SSU borde se detta som ett privi­legium. Vi behöver inte ta hänsyn till varken det så kallade reformut­rymmet eller det just nu rådande parlamentariska läget. Det ger SSU möjligheten att vara just den kraft som visar på alternativ, som visar att det går att tänka sig ett annat samhälle.

På en SSU-kongress är inte de enskilda besluten som har bety­delse utan den ideologiska inrikt­ning besluten tillsammans bildar. Därför borde SSU:are aldrig fråga sig: ”Är detta ett politiskt möjligt förslag?” I stället bör vi fråga oss: ”Är detta ett ideologiskt riktigt för­slag?”. Är svaret på den sistnämn­da frågan ja så räcker det som skäl för att SSU ska ställa sig bakom.

Debatten om en generell ar­betstidsförkortning är ett tydligt ex­empel på detta. Förslaget anklagas för att antingen vara samhällseko­nomiskt omöjligt eller omöjligt där­igenom att socialdemokraterna inte kan vinna val genom att skrämma bort mittenväljare med utopistiska förslag. Men varför ska det vara SSU:s uppgift att anpassa sig efter den just nu rådande ekonomiskpoli­tiska dagordningen? Borde det inte vara tvärtom, att vi tvingar dagord­ningen att anpassa sig efter våra krav? Och varför ska vi anpassa oss efter vad mittenväljarna just nu tycker, borde inte vi i stället kom­mer med förslag som kan få mitten­väljarna att tänka i nya banor?

Hjalmar Branting skrev i sin studentuppsats från 1877 att ”dagens utopier är morgondagens verklighet”. När Branting åkte runt och talade för åtta timmar arbetsdags blev han hånad för att vara utopist. Några decennier se­nare var åtta timmars arbetsdag verklighet. Genom att våga stå upp för vad som då beskrevs som politiskt omöjligt kunde Branting vara med och mobilisera tillräck­ligt många för att göra det omöjliga möjligt.

Dagens SSU har mycket att lära av Brantings 136 år gamla ut­talade. Det som i dag beskrivs som rena utopier kan bli verklighet i morgon.